Varför är vi rädda för satanism?

Du verkar ha koll på det hela så jag antar att du vet vad som är poängen med ritualer? Där har du svaret. Det roliga med teatern är reaktionerna. Inte på ett uppmärksamhetssökande sätt, även om det verkligen kan verka så, men det är.... svårt att förklara... det är kul helt enkelt. Men - och detta är det som gör att det inte är för uppmärksamhet - det är roligast när man förklarar för någon vad det faktisk handlar om. Den bästa liknelsen jag kommer på för känslan är typ när man argumenterar med religiösa och det räcker med att man säger att Gud inte är så snäll som de påstår och så brakar helvetet loss. Jag tror att jag en gång låtsades vara homosexuell - gissa om det var kul! Inte uppmärksamheten, utan faktumet att en sådan sak skakar om vissa så mycket. Det du säger om att leva på det sättet är ju liksom precis vad man gör. Kristna följer Bibeln, muslimer följer Koranen osv, men satanister bara är. Det råkar bara finnas ett ord för en typ av människa. Det är lite som t.ex. att jag har Aspergers syndrom, jag ser det inte som något jag "har" eller "följer" utan det är bara ett ord för hur jag är och hur jag fungerar, inget annat. Symbolerna är också en grej som bara är kul. Jag har tre symboliska halsband, går aldrig utan dom, men det är varken för att "skrämmas" eller som de som går runt med kors som ett "beskydd", utan dels tycker jag att det är snyggt och dels är det som en påminnelse om vem jag är. Jag tror att alla ibland upplever att de handlar på ett olämpligt sätt, inte bara olämpligt mot andra men även mot sig själva. Det är en ständig påminnelse om att bara fokusera på mig själv. Visserligen är jag redan väldigt egoistisk och har svårt att förstå andra människor och har därmed svårt att känna för/med andra människor, men det finns ju alltid tillfällen... Helt plötsligt känner man krav från omgivningen och då fingrar jag på halsbandet och tänker "Nej, vet du vad? Det spelar ingen roll!"

Det behöver inte ens vara någon "högre makt" involverad, de flesta ateister har ju också en uppfattning om rätt och fel. Handlingar är bara handlingar, punk slut. Alla har olika åsikter om vad som är moraliskt rätt/fel.

Över hela världen som i...?

Okay, tackar! 

Det finns så skrämmande många som tycker det så det är nog rätt "normalt". Beror ju dock på hur du menar. Tycker du att homosexualitet i sig är äckligt, eller äcklas du av tanken på att göra sexuella saker med folk av samma kön? För jag kan hålla med om det sistnämnda (såklart) men jag känner på mig att det inte var det du menade. Hur som helst BORDE det räknas som konstigt att tycka sånt. Homosexualitet har upptäckts i närmare 1500 arter, medan homofobi endast tycks förekomma i en...

Jag är helt emot rätt och fel, då moral bara är ett påhitt av människor som stöd för de som inte kan fatta beslut själva. Handlingar i sig är varken rätt eller fel. Så nej, pedofili är inte rätt. Dock är det inte heller fel. Sedan kommer ju en rätt avgörande fråga: om pedofilen har sex med barn. Pedofili innebär sexuell attraktion till förpubertala barn, men bara för att någon tänder på småungar betyder det inte att personen ger utlopp för sina känslor och faktiskt gör något sexuellt med ett barn. Precis som homosexuella inte kan rå för sin läggning, kan inte heller pedofiler rå för det (och det gäller även alla andra sexuella läggningar och parafilier).

Så för att besvara din fråga: Nej, pedofili är inte rätt (eller fel), men det är negativt att förgripa sig på barn. Om barnet helt uppriktigt är med på att utföra sexuella handlingar är det inget att bry sig om tycker jag. Annars är det ju faktiskt olagligt med våldtäkt, särskilt mot barn, så precis som med vilket sexuellt övergrepp som helst får personen då bestraffas. Om personen är intelligent förstår personen att h*n riskerar att åka dit för övergrepp på barn och avstår från handlingen. Om personen är en idiot och gör det ändå så förtjänar h*n att bli bestraffad-

Pedofili i sig är varken positivt eller negativt. Det är bara känslor.

