Lesbisk??

Enligt kristendomen är vi alla födda i Guds avbild

Och Gud har skapat dug till den du är

Jag är kristen, bi, dricker, röker, svär, två barn innan äktenskap ja jag har många brister enligt budorden med Gud älskar mig för den jag är och han har skapat mig till just den jag är

Sen kan folk käfta för och emot detta bäst fan dom vill

Jag är en nybliven mamma, gift med min make sedan 1,5 år tillbaka och... Inser att jag är lesbisk. Tidigare har jag nöjt mig med att säga att jag är bisexuell, men det är inte jag. Det känns inte rätt. Men trots att jag nu VET att jag är lesbisk vill jag vara kvar i detta kärleksfulla äktenskap med min make. Jag älskar honom och han älskar mig. Men jag kan aldrig älska en man, förutom honom... Skulle det någonsin ta slut mellan honom och mig är det tjejer/kvinnor som kommer vara mitt "fokus" om man ska uttrycka sig så. 

Jag vet att detta låter knäppt, jag vet att det inte alls hör till vanligheterna men... Detta är jag. Och att på allt detta är jag ju också kristen, född och uppvuxen inom pingströrelsen. Hur går allt detta ihop egentligen?! 

Då skulle han inte vara den han är idag, vilket inte skulle fungera för oss. Och då det är HAN jag älskar, så nä.. 

Jo, det är jag. Men skulle han förvandlas till tjej skulle han inte vara den han är idag. Och det är hans personlighet jag syftar på men även i övrigt, jag älskar hela honom. Jag älskar att ligga tätt intill, älskar att älska med honom och så. Älskar helt enkelt honom för hans utseende, kropp, inre och personligheten... Försvinner något så försvinner en stor del av honom. 

Och är jag då lesbisk anser du då att jag inte kan älska att ha tex sex med honom. Men ska tala om för dig att just med honom är det underbart, det är helt fantastiskt. Men, har fått testa tjejsex också och det var om möjligt mer fantastiskt och mer pirr om man säger så. Har även testat sex med andra killar, när jag var yngre, och jag hatade varje ögonblick. 

Nej. Lesbisk. Det är så jag känner mig - alltså är det vad jag är. Lesbisk i heteroförhållande. 

Kan ta att det är svårt för dig att acceptera en sådan situation. Men det är honom jag älskar, inte könet. Men utan hans manliga kön är han inte han, det förstår du väl? För i en sådan "könsoperation" så blir man, oundvikligt, annorlunda och inte den man tidigare var...  Annars är det tjejer/ kvinnor för hela slanten. 

Ja, men som lesbisk. 

Quarell - vad jag inte förstår är att du verkar förneka TS's känslor? Hon vet väl vad hon själv är och vart hon står. Känner ett par där ena tjejen säger att hon är heterosexuell, i ett lesbiskt förhållande. Inget konstigt med det alls.

Så du bestämmer vad andra är, deras sexualitet?

Man kan vara det och ändå älska motsatta könet, men då är det just den personen - inte någon annan av det könet som påverkat känslorna. Helt klart inget att bråka om. Känner man sig så, då är det så det är.

Inte om hon själv känner att hon är lesbisk :)

Finns väl flera sorters kärlek