Så tråkigt med svenssonliv

Jag tror att det kommer med åldern, att man känner ett lugn med en trygg och inrutad vardag. Jag var som du innan barn och innan 25, ca. Därmed inte sagt att jag inte behöver utmaningar på jobbet för att trivas, och klart jag ser fram mot semestrar och viss spontanitet.

Jag älskar mitt svenssonliv. Jag har tidigare haft ett hysteriskt kul liv som jag ibland kan sakna men sedan börjar jag fundera och inser att jag kanske hade roligare då, men jag är lyckligare nu. Och jag känner lite att det jag saknar är inte bara själva livet utan det att det var många som såg upp till en för att man var lite speciell och "cool" och nu är jag ju bara en vanlig Svensson och mina nya vänner och grannar vet ingenting om det liv jag tidigare levde. Och de kanske inte heller skulle tycka att det var imponerande utan mer konstigt och ansvarslöst. Men hur som helst. Under alla dessa år där jag hade kul så var jag faktiskt inte lycklig även fast jag just då i stunden trodde det. Nu är jag lycklig och har funnit en ro i kropp och själ som jag inte hade förut. Att se mina barn som leker med varandra gör mig lycklig, att bara sitta i solen och dricka ett glas vin och titta på blommorna i rabatten gör mig lycklig. Och det faktum att jag träffat en granne som jag verkligen klickar med och som också är föräldraledig hjälper såklart också till. Det är väl lite grejen med att trivas med svenssonlivet är att jag nu insett att man inte behöver ha kul varenda sekund men ändå kan må bra. Att det inte är de galna upplevelserna som gör att man mår bra utan att det finns inom en och inte är beroende av kickar.

Du måste inte jobba heltid, du kan gå ner i tid så att du hittar en bra nivå. Tanken är ju också att du ska tycka om ditt jobb och trivas med att göra det du gör.

Jag är inte nöjd med bara tak över huvudet och mat på bordet. Jag vill bo i en villa med härlig trädgård och nära till naturen. Om jag bodde i ett litet kyffe inne i stan skulle jag kvävas på ett annat sätt. Nu kan jag gå ner till stranden när jag vill, lägga mig på en filt i trädgården när jag kommer hem från jobbet kl 16.

Livet går inte bara ut på att konsumera. Det jag konsumerar är saker som för mig framåt. T.ex. vill jag ha en sjysst dator så att jag kan trixa med bildbehandling och spela roliga spel. Jag behöver pengar och jag behöver konsumera en dator, men det är egentligen bara verktyg för att uppnå det jag vill göra.

Jag vill resa och uppleva saker, men jag vill också ha en stadig vardag med katt och man och barn. Jag vill ha en trädgård med ett äppelträd och lata eftermiddagar i solen. På vintern vill jag kunna stiga rätt ur genom dörren och åka skidor. Vad skulle jag sysselsätta mig med i en lägenhet om jag satt där utan pengar?

På sikt vill jag gå ner i tid på jobbet, när jag har uppnått en buffert och renoverat mer på huset. Att renovera handlar ju om en form av sparande för många. Man tar hand om sitt hus, som är ens stora tillgång och pensionsförsäkring. Jag har ungefär 2 miljoner kronor i mitt hus. Då vill jag ta hand om det också.

Det är en omställning att gå från student till arbete, eller från fri globetrotter till arbete, men man vänjer sig med tiden och hittar energi och glädje i arbetskamrater, i att prata om saker man har gemensamt och i att ta hand om sitt hem. Det är trygghet att komma hem till ett fint och bra hem där man trivs.

Börja fundera på vad du vill ha istället för vad du inte vill ha tycker jag. Och så jobbar du mot det. Spara mycket pengar innan du vänjer dig med att göra av med mycket, så du kan göra det där du vill ha ut av livet när du kommer på vad det är. Kanske vill du gå ner i tid. Kanske söka utlandstjänster. Kanske ett jobb som tillåter att du tar ledigt längre perioder för att göra roliga, vilda saker.

Tack för era tips, jag ska göra upp en plan för sparande, känns ju ändå skönt att för en gångs skull ha pengar över så att pensionsspara och kanske även betala av studielånet skulle ju vara skönt. Jobba upp en buffert så man kan gå ner i arbetstid i framtiden, då kanske man hinner göra roliga saker ändå. För 8 timmars arbetstid + lunch 1 timme + restid gör ju att man i princip bara jobbar hela dagen, är liksom rädd att det går 20år och så upptäcker man att man bara har jobbat och jobbat och jobbat i ett ekorrhjul! På ett sätt är det bra att ha varit fattig för jag vet hur man lever billigt, lagar bra och billig mat och är van att inte köpa onödigt krimskrams :)

Förstår inte att folk orkar jobba 5 dagar i veckan 47 veckor om året, eller vad det nu blir. Det enda som finns och se fram emot är nästa helg och sen den underbara semestern.... Som är över på nolltid. Värderar min fritid alldeles för högt för att vilja ha det så.

