• Grynet86

    Att gå isär...?

    Hej! Jag och min sambo, pappan till mitt barn, har nu kommit till det stadiet att det är dags att separera. Känner mig så ledsen och vilsen i allt det här. Ska sonen bo varannan vecka nu? Hur blir det bäst för alla? Miljoner frågor, tankar och känslor som kommer upp. 

    Nu tänkte jag fråga er därute som har varit eller är i samma situation. Hur löser ni detta? Går ni igenom samma som vi, att man är oense och det blir dålig stämning som går ut över barnen?
    Ni som vill får gärna komma med era tankar och upplevelser av detta, och hjälpa mig igenom det här!
    Mvh 

  • Svar på tråden Att gå isär...?
  • Grynet86
    mammalovis skrev 2013-05-24 21:55:09 följande:
    Grynet86: Vad som är bäst för barnet hänger ju mycket ihop med ålder också och det framgår ju inte. Hur nära varandra ni kommer att bo mm.

    Nu är det drygt året sedan vi separerade på pappans initiativ. Några veckor fungerade det att leva under samma tak innan jag blev hotad ut ur huset vi ägde gemensamt och fick fly till kompisar och bo där en vecka innan familjerätten gav mig möjlighet att bo i huset en vecka och packa alla mina saker. Boende fick jag i princip ta första bästa, men det blev rätt bra ändå. Dock har det tagit tid att orka komma i ordning då pappan inte klarat av att ha umgänge ibland en månad eller mer i taget några gånger p g a psykisk sjukdom. Så visst är separationen tuff både när den pågår och tills man mår bra och kommer iordning både praktiskt och psykiskt. Det tar kanske ett år innan man firat alla högtider och accepterat det nya livet.
    Våran son är 2,5 år och jag och pappan kommer bo ca 2 min ifrån varandra. Pappan kommer bo kvar i vårat hus så sonen får ha kvar sitt gamla rum m..m. Jag kommer bo i ett mindre radhus så kommer bli lite omställning för honom under "min vecka". 
  • Grynet86

    Tack för alla svar! Jag går regelbundet hos kurator som hjälper mig igenom detta. Jag och pappan till sonen går också i familjerådgivning tillsammans. Låter kanske konstigt då vi ska gå isär, men dom hjölper oss att hantera skilsmässan på bästa sätt 

    Har förstått att det idag är vanligt med skilda föräldrar. Klarar alla andra att gå igenom det och ta sig upp igen ska vi nog också göra det, kommer bli en lång och jobbig väg dit bara.
    Tack igen för att ni delar med er! 

Svar på tråden Att gå isär...?