Är kaos granne med gud?

Haha, beror på vem du frågar... Frågar du min man säger han att allt är Kaos. Själv ser jag det som ett evigt plockande och livet helt enkelt. Er situation låter ung. Som vår förutom att våra barn somnar senare och när de somnat somnar jag oftast själv rätt snart. Vi tar hjälp nu varannan vecka med städning, men det skulle behövas minst 1 gång i veckan. Helst skulle jag vilja ha en hustomte som kom 1-2 timmar per dag och tvättade, plockade, tog posten och städa lite så man kom hem till lite finare hem varje dag. Men jag vill inte klaga, jag köper paketet att det är lite kaos. Prio ett för mig är att barnen har det bra, att jag sen glömmer skicka med nått annat än gummistövlar till dagis idag när det va 20 grader tror jag 4 åringen överlever. Jag har slutat reflektera över kaoset och försöker umgås med man och barn mitt i det eviga plockandet. Ang. Orken så går den väl upp och ner. Prioriterar jag inte rätt kost och motion orkar jag inte vara småbarnsförälder. Våra är 2,5 och snart 5. Sortera in i pärmar gör jag kanske 1 gång om året... Vad har man annars skåp och diversehögar till?

Tror du beskriver ganska bra hur vårt liv ser ut

Vi har effektiviserat det som vi anser är viktigt och resten går på sparlåga. Vi har ett barn med funktionshinder och han behöver mycket rutin och planering för att funka och då får man gå efter det så får det som inte rör honom i samma utsträckning bli längre ner på prioriteringslistan men allt är sammanlänkat ändå. Någon fnurra för de andra barnen kan lätt bli stort och då spårar han ur också, det blir en kedjereaktion. Fast ju mer man håller på rutiner för de andra så funkar de också bra. 

Jag har tänkt efter vad som är viktigt för oss, vår familj. Inte vad alla viktigpettrar tycker och tänker om vad man inte ska och ska göra. Hade mitt barn mått bra av 3-4 aktiviteter i veckan, och det funkat för resten av familjen med logistik och annat så hade jag gärna låtit det bli så. Samma med en massa andra saker, har haft uppe julgardinerna i köket i över ett år, de är röda, inga tomtar på och passar övrig inredning, varför ska man prompt byta för att andra ser vad jag har i fönstret? Det är inget viktigt för mig vilka gardiner jag har. Jag har aldrig brytt mig om vad andra tycker om för saker, mode och trender. Det med alla "krav och måsten" att man ska fredagsstäda för det ska vara fint till helgen eller sånt som man bara ska göra för så är det, det har jag slutat att lyssna på nu för tiden, det var svårare förr för mig men nu skiter jag i vad andra tycker. De personerna vet inte hur mitt liv är så de kan inte komma med åsikter.

Jag använder påminnelse på mobilen mycket, ställer larmet på någon dag innan och sen flyttar fram det allt eftersom så man har tid på sig att påminna sig själv. 
Saker som man "tror" att man kommer ihåg, det gör man inte. Jag skriver upp i almanackan när skolåret är slut och börjar, när lov är och sånt. Jag blir alltid osäker fast man tror man vet.

Har en inköpslista för storhandling, kanske inte så mycket mat utan hygien, städ, papper och sånt, går igenom hela huset, allas tandkrämer, tvättmedel och sånt. Går med listan på varje våning och kollar och skriver upp på pappret som det står i affären så man inte behöver springa tillbaka inne på affären om det dyker upp något mer på listan längre ner. 

Jag har svårt för det men försöker involvera barnen så mycket det går i städning, skaka filtar och sånt, det gör ju inget om det inte blir bra den gången, nästa gång kanske det är jag som har den kudden. De får putsa speglar och damma av TV:bänken. För dom är det viktigt att det blir rättvist så vi har minst 3 städsaker av varje . De vill hjälpa till att dammsuga men blir därefter, jag har lärt mig att låtas hållas, det blir ju lite bättre än vad det var innan.

När tvillingarna var mindre och hade reflux och oupptäckt mjölkproteinallergi var det rätt så jobbigt med tvätten, (läs=ångestframkallande skitjobbigt) men efter att vi köpet en torktumlare och kasta in allt blev det lite lättare. Brydde oss inte om det blev skrynkligt, bara det blev rent och torrt. Oftast gick den flesta tvätten tillbaka till sängen eller på barnens kroppar så fort det var torrt igen, så stor omsättning var det på tvätten. 

Till viss del upplever jag det som kaos här hemma hos oss men samtidigt så har man ju det lika rörigt som många andra med färre barn, de med barn utan FH, eller de som båda går hemma (jag är sjukskriven). Och då har vi ju mer "bekymmer" och borde ha lite dispens på kaos och röra.
Jag gör det jag kan, vissa dagar blir det mycket gjort, andra dagar blir det inget alls. Som idag, jag förtog mig igår och orkar inte ens sitta upp så jag ligger på soffan med datorn på magen och skriver. Jag måste få i mig lite lunch snart men vet inte hur jag ska orka få till det och jag måste handla, har en tvätt i maskinen som måste flyttas över till tumlaren. Tvätt måste ju vikas också så det är mer att göra. 
Jag har lovat hemmagjorda köttbullar, tomatsås och pasta till middag, köttfärsen går ut i datumen så måste göra det idag. Ser inte fram mot att trilla köttbullar på 1,4 kg färs Men sen är alla lediga i 4 dagar och man är 2 om maten så då blir det enklare. 

