• mucklas

    Barn som blev slaget hos pappan, ensamt umgänge igen?

    Mitt första svar är jag vet inte.

    Mitt andra svar är att vi i Sverige inte ser till föräldrarnas rätt till sina barn utan barnets rätt till båda sina föräldrar. Vill sonen ha umgänge måste du underlätta på alla sätt om inte synnerliga skäl föreligger.

    När nu så inte är fallet skulle jag ändå vara mycket tveksam till att kategoriskt säga nej, utan att prata med soc först. Föreslå att farmor alltid är med till soc. Att sonen är trygg i situationen är ju det allra viktigaste.

    Umgänge behöver inte heller betyda att de träffas. Kanske de kan ha telefonkontakt medan ni reder ut hur ni ska ha det.

  • mucklas
    Anonym (My) skrev 2013-05-15 03:22:29 följande:

    Sonen vill träffa pappan och syskonen och kusinerna mm men inte vara ensam hos pappan.

    Dock är det pappan som helst inte vill ses under andra former än att han har eget umgänge hemma hos sig. Soc föreslog bla en kontaktperson, att mötas här på familjecentrumet mm osv men han vägrar. farmor verkar inte så pigg på att fortsätta ställa upp heller tyvärr. 
    Efter vad du skriver så är väl det helt i enlighet med hans strategi att inte vilja samarbeta.

    Att pappan inte skulle få ha umgänge alls är nog något som måste beslutas i rätten, men som jag sa tidigare - telefonkontakt är också umgänge. Om du fortsätter påpeka att sonen inte vill träffa pappan ensam men att de givetvis kan prata hur mycket som helst till dess att pappan ställer upp på att alltid ha någon annan med vid träffarna kanske det kan ge resultat.

    Samtidigt finns alltid risken att du ses som hinder för umgänge och det är inte att rekommendera i vårdnadstvister.

    Ta upp saken med familjerätten. Fixa papper på de erbjudanden som pappan fått om utbildning och stöd, berätta hur stressad sonen blir av att hans funktionsnedsättning inte tas hänsyn till när han är hos pappan. Bristen på samarbetsvilja kommer absolut att ligga honom i fatet.

    Att pappan och farmor försöker övertyga pojken om att det 'inte var så farligt' är det mest opassande jag hört. Tar de inte pojkens känslor om situationen på allvar är det ytterligare en punkt som jag skulle ta upp med familjerätten.
  • mucklas
    Anonym (My) skrev 2013-05-15 15:02:26 följande:
    det är det jag är rädd för också, att det på något sätt skall ses som att jag förhindrar umgänget trots att jag inte gör det, pappan har inte ens hört av sig, styvmamman har ringt en gång och sagt att hon anser att sonen ljuger samt att jag inför nästa umgänge skall köpa med en egen garderob till dem (trots att de får ta med allt sonen behöver) men enligt henne är det jobbigt att komma ihåg att packa ner allt.

    Sonen är jätteförvirrad eftersom farmorns sambo sagt att det inte är sant att pappan slagit honom, häromdagen pratade sonen med farmor i telefon (har högtalartelefonen på då) och då sa farmordern "Ja, denna anmälan din mamma gjort är medlagd nu, för det var inte så farligt visade det sig".

    När sonen var där senast frågade jag om de pratat något om det som hänt vilket sonen inte ville svara på, han såg mest ledsen ut. har också sagt till honom att om man inte vill svara (tex om de börjar fråga ut honom) så har man alltid rätt att säga "Det vill jag inte prata om" vilket sonen klargjorde högt och tydligt för farmor i telefonen vilket inte hjälpte.En annan sak som är märklig är att när farmor bokar tid med sonen för umgänge så gör hon det via honom, inte via mig utan de förväntar sig att han skall berätta och fixa själv vilket han ju inte kan. Det är lite samma som när saker glöms hos pappan såsom thermobyxorna mitt i vintern att de skyller på honom för "han hade minsann inte packat".

    Pappan vill inte gå tikll familjerätten eftersom det tar tid från hans arbete, funderar också på om jag har någon rätt att se anmälan och ev åtgärder? Tänker åtminstone på den anmälan som jag/skolan gjort, den om sonens halvsyskon kan jag förstå att jag inte får se, gången innan pappan anmäldes fick jag nämligen det hemskickat, både anmälan och vad de gjorde på soc och vad de pratat om, i det fallet gällde det att pappan vägrat ge sonen medicin.         
    Jag kan inte tänka mig annat än att du får tillgång till anmälan denna gång också, du är ju vårdnadshavare.

