Ni som fått diagnos autism/Aspergers på era barn hur var dem vid ca 19 månader ålder?Dottern utreds och har ganska säkert något inom autismspektrum.
Hur många ord sa de? Hur använde de orden? Kunde de svara på frågor, som tex. Vad har man på fötterna? (Skor), vad gör man i sängen? (Nannar), vad gör man i soffan? (Sitter), osv.
Kanske 5 ord, talade mycket otydligt. Svarade inte på frågor alls (det har börjat komma gradvis under det senaste året, hon är nu 3,5). Fortfarande så svarar hon inte på frågor som hon inte är intresserad av. D.v.s. "Kan du ta på dig skorna?" skulle kunna få ett "Okej" (inte för att hon gör det på uppmaning särskilt ofta), och hon kan självmant säga "titta skor foten", men om man frågar "Vad har man på fötterna?" så får man nog fortfarande inget svar, eftersom hon inte fattar poängen med frågan, hon vet ju att man har skor på fötterna liksom, varför ska hon behöva tala om det för oss?
Ville de ha sällskap av er förälder hela dagen eller var de mest för sig själva? Hur lekte era barn? Med vilken typ av leksaker? Gjorde de någon form av låtsaslek? När ni lekte, styrde ni leken eller barnet?
Ville och vill fotfarande ha oss närvarande, men man är som en statist i leken, dottern styr helt och man får stå brevid och hålla i en tallrik typ. Brio-tåg var ganska populärt just då vill jag minnas, samt att bygga med duplo. Mycket torn rakt upp, inte så komplexa skapelser. Accepterade ingen hjälp eller att vi visar hur man gör (funkar fortfarande inte), utan "kan själv", alltid, blir vansinnig om man försöker hjälpa. Mycket fysiskt, springa, klättra, hoppa, överallt och ingenstans, väldigt aktiv.
Instruktioner. Följde era barn de flesta instruktioner ni gav? Och hade de bra eller dålig språkförståelse?
Endast i "misstag", d.v.s. om man råkade säga "kan du hämta glaset" när hon ändå var törstig och på väg åt det hållet, så verkade det som att hon förstod, fast hon nog inte gjorde det. Annars inte alls, hon är fortfarande väldigt dålig på detta. Språkförståelsen är svår att bedöma, i synnerhet då var det svårt att veta om hon inte förstod orden, eller förstod orden men inte ville "lyda". Nu när hon är äldre så vet vi att hon kan orden, så hon "borde" förstå, men en av dom tydligaste svårigheterna är just för henne att göra kopplingen mellan själva orden och deras innebörd. Hon hanterar ord som ett sätt att beskriva saker och företeelser, men det är först nu som hon gradvis lite börjar förstå att ord också handlar om förväntningar som vi människor har på varandra, och ett sätt för oss att uttrycka våra förväntningar mot henne.
Hur var kontakten med andra vuxna och andra barn? Stereotyper ? Slutligen, om ni gått till psykolog och "visat" ert barn vid den åldern, tror ni psykologen sätt något avvikande redan då?
Kontakten med andra vuxna och barn var helt ok iom att kraven låg på så basal nivå. Inga barn leker ju med varann i den åldern liksom, så det är inget konstigt att barnen leker brevid varandra, inte med varandra. Hon var motoriskt före sin ålder och hade inga fysiska "avvikelser", tics, avvikande rörelsemönster eller liknande. Inte heller några uppenbara stereotypa handlingar eller tvång i beteendet, även om vi naturligtvis märkt att det är viktigt för henne att saker görs på ett visst sätt, och när hon väl bestämt sig för hur något görs, så låser hon sig i det sättet och provar/accepterar inte något annat sätt att göra samma sak.
Det mest avvikande i 1,5-årsåldern var språket och kommunikationen, samt hur hon följde instruktioner, vilket vi tog upp med bvc. Men i den åldern så är det ju så mycket som hinner hända, så även om vi misstänkte att socialt samspel kanske inte är lika lätt för dottern som för många andra barn så tänkte vi väl snarast att "det kommer nog, bara hon kommer på att det är intressant och bestämmer sig för att lära sig". Det gjordes en extra uppföljning vid 2 år för språket, då hade dottern gjort en liten "uppryckning" under hösten, lärt sig flera ord och kommit relativt nära miniminivån för sin ålder ungefär. Så då avvaktade vi till ungefär 2,5 när vi begärde ny bvc-koll eftersom hon sackat efter igen och svårigheterna började bli mer märkbara. Vid den kollen fick vi psykolog, logoped och hörcentralsremiss och sedan så småningom bupremiss från psykologen. Utredningen har nu malt på under ett år och blir förhoppningsvis klar under sommaren.
Dottern är också vårt första barn. Nu när andra barnet är 15 månader så ser man mera "skillnader" som man kanske skulle ha reagerat på om barnen kommit i annan ordning. Som att den lilla visserligen inte säger många ord, men redan nu kommer fram och buffar på en med en mugg och när man frågar "vill du ha vatten?" nickar bestämt och säger "ja!". Det är nåt stora tjejen knappt klarar, och hon är 2 år äldre...
