HJÄLP va ska ja göra nu?? :'(

Jag blir helt mållös över attityden från läkare och jag är ledsen för din skull. Det är viktigt att den gravida mår bra och inte känner stress eller är/blir deprimerad för då är även risken för förlossningsdepression större, det var därför jag blev beviljad snitt nu i januari. (Har ett akut snitt i bagaget). Läkaren vi fick körde över mig totalt, men när vi kommit hem så ringde min sambo upp henne och förklarade hur allt låg till, att vi var mycket besvikna på hennes bemötande och hon ordnade en tid för snitt direkt.

Som sagt, blir helt mållös för du är ju uppenbart rädd, borde inte dom se det? För mig pratades det om igångsättning men då jag hade alldeles för mycket panik så blev det beviljat snitt (Om det hade hunnit starta innan så hade jag fått ringa in så fort första värken kommit och hade fått akut snitt om det fanns tid).

Jag önskar dig all lycka och hoppas för er skull att ni kan få ert snitt.
Kämpa på!

maria91 skrev 2013-05-30 16:31:52 följande:

Jag blir oxå helt paff. Jag förstår inte hur dom bara kan neka. Så fort jag går in å börjar prata om snitt blir jag totalt förkrossad. Kan inte sluta gråta å jag kan inte se personen i ögonen för de är sjukt jobbigt! Hon tyckte ja skulle prata med aurora barnmorskan igen men de va hon som hänvisa mig direkt till läkaren pga min rädsla. Att jag är för rädd, får panik å jag är jätte rädd för att ja ska få någon typ av förlossningsdepression..läkaren sa att aurora barnmorskan skulle ringa mig direkt så ja fick en ny tid å jag var till läkaren i måndags då hon sa detta nu ät det torsdag eftermiddag å ingen jälvel har ringt?! Jag går in i vecka 36 idag och det blir bara jobbigar ju längre vi kommer eftersom vi inte har ett tydligt besked på hur det faktiskt kommer bli. Hur kan man som läkare säga, pröva att föda vanligt går de inte så gör vi akutsnitt?! Fattar inte!! Vet inte vad ja ska göra, väntar å väntar på att dem ska ringa!

Förstår din oro. Tycker det hela verkar helt galet!
Jag blev även erbjuden det där med att prova föda vaginalt och OM det inte fungerade för mig så kunde dom avrbyta och ge mig snitt direkt men det var aldrig något alternativ. Jag var inte bara rädd för smärta eller att ett barn ska ut "där nere" utan jag var mest rädd för att inte ha kontroll.

Verkar jättekonstigt att det är så olika i olika landsting. Och jag kan tycka, efter vad du berättar om dina känslor, att du borde få snitt så att du kan få en förlossning som du vill ha, som du kan vara stolt över och känna "att det där kändes bra" efteråt.. givetvis kan det säkert gå bra med vaginal också, men efteråt lär man nog känna sig överkörd och kanske inte känna sig lika nöjd? Jag vet inte riktigt. Tycker bara det där är helt knas.

Du får helt enkelt vara på dom som en hök.

HJÄLP va ska ja göra nu?? :'(

INNEHÅLL