• Anonym (Pillan)

    Är så förtvivlad.. hur hantera?

    Har du varit på utredning?

  • Anonym (Pillan)
    Anonym (förkrossad) skrev 2013-05-21 15:12:06 följande:
    Ja, utredningen visar inget fel, allt ser prima ut.
    Så bra! Är mannen undersökt också?
    När man är under mycket stress (vilket du är nu) så kan det låsa sig och det kan vara därför det inte tar sig. Det har hänt mer än en gång att barnlösa som tillslut bestämmer sig för att adoptera helt plötsligt blir gravida. Jag känner en tjej som gav upp efter flera år av kämpande och provrörsförsök och reste på semester med maken för att möjligen adoptera. Då blev hon gravid med trillingar! Så idag har hon och mannen tre barn och ett yngre syskon.

    Kanske träffa en psykolog, eller kurator som kan hjälpa dig att fokusera på annat? Hur gammal är du? Är du ung så har du tid att vänta några år. Förstår att det inte är kul att höra. Och jag har själv erfarenheten då det tog fyra år för mig att bli gravid med första och två år med andra (som inte var planerad utan jag gick bara utan skydd efter första med tanken, blir det så blir det). Backa lite och försök att fokusera på annat och stort Lycka till!!
  • Anonym (Pillan)
    Anonym (7 år) skrev 2013-05-22 14:36:27 följande:
    Exakt vad är det som kan låsa sig enligt er som sprider denna avskyvärda myt vidare!? Har kvinnan ägglossning och mannen spermier kan man inte med viljan/tankekraft/psyket förhindra en graviditet! 90% blir gravida p.g.a att de är fertila och bara har sex,resten behöver hjälp för de har nåt fel. Och det felet heter aldrig " vill för mycket,längtar för mycket".Dessutom är det endast 3-4% av alla som adopterat som senare får biologiska barn. Precis lika många som av de som inte adopterat. Totalt ca 8,max 10% som blir spontant gravida när det gått många år. Det är inte "jättemånga"...
    Ja du, exakt vad som låser sig vet inte jag. Jag gav bara ett exempel jag själv sett samt min egen story. Jag är ingen expert inom området och har själv väntat och mått dåligt över att mensen kommer månad efter månad, trots utredning, hormontabletter och ivf. Jag sa inte till ts att det låst sig för henne utan att det kanske har gjort det eftersom de inte hittat fel på henne. Sedan tror jag det vore bra för henne att fokusera på annat och kanske träffa psykolog, då jag vet av egen erfarenhet att man blir psykiskt knäckt av att alla andra blir gravida (känns det som iaf). Mitt förhållande sprack pga alla år av barnlöshet, för när vi fick barn så hade vi glidit ifrån varandra. Alla hormonturer hade slitit sönder vårt förhållande och vi hade behövt psykologhjälp.

    Jag har ingen källa på det och inte heller på det jag skriver nu men jag tror på det: En läkare sade till en vän att om man är under stress kan det vara svårare att bli gravid.  Och på fertilitetsavdelningan blev jag tillsagd att jag skulle slappna av och inte stressa upp mig. 

    Det är procentuellt inte jättemånga som har så svårt att bli gravida att de behöver behandling. Många av de som söker hjälp har övervikt och det är en bidragande faktor till att man inte blir gravid. Andra har andra problem. 
    Anonym (Kännt samma) skrev 2013-05-22 15:50:54 följande:
    Måste ge tummen upp till detta inlägg. Det är så många som kommer med de där "tipsen". Och nån som känner nån som faktiskt fick när de tänkte på något annat den månaden.
    Det är garanterat så att de flesta av oss som behöver hjälp blir gravida en månad när vi inte är mera avslappnade än vanligt. Och varför tas det alltid för givet att vi aldrig är avslappnade och inte kan tänka på annat? Jag mådde dåligt dagen då mensen kom och ett par dagar efter det, sen blickade jag framåt mot nästa chans. Jag var i stort sett alltid väldigt pepp och avslappnad under ägglossningsperioden, jag trodde vi skulle lyckas varje månad typ.
    Och ifall det enda som behövs är att man slappnar av, varför blir vi som de inte hittar något fel på inte gravida direkt då? Jag tror inte många börjar försöka bli gravida med inställningen att det inte kommer gå. 
    Ja, jag har stört mig mycket på de här tipsen under de år jag och min sambo kämpade. Det gör mig arg att folk slänger ur sig sånt och historier om sin kompis som lyckades på semestern osv, för det skuldbelägger kvinnan. Det är faktiskt att säga att det är hennes eget fel för hon vill för mycket, oavsett hur goda ens intentioner är.
    Det handlar inte om att slappna av "den månaden". Du var inte så avslappnad som jag menade. Du hade fortfarande fokus på att bli gravid eftersom du trodde att det tog sig varje månad. Med avslappnad menade jag att mer eller mindre ge upp. Inte tänka på att bli gravid alls, totalt strunta i ägglossnningsperider och mensdag. Jag är själv en kvinna som kämpat under flera år innan det tog sig med hjälp. Jag lägger ingen skuld på kvinnan för att jag vet att det gör hon så bra själv ändå.
     
  • Anonym (Pillan)
    överanalysera skrev 2013-05-22 14:45:02 följande:
    Hej TS! Nu vet jag inte alls hur det känns, men vill bara dela med mig av mina svärföräldrars historia. De kämpade i 14 år (!!!!!!!!!!!!) innan min sambo kom till. Utredningarna visade att det inte var något fel på varken svärmor eller svärfar. Det tog sig bara inte... Sen en dag så dog svärmors pappa. Allting rasade samman och de kände att nej, nu skiter vi i allt. POFF! Där blev min sambo till. :)
    Hepp! De fokuserade på annat!
    Anonym (7 år) skrev 2013-05-22 14:36:27 följande:
    Exakt vad är det som kan låsa sig enligt er som sprider denna avskyvärda myt vidare!? Har kvinnan ägglossning och mannen spermier kan man inte med viljan/tankekraft/psyket förhindra en graviditet! 90% blir gravida p.g.a att de är fertila och bara har sex,resten behöver hjälp för de har nåt fel. Och det felet heter aldrig " vill för mycket,längtar för mycket".Dessutom är det endast 3-4% av alla som adopterat som senare får biologiska barn. Precis lika många som av de som inte adopterat. Totalt ca 8,max 10% som blir spontant gravida när det gått många år. Det är inte "jättemånga"...

     
  • Anonym (Pillan)
    Anonym (7 år) skrev 2013-05-22 20:17:13 följande:
    Det är att skuldbelägga kvinnan att påstå att man tänkt för mycket,slappnat av för lite,föröskt för mycket och det är därför man är infertil!! När ska ni fatta det!? Extrem fysisk stress kan ge utebliven äl,men man kan vara döstressad psykiskt över att inte få barn och ändå ha äl och har man det kan du ju försöka hindra dig själv från att bli gravid!
    De allra flesta är dessutom väldigt sansade i början,typ första året och då borde rimligen betydligt fler än de 85% som blir gravida då bli gravida om er tes stämde. Dessutom finns det de som är döstressade efter 3 försök,men blir gravida på det 7.e-där föll tesen igen!

    Lägg ner myten,den bara ställer till det för folk!
    eller så kan vi vara överens om att vi tycker olika.
Svar på tråden Är så förtvivlad.. hur hantera?