De mest uppenbara felstegen som misshandel behöver inte tas upp. Har ni egen erfarenhet eller sett utifrån uppfostran som inte givit bra resultat? Själv tycker jag att många unga idag är väldigt osjälvständiga, jag skulle kalla det bortskämda, och det är förstås en produkt av viss uppfostran (jag gör mig nog ibland skyldig till det själv).
Millimeterrättvisa är inget bra - det kan nämligen resultera i vuxna som missunnar och är väldigt avundsjuka på andra.
Man ska aldrig ge en varning till sitt barn, som tillexempel "slår du inte av tvn nu så drar jag ut sladden och så blir det ingen tv fören om en vecka". Slår barnet inte av tvn så ska det vara ens egna ord som gäller. Annars tappar barnet ifråga respekten för vart gränserna går och tänker på dem i allt barnet kan.
Att INTE vara konsekvent är ett "fel" som jag ser många gånger...säger man "nej du får inget i affären" så ska man heller inte vika sig och ge barnet något bara för barnet gråter osv.
Religiöst.
Att inte behandla barnen med respekt för deras liv och känslor genom att till exempel förvarna. Hur svårt är det att säga till fem minuter innan att det är mat, läggdags eller hemgång? Hur skulle man själv känna om ens partner kom mitt i ett tv-program och stängde av med orden "nu är det mat"? Man bäddar för konflikter samt att jag tror på att man som förälder får respekt genom att visa respekt.
Sedan måste man självklart ta konflikten om den kommer ändå, det är det andra jag stör mig på: de som ska resonera sina barn till allt jämt. JA man ska försöka resonera, men utifrån ålder är det olika hur det går. Vill ens tvååring inte gå hem från lekparken då man ska göra middag trots att man förvarnat och försökt locka med något kul - då tycker jag att man ska "våga" ta barnet under armen och tvinga hem det. Jag vet människor som blir sittande över en timme för att barnet inte "vill gå hem" - det känns slött. Man kan inte alltid få som man vill - inte ens jag som vuxen!
Håller med TS, jag tycker absolut inte att man ska curla sina barn! Det är så många idag som får allt serverat, de behöver inte tänka själva, eller göra något själva. Och då menar jag alltså äldre barn, man curlar inte en 2-åring för att man tröstar eller bär barnet ibland tex... ett barn måste få ett växande ansvar. Och de måste ha rimliga krav, det är ju kraven som gör att de utvecklas!
Förutom en direkt kärlekslös uppfostran så är förmodligen curling något som enligt mig verkligen har gått för långt, och ibland känns det som att en hel generation är förlorad pga curlande föräldrar! Må hända för att jag så tydligt ser resultaten av det när de sedan i skolan inte kan lyfta ett finger för eget ansvar ens...