För mig är punkt nummer ett för trivsel; ha ett jobb och kollegor jag trivs med. Har jag inte det blir "Svenssonlivet" outhärdligt. För precis som Michael310 skriver så tillbringar vi en väldigt stor del av livet på jobbet och jag villl inte leva endast för semestern och kommande helg.

Förr hade jag ett jobb jag inte trivdes med, det var en inkomstkälla och inget annat. DÅ hatade jag svenssonlivet och levde enbart för de lediga dagarna och jag ställde väckarklockan med en klump i magen. Efter fyra års studier (som inte heller var så värst roliga) har jag nu fått mitt drömjobb och som en extra bonus är kollegorna fantastiska! Nu har jag ett stimulerande, utmanande och roligt jobb och det toppas av med kollegor som dagligen gör så att jag skrattar så tårarna sprutar ett flertal gånger. Nu är det ingen klump i magen på söndag kväll, utan det är förväntan och entusiasm.

Detta kombineras sedan med att boka in trevliga saker på lediga stunder för mig och familjen. På vardagarna blir det inget planerat då endast kvällarna återstår efter jobbet och de är vigda åt att köra och hämta barn till och från träningar (på träningarna pratas det med andra trevliga föräldrar = social stund för mig) och liknande. Men helgerna har vi alltid något kul inplanerat, det behöver inte vara så avancerade saker men ändå något som hela familjen uppskattar och ser fram emot.

Men som sagt, ett roligt jobb med suveräna kollegor är det viktigaste för att jag ska trivas med ett vanligt svenssonliv.

Jäg o min sambo är frivilligt barnlösa men vi lever ett svenssonliv :)

Vi jobbar båda heltid. Jag har ett jobb där jag spenderar all tid med min hobby (måleri, skulpterar, fotograferar m.m.) Fördelen med heltidsjobb är alla pengarna! Jag och min sambo känner en stolthet i att kunna betala alla räkningar och göra rätt för oss. Dessutom har vi kunnat köpa ett stort skogsbruk med bostadshus, stall hagar m.m. Det är UNDERBART att vara svensson hemma! Vi njuter så av vårt hemmaliv att vi faktiskt väljer att vara hemma på semestrarna, grilla, renovera, mysa med djuren och gå långa skogspromenader!

Jag tror det handlar om att ha ett jobb som är givande, och en fritid som består av annat än ett par timmar TV innan sängdax på vardagarna ;)

Jag känner exakt likadant. Har tidigare levt ett väldigt fritt liv, rest mkt, pluggat, träffat mkt folk osv. Fick fast för 1½ år sedan och vart givetvis överlycklig när jag blev erbjuden jobbet. Gör rätt så mkt på min fritid men man blir så begränsad av att man ska upp tidigt, har alltid morgondagen att tänka på och det känns ovant. Har insett hur tråkigt det är med ett inrutat liv, samma sak varje dag. Jag kommer sluta mitt jobb så småningom, ska bara spara ihop pengar så jag kan ge mig ut och resa. Kanske korkat att slänga bort ett fast jobb men jag känner att jag måste iväg ett tag, leva som jga vill. 

Ja jobbet är viktigt. Jag har ett väldigt utmanande arbete som ger mig stimulans och som får mig att kämpa lite. Känns mer som att jag leker än arbetar ibland, vilket förstärks av fria arbetstider. Men jag vill ändå inte slösa bort all fritid på arbete så jag har matlåda och har 15-30 minuters lunch, börjar antingen kl 7 eller kl 10 för att slippa köerna (börjar jag 10 så jobbar jag hemma först för jag vill inte sluta för sent heller).

Jag gillar nog det mesta med svenssonlivet utan att jobba!!! Varför ska jag sitta på ett jobb istället för att vara med mina barn? Jag trivs med att jobba deltid men jag vill inte vara borta tio timmar om dagen från mina barn:( Varför skaffa barn om de ska tas om hand om pedagoger? Det här är tankar som har kommit med åren. till saken här att jag inte heller är speciellt lågutbildad. Jag vill bara göra annat än jobba. MÅSTE man jobba heltid? Måste man ha jättefina statusprylar? Måste man åka till Thailand? Det måste vara något fel på mig som inte längre fattar vitsen med detta. Och allt prat om pension. Kan man inte spara privat istället?(amortera på hus, investera i fonder etc...) Jag tror inte ens att jag kommer få ta pension vid 65 utan snarare vid 70. Nutidens pensionssystem håller ju som bekant inte....