Ett tredje barn? Hur tänkte ni och hur känner ni för det beslutet idag?

Vi har en femåring och en sjuåring och så en bebis på ett halvår. Att skaffa ett tredje barn har varit fantastiskt på alla sätt! Jag har aldrig innan känt mig så redo som denna gång. Storasyskonen älskar verkligen den lilla och hjälper hela tiden på eget initiativ t

...till. Att de är så stora nu har gjort det enkelt. De klarar mycket själva och behöver bara lite stöttning så klarar de det mesta praktiska saker själva. Stor skillnad mot när vi hade två små samtidigt. Jag njuter verkligen av min ledighet denna gång och ser inte alls fram emot att jobba igen även fast jag gillar mitt jobb. Visst är vi trötta emellanåt när vi inte får sova så bra men det är ju en period nu som går över. Jag är så glad att vi har vår lilla bebis. Nu är jag 38 och det blir inga fler barn, men jag kan känna mig helt nöjd med de vi har.

Jag var totalt nöjd med våra två. Ville absolut inte störa allt enkelt i en tvåbarnsfamilj med en tredje liten människa. Mindre plats i bilen, mera kläder att tvätta, mer mat att handla, tre barn på två vuxna, fanns det något positivt??

Men min man tjatade... Och tjatade... Jag sade nej och nej.

Men så en dag... så liksom bara sade det "tjong!" och jag insåg hur mycket han längtade! Och där ändrade även jag mig. Sådär från en dag till en annan!

2 månader sedan var jag gravid! De andra hade det tagit 12 månader resp 9 månader plus ett mf att få till.

Det var lite läskigt...! Jag vågade inte hoppas på att det skulle gå bra.

Men nu! Åh herregud! Det är som att familjen är hel - på riktigt! Förut var det en perfekt familj utan några "bumps on the road", enkelt och smidigt, nu är det ett fantastiskt äventyr fyllt av kärlek och lycka!! Barnen blir 2, 6 och 9 i sommar och jag har inte ångrat för en enda dag att vi blev en trebarnsfamilj!

Jag kan inte förklara det mer vettigt än så...........

Nääääe, jag tror jag är ganska ofarlig faktiskt........ ;-?

Vi visste att vi ville ha tre och eftersom att nr 2 var så himla nöjd bebis sitt första år så körde vi på direkt. Det är väl det enda jag kan "ångra". Att vi inte väntade lite. 2:an gjorde en tvärvändning så fort jag blivit gravid och blev och är en väldigt krävande liten dam. Hon hade nog behövt få vara minst ett tag till.

Men detta problem har ju inte du ts så kör hårt

Vi skulle bara ha två barn. Men efter många år så längtade jag efter ett till barn. Längtan blev enorm men min sambo ville inte att vi skulle ha fler. Jag kände väl också att det kanske inte var de optimala att vi skulle skaffa fler. Jag försökte lämna det bakom mig och efter något år så blev jag plötsligt gravid trotts preventivmedel. Så då blev det ett tredje fast sambon inte riktigt ville. Nu har vi en underbar liten flicka på 5år och en pojke på 11år och en flicka på 13år. 

Det var verkligen att börja om men jag ångrar mig verkligen inte. Det var det mest underbaraste jag gjort och det känns verkligen som att vi nu är en hel familj. Nu känner jag mig färdig med alla barn och sambon känner sig mer än färdig Men jag ångrar mig inte en minut.  

Jag måste bara berätta att de var lite komiskt för dagarna innan jag märkte att jag blivit gravid hade jag kastat /gett bort alla bebissaker och "accepterat" att vi inte skulle ha fler 

Ahh, sugen är fortfarande ständigt närvarande. Jag försöker se det "negativa" i att ha ett tredje barn men det hjälper liksom inte

Det beror nog mycket på hur tätt man har mellan barnen. Vi blev oplanerat gravida med trean o då var de andra 11 månader resp 3 år. Det har varit tufft och intensivt. Hade jag valt hade jag haft mycket längre emellan. 

Men inte ångrar jag mig, hon är underbar våran lilla bonus i livet!  

Vi tvekade och tvekade om  vi skulle skaffa en trea för med två killar som kom tätt hade det varit tämligen krävande småbarnsår. Men sen blev killarna 2,5 och 3 år och längtan blev större och vi började prata om det.  Dock hade vi tänkt vänta ett år till för att barnen skulle bli ännu lite äldre och jobbsituationen var inte rätt men så fort vi började prata  så blev jag oplanerat gravid. Det var som att min kropp visste att det var rätt före vi visste det.

Så vår tredje kille kom när de andra var 5 och 3,5 år och det är det bästa som hänt oss. Barnen avgudar honom. De hjälper till att passa, de gosar och ger uppmärksamhet och lillen är den gladaste bebisen någonsin. Han gör vår familj komplett och hur konstitgt det än låter så blev vår familj mer harmonisk med ett tredje barn. Förut kunde vi ta varsitt barn, nu måste man tänka annorlunda och släppa kontorollen. Nyttigt för alla parter.. Visst är vi trötta men den kärleken som vår stora familj ger är värt alla påsar under ögonen. 

Jag njuter också på ett helt annat sätt av ledigheten nu än förra gångerna. 

 

2,5 och 4 år. Visst var de tätt men inte 6 mån mellan