Att gå isär...?

Grynet86: Vad som är bäst för barnet hänger ju mycket ihop med ålder också och det framgår ju inte. Hur nära varandra ni kommer att bo mm.

Nu är det drygt året sedan vi separerade på pappans initiativ. Några veckor fungerade det att leva under samma tak innan jag blev hotad ut ur huset vi ägde gemensamt och fick fly till kompisar och bo där en vecka innan familjerätten gav mig möjlighet att bo i huset en vecka och packa alla mina saker. Boende fick jag i princip ta första bästa, men det blev rätt bra ändå. Dock har det tagit tid att orka komma i ordning då pappan inte klarat av att ha umgänge ibland en månad eller mer i taget några gånger p g a psykisk sjukdom. Så visst är separationen tuff både när den pågår och tills man mår bra och kommer iordning både praktiskt och psykiskt. Det tar kanske ett år innan man firat alla högtider och accepterat det nya livet.

Som SaCh skrev kan du och pappan ta hjälp av familjerätten för att i lugn och ro och med någon som har barnens bästa för ögonen komma fram till hur ni ska göra med umgänge, helgfirande o s v.

För din egen del kan det vara skönt att ha någon att prata med. Bvc brukar ha tillgång till kurator/psykolog som du kan gå kostnadsfritt hos och bearbeta skilsmässan. Jag kan också rekommendera det. Det har varit skönt att få prata av sig även om min 2-åring varit med nästan varje gång. det är tufft att vara ensam förälder och i synnerhet om pappan uteblir med avlastning eller strular med umgänget.