Var går gränsen för farligt utfall från hund?

Varför har du inte koll på när hunden är med barnen? I synnerhet om hunden är ny och barnen ovana?

Min gamla hund morrade och vi som var barn på den tiden respekterade att hunden ville vara ifred vilket var okej eftersom vi var så pass stora, men gäller det mindre barn som inte självmant förstår att hålla sig borta skulle jag inte chansa.Min gräns går där det finns finns risk att barnen blir skadade och där man inte är säker på vad hunden kan tänkas göra. 

Jag skulle vilja säga att min gräns skulle gå vid min magkänsla. Om du känner att du inte kan lita på hunden så tycker jag att det räcker för att motivera en tillbakalämning eller omplacering av hunden. 

Varför har du inte lärt barnen respektera att hunden vill vara ifred? Att en hund morrar och visar tänderna är okej. Hur ska de annars kunna säga att nu räcker det?

Hundar morrar för att visa att man/en annan hund etc är för nära dem, av den anledningen tycker jag inte att morrningar är ett olämpligt beteende från hundens sida. Tvärtom, om man korrigerar bort morrningar från sin hund kan den om den kommer i en situationen där den är/känner sig instängd och därför bli osäker bita på en gång istället. Markering är för mig när hundar nyper, genom detta visar de att de har en betthämning. När det gäller bett, tja där kollar jag på hur vilken skada som blir efter bettet och var hunden biter. T ex om en hund biter/nafsar någon i ansiktet med resultatet att man ser märket efter en hörntand så drar jag slutsatsen att den fortfarande har en stor betthämning till skillnad från om den sliter upp hud i ansiktet.

Jag anser att hundar ska få visa osäkerhet genom att tex morra och att ägaren då ska ta ansvar för denna situation genom att se till att hunden får vara ifred. Samma sak med markerande. Sedan får man ta hänsyn till de situationer detta händer i. Om ens hund t ex har svårt för barn och man själv har barn bör man kolla över i vilken utsträckning som hunden tål barnet. T ex hunden säger ifrån om barnet är för påfluget på hunden, drar ned i öronen etc, det tycker jag en hund ska få göra om nu ägaren inte hinner upptäcka det innan. Som hundägare och förälder kan man också förebygga sådana situationer genom att lära barnet att när hunden ligger ned/ligger på en viss plats så ska hunden få vara i fred. Men börjar det handla om att hunden blir orolig när barnet är nära hunden men inte bryr sig om den så skulle jag börja analysera situationen mera. Då jag tycker att som förälder och hundägare ska man kunna lämna hund och barn i en viss ålder ensamma en liten stund, för det är svårt, om ens möjligt att se till att man alltid har koll på både barn och hund  hela tiden.

Litet My
Jag har varit med. Hunden låg på golvet bakom mig och barnet satt intill hunden.

(a)
Ja, jag tänker som du, att den ska få lov att morra och visa tänderna och då ska det vara bra. I dessa fall var det inget sådant innan. Jag såg som sagt inga märken heller så jag är så säker man kan vara på att inga bett förekom. Angående din fråga så har jag lärt barnen att så fort hunden antingen reser sig och går iväg eller ligger i sin bädd så får de inte gå efter den / fram till den.

Narkos
Tack! Jag uppskattar ditt icke dömande svar.