sessan 3 skrev 2013-05-29 14:23:21 följande:
" rel="nofollow" target="_blank">
" rel="nofollow" target="_blank">
" rel="nofollow" target="_blank">
" rel="nofollow" target="_blank">
dessa tycker jag är bra. det finns en till. ska leta upp den till dig
. jag måste också bara berömma dig, för att du engagerar dig så i din partners diagnos. det kommer vara till en mycket bra hjälp. ju mer du förstår "sjukdommen" ju mer kan du förstå din partner. för vi vill inte va elaka eller dumma, tvärtom.
jag bor i skåne län, närmare bestämt Kristianstad. anhöringkurser kan man finna på nätet eller ringa en psykmottagning och fråga. dom kan hjälpa till o remitera till sånna grupper så det går fortare :)
tack. ska kolla dessa samt den sista du sen hittade.
då bor inte du och min respektive i samma län, tänkte om det varit samma och du visste så kunde jag frågat mer detaljerat och så. men ska kolla med sjukvården dit jag ska flytta vad de säger och om detta finns.
tack. för mig är det så självklart att finnas där. diagnosen, det personen varit med om etc spelar för mig ingen roll utan mer att, vad kan jag göra själv på bästa sätt? sen om min partner väljer att berätta specifika detaljer eller episoder ur sitt liv så finns jag mer än gärna där och lyssnar, håller om eller vad det nu handlar om.
jag vet ju att min partner känner väldigt mkt, väldigt intensivt och jag vet att det kan vara tvära kast. men med tiden lär jag mig tyda signalerna och vet hur jag ska läsa av och kunna finnas.

Mariana 580 skrev 2013-05-29 14:41:41 följande:
Hej kära du.
Jag är en tidigare feldiagnoserad bordeline.
Men jag gick DBT och det hjälpte mig extremt mycket - då jag lixom den du talar om - har mycket problematiskt baggage. Den enkla förklaringen till mina "bordeline-symptom" va att jag inte lärde mig essentiella saker under de turbulenta och problematiska åren. (13-21 års ålder)
På dbt:n får man lära sig de saker som man helt enkelt i normala fall lär sig succesivt under sina utvecklingsår.
Även innom borderline är det varierande hurvida problematiken påverkar det vardagliga livet. Vissa är fullt fungerande personer - som inte kan hantera nya/intensiva händelser. såsom ett dödsfall kan trigga igång en suicidal period för en borderlinepersonlighet. Det är så himla olika från person till person.
Hur som helst. Råden jag kan ge dig är att undvika ironi och dyl. Det kan för många vara extremt svårt att tyda.
Var klar och TYDLIG när du talar om något problem eller om du har en önskan.
Var validerande gentemot personen.
Validerar du personen så blir det inte en vägg att tala med.
Ha empati - men tyck inte synd om denne!
Ha tålamod och gör dig öppen som en bok när det gäller att förklara varför du reagerar eller tycker på ett visst vis. Lämna små möjligheter till missuppfattningar.
En borderline kan ha extremt svårt för kritik. validera- validera-validera-
Ett annat knep om problem uppstår är att försöka få denne att se saker utifrån. vad skulle denne tycka och tänka om det hände någon annan. Vilka råd skulle denne ge dig - i en omkastad situation.
Fråga hur denne önskar bli behandlad i en knivig situation - önskas det time out?
Va oxå tydlig med din önskan vid tex -ett gräl. Vill du diskutera i stridens hetta? eller vill du ha tid att lugna ner dig? Hur fungerar du bäst i en knivig situation.
Att vara självmedveten är A och O. Och det är oftast självmedvetenhet man lär sig i DBT:n. samt att man ökar acceptansen till andras beteenden.
ja min respektive ska få hjälp att hantera mkt av det som hände under barn/tonåren. hur denne blivit behandlad av vissa personer och verkligen förstå/inse att det ej är min partner det är fel på utan hur andra behandlat denne. min partner vet även personer som tidigare gått i dbt och hur mkt det har hjälpt dem. "det kommer bli skittufft, men det kommer vara värt det" för att citera.
ironi funkar rätt bra för det mesta, då min partner är likadan. men det är ju antingen svart eller vitt utan gråzoner emellan, det går snabbt att läsa av vad som är ok och inte. men jag lär mig
jag försöker tänka på att inte kritisera. eller ja så är jag annars med, mkt pga mitt arbete med människor. det hjälper ej att hugga på vad de ej kan/klarar utan stärk det de gör bra och pusha i lärandet. tex vid situationer som uppstått med barnet som finns inblandad. så stärker jag hela tiden i min partner, säger att "det där gjorde/hantera du bra", och förklara varför. försöka stärka denne. blir det rätt lr gör jag "fel"? (om några fel nu finns...)
jag är verkligen öppen. när det varit saker min partner undrat över (svartsjukan är ju en del), är jag alltid lugn (är väldigt lugn och sansad som person annars med) och svarar rakt och ärligt. jag har inget att dölja oavsett vad det gäller.
ska försöka tänka på att omvända situationer ibland som du skrev. vi gör det med varandra båda två redan nu lite grann, men iaf.
när min partner varit uppriven av nån anledning har jag ibland sagt att "jag skulle så gärna vilja sitta och bara hålla om dig nu. hade det varit ok?" med respekt av att alla inte alltid vill det. svaret har hittills alltid blivit "ja, jag vill att du ska hålla om mig. jag visar det kanske ej först, men det är vad jag egentligen vill".
tack för svar