Om du lärde dig om det filosofiska systemet virism (som jag just hittade på, det finns inte...), kanske du kom över ordet här i forumen och blev nyfiken och tog reda på vad det var, eller någon gav dig en bok om det eller så, och det visade sig vara som en beskrivning av dig, vad du tror på, vad du har för värderingar osv, skulle inte du då kalla dig virist? Jag vet att det är ett dåligt exempel men det är enda sättet jag kommer på som förklarar vad jag menar med att det passar en. Jag hoppas du förstår trots att det är rätt klumpigt förklarat

Jag förstår lite vad du menar där, i och med din historia och det. FYI, jag såg mig som kristen tills jag var 7 år gammal. Hur som helst, jag antar att det kan ha att göra med att satanism exempelvis involverar ritualer, och att eftersom filosofin passar en så kan man få "skräddarsydda tips" från den och från andra satanister. Bästa liknelsen jag kommer på där är såna där onlinetester för olika personlighetstyper, och i slutet av testet får man tips på vilka sidor man behöver jobba på och vad man kan göra och sånt. De tipsen riktar sig till just din personlighet. Förstår du vad jag menar?

Ja, men man är bra korkad om man våldtar småungar och sen får slösa bort en massa tid av sitt liv i fängelset istället för att njuta av livet. Om man inte enbart gillar små barn utan även individer i mer lämpad ålder borde det inte vara ett problem. Om man uteslutande tänder på ungar så får man klara sig med fantasi och sina händer - för sin egen skull! Sen står jag fast vid att om barnet är med på det så är det fritt fram. Varför inte liksom? Ingen tar skada av något som alla vill.

Visst, man kanske FÅR välja, men det finns en hake... Om man hela sitt liv blivit lärd att det här är verkligheten, det är såhär det är, då tror man på det. Om man sedan, efter att ha fått detta inpräntat i hjärnan, får välja om man vill vara muslim eller inte så väljer man generellt det. Varför? För att Koranen har blivit ens verklighet, för att man tror att det är sant och man har formats likt en lerklump och fått den här formen, den här tron. Om du blivit lärd hela livet att till exempel alla djur lider av att vara fast i sin djurkropp och att det bästa är att döda dom så deras själar blir fria, då skulle det vara din övertygelse att det är sant. När någon sedan säger "Nejmen du får välja själv om du vill döda djur eller inte" så känner du att nej, du VET ju att de lider så du kan inte bara sluta döda djur för då fortsätter de lida! Även om någon säger till dig att de inte lider, så kommer du vara övertygad om att dessa personer antingen ljuger, förnekar djurens lidande eller att de helt enkelt inte är tillräckligt "andligt upplysta" och att de är för blinda för att se djurens lidande. Det är precis såhär religion fungerar, man uppfostras till att tro något och sedan är det ens verklighet. Väldigt få "kommer loss" från detta. Jag har aldrig sett någon muslimsk familj där barnen inte är muslimer. Tror du att hela familjen på något magiskt sätt delar precis samma åsikter, värderingar, verklighetsuppfattningar osv? Nej. Barnen har blivit lärda att detta är verkligheten, så när valet sedan blir fritt så håller de sig till det de blivit lärda är sanningen.

Jaså, som vad?

Så nu har vi alltså bytt ämne och diskuterar min syn på moral? Okej... Nej, om du tänker efter så existerar egentligen inte "rätt" eller "fel" över huvud taget, utan det är bara något folk som inte kan fatta beslut på egen hand behöver. Han saker är i sig varken rätt eller fel.

När min lärare från början av högstadiet fick veta att jag var det höll han kvar mig efter lektionen och hade ett samtal med mig. Han lät som om han hittat en heroinspruta och läderunderkläder i mitt skåp eller nåt... Gravallvarlig och definitivt skrämd. Behöver jag ens nämna att han var troende kristen?

Nej jag håller med, jag förstår det inte heller.

Huh... Ja, man borde ju definitivt kunna saker som berör ens yrke tycker jag.

Haha, när man undervisar i ett ämne som är baserat på gamla myter som inte är värda att veta nåt om.... Ironi at its best.

......?