    Ger du tillgång till kläder har du ingen skyldighet alls att köpa kläder som ska vara där bara. Det får de göra själva.

    Har du haft någon kontakt med soc? Vet du hur de tänker i frågan? En annan sak som jag tänkte på var att ni ju måste ha någon kontakt på BUP, kan inte de hjälpa till, i alla fall med att ge ett utlåtande om hur sonen mår av stressen i samband med detta. Sånt måste ju vara bra att ha hos familjerätten.

    Om du går till familjerätten och ber dem neka umgänge eller sätta upp regler för det och pappan inte kommer dit visar det ju tydligt hur allvarligt han tar på situationen.

    Om han inte respekterar pojkens begränsningar, om han blir arg och frustrerad över hur knepigt det är - varför vill han prompt att pojken ska komma dit?
  • mucklas
    Anonym (My) skrev 2013-05-15 16:51:24 följande:

    Borde kunna ringa och eftersöka den kanske, denna "soctant" vi träffade och som vi hade möte med har inte varit lätt att få tag i, återkoppling skedde inte föränn 1,5 månad efter hon pratat med pappan och då var det jag som ringde.

    Nejm, jag vet att jag inte behöver köpa kläder, dock visar det på vad som är viktigast för pappan eftersom detta med kläder och underhåll är ett återkommande tema för hans frustration, enligt honom försörjer han hela vår familj på underhållet :/

    Vi har varit på Fr tidigare men det ledde inte till något alls och eftersom pappan vägrade vika sig en tum så blev det hela tiden jag som fick kompromissa och vika mig medan man ansåg att pappan ju var så DUKTIG som ville ha umgänge.Pappan gnäller i princip efter varje umgänge på något sonen gjort tex att sonen har ett enormt rättvisetänk det stör pappan jättemycket eller att han inte klarar en hel dags fri lek med småsyskonen "som alla andra barn, för det SKA ett barn i hans ålder fixa".

    Vi har ingen kontakt med Bup alls. Vi försökte få kobntakt med skolkurator samt skolsköterska efter detta med misshandeln men även innan då sonen har en väldigt dålig självbild och bla velat ta livet av sig pga frustrationen att inte fungera som andra men sonen har VÄGRAT gå dit och när han väl skulle träffa en psykolog så vägrade han prata även där. Så någon samtalskontakt har han inte förutom med mig samt sin resurs på skolan.  

    Ingen aning om varför han vill ha umgänge, kan vara det att det är så det "ska" vara, pappan är väldigt så som person, det som han anser att man "ska" det gör man oavsett konsekvens eller orsak.       
    Epost är bra när myndighetspersoner inte är tillgängliga. Kombinera epost 2ggr/vecka med att ringa växel och lämna meddelande lika ofta. Tala om vad problemet är varje gång, lägg gärna till saker du kommer ihåg efterhand.

    Spela in samtal med pappan, farmodern och sambon. Så länge du är part i samtalet behöver du inte ens informera om att du spelar in. Det är användbart som bevisning i alla fall. Spara all post och alla mail.

    Skriv ett brev/mail till pappan där du förklarar vad problemet är och vad du ser för lösningar. Var så tillmötesgående som du bara kan. Skicka kopia till soc och ev till familjerätten om du har en kontakt där.

    Resurspersonen på skolan måste väl vara en tillgång i situationen. I min erfarenhet lär de känna barnen väldigt bra och är ofta påhittiga. Be personen sitta ner med dig och formulera vad pappan och hans familj behöver tänka på när killen är där.

    Det är synd att du inte har en kontakt på BUP. Borde du inte ha en? Inte pojken, om han vägrar, men du, för att bolla tankar och lösningar på problem. Fråga om det är möjligt.

    Massa tankar och förslag, bestäm du var du ska börja. Vill du ta strid i detta måste du ha något på fötterna, annars blir det samma resultat som förra gången. Alternativt skickar du dit sonen och ser vad som händer. Det skulle nog göra mig väldigt nervös.
Svar på tråden Barn som blev slaget hos pappan, ensamt umgänge igen?