Cornish rex som ensamkatt

Okej, tack Nemo!

Luna och Vedens, tack för era svar! Jag har verkligen förälskat mig i rasen och visst känns det tråkigt att höra att den kanske inte  passar in i mitt liv som det är nu, men förhoppningsvis finns det möjlighet att skaffa två i framtiden.

Som sagt, jag längtar efter lite sällskap här hemma men jag vill inte ha det där dåliga samvetet över att inte helt räcka till för katten. Jag har även kikat lite på rasen selkirk rex, vilken verkar något mindre uppmärksamhetskrävande även om den har långt mer päls som kräver regelbunden vård. Givetvis behöver också den rasen stimulans och kärlek som alla andra sällskapsdjur, något som jag gärna ställer upp med.

Vad är era tips på en bra förstakatt? Pälsvård och så vidare är inget bekymmer för mig då jag snarare än "extra jobb" ser det som ett tillfälle att umgås med katten och socialisera med den. Jag tar tacksamt emot alla förslag! Jag står ju inför dilemmat att jag vill ha en social katt, som gillar att vara med och bli hanterad/klappad men samtidigt inte mår dåligt om man inte är hos den 24/7. Missförstå mig inte, jag kommer inte på något sätt att negligera katten, men för mig liksom de flesta människor är det för mig omöjligt att alltid vara hemma.

Oj! Här har det hänt grejer, kul!

#6 Tack för dina tankar om ämnet, intressant att höra din ståndpunkt! Det är ju just det där att man får så himla olika svar beroende på vem man vänder sig till med ämnet. Somliga är helt emot att hålla en katt ensam medan andra menar att det går alldeles utmärkt och det är just detta som gör beslutet så svårt...

#8 Tack för dina åsikter! Du är inte den första som svarat mig på detta sätt, många verkar dela din uppfattning om att man bör ha fler än en katt. För mig skapar det problem då jag inte kommer att ha råd med dubbla försäkringar och veterinärkostnader som mitt liv ser ut just nu. Jag vill kunna ge katten all hjälp den behöver om den skulle råka bli sjuk eller på annat sätt skada sig. Kanske måste jag helt enkelt vänta med att bli kattägare. Hur mitt liv kommer att se ut i framtiden kan jag omöjligt veta, dock vet jag med säkerhet att jag aldrig skulle överge katten utan få det att funka genom att till exempel skaffa ännu en katt då jag börjar jobba och har en mer stadig inkomst. Som sagt, tack för dina synpunkter!

#13 Tack Jessica! Som jag nämner här ovan är det den finansiella aspekten som ställer till det för mig i frågan om två katter.. dessvärre.

#19 Tack för orden! Jag ser det som en självklarhet att man läser på och lär sig så mycket om ett djur man bara kan innan man tar på sig ansvaret att bli någons matte/husse. Både för sin egen och djurets skull.

 

#23

Tack för ditt inlägg! Jag har börjat se mig om efter andra alternativ då jag insett att en cornish rex kanske inte är rätt ras för min nuvarande livssituation. Anledningen till att jag från början rodde att det skulle kunna fungera är att uppfödaren jag vänt mig till menade att en balans brukar infinna sig bara man aktiverar katten nog. Hon poängterade att flera katter var att föredra men att hon gott tyckte att man kunde "försöka" att ha katten ensam först varpå jag tolkade det som att jag kanske ändå skulle räcka till för katten. Hon tyckte även att det handlade om att som du säger, matcha "rätt" individ ur kullen med min livsstil. Nu känner jag att jag kanske måste tänka om, jag vill ju inte leva med ångest över att inte vara nog för min kattvän, det ska ju vara roligt att ha husdjur!

Jag har även hört mig om med veterinär om dennes åsikter i ämnet, som för övrigt inte tyckte att det borde vara ett problem att ha just en ensam katt. Framförallt blir det nog tal om en lugnare, mindre aktiv ras för min del i nuläget. Jag förstår att en människa inte kan ersätta en artfrände, men jag har flera vänner med ensamkatter som till syntes mår mycket bra.
Puhh. Så svårt :)

Jag tar in och läser allt ni skriver här och fortsätt gärna dela era synpunkter på dilemmat med mig.

Kram på er!