Nu kurrar min mage så jag måste sluta...
 

Jag gillar verkligen inte att städa och inte heller att ha det stökigt. Fast pedantiskt fint vill jag inte heller ha. Jag är en sån typ som lägger saker där jag står, och glömmer direkt var jag nyss gjorde. Men samtidigt så kan jag ha en viss ordning på saker, jag kan säga att mun pincett ligger på mittenhyllan till höger i badrumsskåpet, till vänster om den blå korgen med salvor. Samma med vad saker står i skafferiet eller kylskåpet. Men glasspinnar, godispapper, viktiga brev, kallelser till sjukvården.... Det ligger framme, eller försvinner hur det behagar. Hade jag haft råd med städhjälp hade jag inte städat själv på 100 år! Aptrist!

Vi har ju råd med städhjälp och kört det nu 2 gånger men de gör ju bara den "roliga" städningen. Dvs den som gör att det blir rent. Plockandet är svårt att överlåta till någon annan.

Vi har två killar på 9 och 10. Den äldsta med Asperger + ADHD, vilket innebär ständiga och våldsamma konflikter om småsaker som att duscha, äta, gå på toaletten, göra läxor, gå till skolan osv. Han klarar inga fritidsaktiviteter på egen hand utan sitter och spelar Minecraft 75% av all vaken tid utanför skolan. Han har inga kompisar AFK. Vi får ofta höra från andra att "Det är väl inget fel på honom".

Den Yngsta är lugn, trygg och duktig i skolan. Han har kompisar men bjuds aldrig på kalas eftersom vi inte orkat hålla i något på flera år själva. Han har ett par aktiviteter som han går till direkt efter fritids själv och någon till som vi engagerar i oss mer.

Både jag och min fru har  varit utbrända och sjukskrivna. För min del berodde det på familjesituationen kombinerat med att jag avancerade för snabbt för min eget bästa på ett nytt jobb (mer ansvar samma lön som det brukar se ut). För min fru kom smällen ett par månader efter att jag gick i väggen, dels på grund av jag inte orkade lasta av lika mycket längre men också pga ständiga resor i jobbet som rimmade illa med en kaotisk familjesituation.

För vår del är inte hämtning  och lämning särskilt betungande sedan barnen numera båda åker till och från skolan på egen hand. Men ständiga läkar och psykologbesök tar knäcken på oss. Mellan fem och sju besök i veckan inom familjen när det var som värst.

Vi har städhjälp men vi har egentligen inte råd. Särskilt inte nu när sjukskrivningarna börjar tömma på sparkapitalet. så till sommaren skall vi säga upp det. 

Vad gäller städningen har det blivit så att jag städar på djupet och min fru på bredden. Vilket innebär att jag städar ett rum i taget i viss prioriteringsordning. Tvättstugan, sovrummet, köket, hallen osv. Förrådet och Barnens rum kommer långt ner. Min fru följer den ordning hon har för händerna. Plocka skor i hallen in i garderoben - rensa ut lite vinterkläder - röja en låda att lägga vantarna i - Börja plocka i gamla papper som ligger i lådan - Hitta oöppnad post - Betala en gammal räkning - Föra över pengar från senaste gemensamma presentinköpet syskonen emellan - Kolla blocket  efter billigt semesteralternativ osv...

Rätt makalöst att vi hinner med oss själva i allt när jag tänker efter men vi försöker komma iväg några timmar var i veckan. Jag tror det är nödvändigt. Sex har blivit som ett absurt skämt oss emellan.

Hittade en bra lista som man kan se om något passar er  familj och försöka följa.

http://www.familjeliv.se/Foralder/1.1407968

Jag gillade tipset med att spela vissa låtar, när den börjar är det dags att göra XXX

Det har jag för sonen med FH, han har lite svårt med just tidsperspektivet. När han duschar ska han tvåla in armhålorna och sjunga Bää, bäää vita lamm har vi sagt. Då vet han bättre hur länge han ska hålla på. För honom kan en stund vara "i evigheter" då kan han uppleva det som oerhört länge och inte ens göra det för det är så tråkigt, eller så kan han stå och tvåla in och inte komma ihåg hur länge han har gjort det och fortsätter en stund till. Vilket resulterar i 45 minuters duschar.

TS, herregud vad jag känner igen mig!  Jag tycker väl inte att livet är outhärdligt, men ibland blir det lite väl intensivt. Krav på jobbet och fullt upp hemma, men jag trivs samtidigt med det jag har - det går väl upp och ner kan man säga.

Meyer - jag kan förstå att det är extra utmanande med barn som har NP-funktionsnedsättning. Hoppas ni fixar det, ta hand dig!