Hej! Ja, som rubriken lyder, hur är det med era barn? Är de mer åt det blyga/socialt fobiska hållet eller för framåt, nästan gränslösa i sin kommunikation. Är de nyfikna och tar in andra människor? Har de vänner. Är framförallt nyfiken på att höra hur era barn var i 3-4 årsåldern. Stort tack på förhand!
Jag har aspergers och jag var totalt gränslös som liten. Pratade med allt och alla och min mamma var alltid orolig att jag skulle följa med någon "ful gubbe" eller liknande om någon sådan skulle dyka upp. Jag var extremt godtrogen och social. Dessvärre är jag ganska naiv, översocial och godtrogen fortfarande som vuxen också.
Däremot hade jag inte jämnåriga vänner som barn. På dagis satt jag oftast själv och lekte, eller umgicks med fröknarna (helst de lite äldre). Har alltid föredragit människor i medelåldern.
Min son på 7 år har AS. Jag tycker egentligen inte att någon av ytterligheterna stämmer in på honom. Men snarare "gränslös" än "blyg". "Ointresserad" är nog ett bättre ord...
På kalas eller dylikt är han klängig på mig, söker mig mycket och uppfattas nog som ganska blyg.
Han är dock helt orädd när det gäller att t ex vara hemma hos någon kompis eller på något nytt ställe utan mig. Hälsar oftast inte på folk vi möter, även om han känner dem, kan ignorera ett "hej" från t ex klasskompisar.
Han har inte precis några kompisar. Brukar ha svårt att samsas om vad de ska göra, leker helst själv. Leker dock bra med storasyster.
Puffar lite....Vill gärna ha era erfarenheter....