Håller på och kurar..

Ska tillägga att hon aldrig grät när jag vagnade utan vred runt sig om att hon höll på att vakna. Med undantag för då jag tog upp henne och vid 5 då jag matade henne.

Varför tror du att du förstört något för att du gett en hungrig bebis den mat hon behöver? Hur gammal är hon?

Hmm...vad menar du med att du skulle ha "förstört" något? Hon måste ju få äta om hon är hungrig...?

Personligen så hade jag ju hellre gett en nattvaken bebis mat än att kliva upp och bära runt på bebisen mitt i natten... Men det är ju jag det.
Går det inte att bara ligga bredvid och hålla om henne istället för att lyfta upp och bära?

Vår son slutade vakna/äta på natten av sig själv. Men några månader efter att han hade slutat vakna/äta på natten så hade han en kort period då han återigen vaknade runt 3-4-tiden på natten. Men jag tvekade inte att amma honom då, trots att han hade "slutat". Och det hände ingenting. Ingenting blev "förstört". Perioden gick över och han sov snart utan att vakna igen.

Jag tror att om du har bestämt dig för att använda dig av Anna Wahlgrens metoder så gör du nog bäst i att söka dig till hennes forum. Där finns många med erfarenhet. Annars tycker jag spontant att du ska låta din bebis äta på natten och få den närhet hon behöver även nattetid.

För mig låter detta nämligen som AW även om du säger att det inte är någon specifik metod.

Jag tycker tyvärr också att det påminner alldeles för mycket om AW när man snackar om kurande av små spädbarn, vagnande osv. Jag får ont i magen av sådana här ord och hoppas verkligen inte att TS utsätter sin bebis för något sådant.

Om jag förstår det hela rätt så är din bebis 7 månader TS?

Då är hon mycket liten fortfarande TS och behöver sannolikt både din intimaste närhet samt mat någon gång fortfarande under natten. Varför ska du tvinga henne ifrån detta?! Särskilt nu då hon är på väg in i separationsfasen, om hon inte redan påbörjat den? Du bäddar för problem för dig själv om du med tvång försöker motarbeta hennes behov, du förlorar ju dessutom mycket mer sömn genom att vara vaken och vagna hela nätterna än om du faktiskt möter ditt barns behov och ligger intill henne och låter henne amma när hon behöver. Liggammar man kan man ju maximera sömnen genom att du nästan inte behöver vakna till alls.

Med andra ord är risken för sömnbrist som störst när du kurar på detta sätt, och som minst när du faktiskt möter bebisens behov utan att trotsa.

Jag hade fortsatt på samma sätt som du gjort. Tycker det verkar ha gått väldigt bra och bebisen har ju sovit helt ok, det är ju mest dig det drabbat i natt och det bestämmer man ju själv vad man t ycker är värt och inte.

5 tycker jag är ett helt ok första steg mot att få bort nattamningen. När bebisen sen sover utan problem till kl 5 kan man ju ge sig på att försöka förskjuta det ytterligare lite genom att söva om men jag hade tagit 5 och varit rätt nöjd så som en start och i första hand fokuserat på att slippa söva om hela tiden fram tills dess och det brukar ge sig rätt fort.

Lycka till, så länge du inte nekar barnet närhet och låter det skrika själv (och det verkar du ju inte göra) så ser jag inga som helst problem med att försöka få bort nattamningen (eller iaf då minska så det bara blir vid 5). Vissa tycker inte det är värt besväret, det betyder inte att det är fel att man själv hellre sover än ammar på nätterna så länge man lyssnar på barnet och är beredd att backa om det inte funkar.