Tycker DU att det är viktigt med syskon?

Nej man behöver inte ha syskon. Jag talar dock från min egna erfarenhet, hade jag varit ensambarn hade jag haft det mycket bättre. Min syster var knappt intresserad av att leka med mig och vi har ändå aldrig haft en bra relation än idag, och vi hade den ''perfekta'' åldern 3 år mellan oss. Hade haft det bättre utan henne, om jag ska vara ärlig.

Man "behöver" syskon när man är vuxen. Kusiner till ens barn, någon att planera föräldrarnas guldbröllopsfest med, någon att dela sorgen efter deras bortgång med.
Jag har både äldre och yngre syskon, det skiljer tio år både till den yngre och till den äldre (ja samma föräldrar), så jag hade inga syskon som lekkamrater men det har jag aldrig saknat. Hade en toppen barndom.

Nej, även om min bror är viktig för mig och mina barn för varandra är jag övertygad om att mitt liv varit bra även om jag varit ensambarn. Precis som mitt älsta barn haft det bra även utan sitt syskon.

Tråkigt faktiskt, men du ahr en poäng där. Det finns syskon som inte bryr sig om varandra av någon anledning. 

Vet du varför det blev som det blev om jag får fråga ?:P 

Jag vill att mina barn ska ha syskon, men också vill jag och min man ha mer än 1 barn.

Anser jag att alla barn har rätt till ett syskon? Nej det anser jag inte och jag anser inte heller att alla måste skaffa mer än 1 barn om de skaffar barn. Jag anser inte ens att man måste skaffa några barn alls.

Varför jag anser så här är för att det inte passar alls liv att ha fler än 1 eller inga barn alls.

Fast , tänk om ett litet  barn saknar att ha någon att tala med om allt, eller att leka med o.sv ? :P
 

Väldigt bra skrivet ! håller helt med dig !

Varför hon inte ville leka med mig eller varför vi inte har en bra relation idag? Ingen aning faktiskt. Vi är väldigt olika och passar inte ihop helt enkelt, när vi var små fick jag aldrig vara med och leka med hennes kompisar och hon. Hon lekte med mig jättesällan när hon inte kunde hitta något bättre att göra så att säga. Och så bråkade vi jättemycket, där skyller jag lite på mina föräldrar, jag hade varit mer bestämd och disciplinerad när syskon bråkar, och inte bara låta det vara. Dessutom ärvde jag allting ifrån henne, fick aldrig en egen cykel eller egna dockor, utan jag fick hennes gamla.

Sen kan syskonrelationer (andras) bli underbara, men den relationen kan man också utveckla med någon annan närstående.  

Ja,för mig är det viktigt att ge mitt barn ett syskon. Det var hemskt att växa upp ensam. För mig alltså.

Nej, jag tycker inte att det är viktigt.
Men jag är ganska ödmjuk inför livet och har insett att man inte kan styra det. Vissa klarar inte att hålla ihop sin relation längre än till barnets 1-årsdag, andra kan inte få barn alls, etc.
Det är viktigt att ha människor omkring sig, att få kärlek och trygghet. Men vilka männsikor det är har mindre betydelse, tycker jag. Det kan ju vara en ensam mamma och fyra syskon, det kan vara två pappor, det kan vara en mamma, en pappa, en bror och en mormor, eller kanske farmor och farfar, etc.
Kärlek, respekt och trygghet är det som är viktigt.