Anonym (My) skrev 2013-05-15 16:51:24 följande:
Borde kunna ringa och eftersöka den kanske, denna "soctant" vi träffade och som vi hade möte med har inte varit lätt att få tag i, återkoppling skedde inte föränn 1,5 månad efter hon pratat med pappan och då var det jag som ringde.
Nejm, jag vet att jag inte behöver köpa kläder, dock visar det på vad som är viktigast för pappan eftersom detta med kläder och underhåll är ett återkommande tema för hans frustration, enligt honom försörjer han hela vår familj på underhållet :/
Vi har varit på Fr tidigare men det ledde inte till något alls och eftersom pappan vägrade vika sig en tum så blev det hela tiden jag som fick kompromissa och vika mig medan man ansåg att pappan ju var så DUKTIG som ville ha umgänge.Pappan gnäller i princip efter varje umgänge på något sonen gjort tex att sonen har ett enormt rättvisetänk det stör pappan jättemycket eller att han inte klarar en hel dags fri lek med småsyskonen "som alla andra barn, för det SKA ett barn i hans ålder fixa".
Vi har ingen kontakt med Bup alls. Vi försökte få kobntakt med skolkurator samt skolsköterska efter detta med misshandeln men även innan då sonen har en väldigt dålig självbild och bla velat ta livet av sig pga frustrationen att inte fungera som andra men sonen har VÄGRAT gå dit och när han väl skulle träffa en psykolog så vägrade han prata även där. Så någon samtalskontakt har han inte förutom med mig samt sin resurs på skolan.
Ingen aning om varför han vill ha umgänge, kan vara det att det är så det "ska" vara, pappan är väldigt så som person, det som han anser att man "ska" det gör man oavsett konsekvens eller orsak.
Epost är bra när myndighetspersoner inte är tillgängliga. Kombinera epost 2ggr/vecka med att ringa växel och lämna meddelande lika ofta. Tala om vad problemet är varje gång, lägg gärna till saker du kommer ihåg efterhand.
Spela in samtal med pappan, farmodern och sambon. Så länge du är part i samtalet behöver du inte ens informera om att du spelar in. Det är användbart som bevisning i alla fall. Spara all post och alla mail.
Skriv ett brev/mail till pappan där du förklarar vad problemet är och vad du ser för lösningar. Var så tillmötesgående som du bara kan. Skicka kopia till soc och ev till familjerätten om du har en kontakt där.
Resurspersonen på skolan måste väl vara en tillgång i situationen. I min erfarenhet lär de känna barnen väldigt bra och är ofta påhittiga. Be personen sitta ner med dig och formulera vad pappan och hans familj behöver tänka på när killen är där.
Det är synd att du inte har en kontakt på BUP. Borde du inte ha en? Inte pojken, om han vägrar, men du, för att bolla tankar och lösningar på problem. Fråga om det är möjligt.
Massa tankar och förslag, bestäm du var du ska börja. Vill du ta strid i detta måste du ha något på fötterna, annars blir det samma resultat som förra gången. Alternativt skickar du dit sonen och ser vad som händer. Det skulle nog göra mig väldigt nervös.