hans syskon på mammans sida är så gulllig, rolig osv osv...
bonusbarnet är 11 år och mycket speciell och vi kommer inte överens ska oxå tilläggas..
Blev jätte ledsen, överdriver jag och ska jag bry mig?
Han bryr sig inte om mitt barn kommer fram utan kollar bara på tv eller datorn, han igonerar mitt barn total obs hans halvsyskon...
11-åriga killar brukar generellt inte vara överdrivet intresserade av bebisar.
En 11åring är ju för gammal för att inte förstå att det sårar att höra sådana saker. Tycker absolut att du skall berätta att man inte säger så, det är bara positiva saker man kan yttra hur som helst.
Att du blir ledsen över att 11åringen känner så (om han gör det, det kan ju vara nåt han sa bara) är förståeligt men hans känslor kan man inte ändra på hur som helst, tala om för honom att man inte säger sådana saker. Han skulle säkert inte heller gilla att höra att han inte var speciell. Det borde han förstå.
Mig sårade det jätte mycket och kontentan blir tyvär att jag känner ännu mer vad han gör här, när det enda han gör är att spela tvspel och prata om sitt syskon hemma hon mamman...
Med tanke att din relation med bonusbarnet är dålig kan det vara så att han säger detta för att locka fram en reaktion från din sida. Om det är så kan en lösning vara att du ignorerar det han säger, kanske bara svarar lugnt,"Det är ju tråkigt att du tycker detta, men man kan inte rå för sina känslor". Om ditt barn är i en ålder där denne förstår vad ditt bonusbarn säger så tycker jag du ska säga till denne att han får tycka vad han vill men han får inte säga det högt. När det gäller bonusbarnets ignorerande av ditt barn kan du tillsammans med din sambo komma överens om hur ni vill att era barn ska behandla varandra. T ex om bonusbarnet inte gärna leker med erat gemensamma barn är detta kanske inte något att lägga sig i men om erat barn hälsar på sin styvbror ska han hälsa tillbaka, etc.
Tja, vissa syskon känner man starkare band till än andra...
Min bonus tex har inte några speciella syskonkänslor för sin bror hos mamman, ändå bor de större delen av tiden tillsammans. De tycker helt enkelt inte om varandra speciellt mkt.
Visst finns tillfällen när hon inser att han är "bra att ha", men inte mkt mer än så..
Syskonet hon har hos oss (min son) har hon däremot betydligt starkare syskonkänslor för.
Detta trots att de träffas mkt mer sällan.
Visst skall ett barn lära sig att man inte säger saker för att såra ngn annan, och att man helt enkelt inte säger vissa saker (typ - du är tjock, ful, fet, äcklig osv) men man måste ändå få lov att uttrycka känslor..
Känske ÄR det så att din bonus inte kunnat knyta an till ditt barn på samma sätt som hemma hos mamman, kanske för att DU och HAN inte har samma relation som han har med mannan? Träffas de lika ofta?
Har han fått vara delaktig på samma sätt? Har ni tvingat på honom delaktighet?
Det finns massor av saker som kan ligga bakom och det kan mkt väl stämma - utan att det behöver betyda att han menar illa...
Träffar han båda sina halvsyskon lika ofta?
Annars är det rätt naturligt att man står närmre det halvsyskon som man växer upp med än det som man ser varannan vecka.
Hjälper bio honom att närma sig hennes barn på ett sätt som inte du och pappan gör med ert barn?
Kanske kan ni få tips och råd av biomamman?
Känner sig bonusen utanför hemma hos er och därför säger saker för att såra, ge igen?
Det är väl bara att säga att det är tråkigt att han inte tycker om sin pappas barn som faktiskt är hans syskon även om de inte har samma mamma för hans andra syskon har ju inte samma pappa.