• solros12

    Deppig

    För drygt en vecka sen föddes vår fantastiska son.

    Var hemma sex veckor innan förlossningen. Varav två gick jag över tiden. Läkare gjorde hinnsvepningar utan att fråga. Varav den sista gjorde så jag inte kunde gå för jag fick så ont.

    Förlossningen var jobbig och har inte riktigt kunnat bearbeta den. Slutade med akutsnitt där personalen "glömde" mig på uppvaket i två timmar.

    Nu har amningen krånglat, han vill amma hela tiden. känns som jag inte kan göra något alls. har fortfarande svårt att röra mig.

    På dagarna mår jag ok. Men på kvällarna blir det jobbigare. Känns tungt och ensamt. Trots att jag har en underbar familj. Tycker det är jobbigt att sambon ska börja jobba igen, blir orolig att han inte älskar mig, rädd att han ska tröttna. Osv.

    Längtar efter tid med sambon. Saknar att bara kunna kramas. Det går knappt eftersom bebis bara vill ligga i famnen.

    Någon som känner igen sig?


  • Svar på tråden Deppig
  • Johans Pillerill

    Ja. Mådde så efter första, trots en hyfsat bra förlossning. Dottern vägrade flaska el napp utan satt fast vid mitt bröst i åtta månader. Så nu har vi tvingat lillebror äta från flaska 1 gång/dag så han är van när jag inte vill amma längre (tänkte dock amma ett halvår ändå om det går). Har även tvingat lillebror att ta napp. Så det inte blir som med storasyster som tröstsnuttade på mig. Sen är babysittern med metallbåge the shit! De kan sitta där och studsa ett bra tag själva medan man andas/äter/duschar...

Svar på tråden Deppig