pappa UTAN barn

5 och 7.

En annan aspekt i det hela är hur en skolkurator kan säga att en 5-6 åring är stor nog att välja om dom vill åka till pappa eller inte. "Du ska inte göra något mer än att ringa och fråga dom, vill dom inte så får det vara så ett tag framöver" Hur kan en kurator bara få för sig en sån sak.

Det är stora problem i skolan med uttåtagerande och det är ju pga saknad av mig. Jag har haft barnen en helg på 6 månader och umgängesavtal är ju klubbat av domstol men det följs ju inte. Det finns inget jag kan göra utan advokater och blir det det då är det familjerätter och skit en vända till och det är ju för 3 gången och inte ens det kommer hjälpa!

Tyvärr har en man en nackdel. 90% av socialens anställda, skolans kuratorer, skolans psykologer är kvinnor. Det dom möter i sin dager är män som skapar skit. Kvinnomisshandel, missbruk och försummar barnen. Det är nog väldigt lätt för dom att bli fläckade av det. Det finns redan en sån skolkurator.

Det låter märkligt att hon har vänt barnen emot dig. Vad hade du och barnen för relation innan skilsmässan? Delade du föräldraledigheten med ditt ex? Vabbade du lika mycket? Hade du och barnen mycket eget umgänge typ aktiviteter osv? Mina barn är i liknande ålder och jag tror inte jag skulle kunna vända dem mot sin pappa oavsett vad jag försökte med. Känner barnen att de inte har någon nära relation/trygghet hos dig är det inte konstigt att de protesterar mot umgänge.

Vad känner du för din mamma att hon gjorde det? Förlät du henne eller finns det en tagg av bitterhet mot henne? 

Ellisbell?!Du ger dig inte med din engagemang skönhistoria. Efter samtal med mamman idag när det är min helg till helgen att ha mina barn då har dom bokat resa till en storstad i Sverige. Motarbetar på hög nivå som jag skrivit. Det var jag som engagerade mig i barnen men var har det lett mig?? Har jag barnen? Får jag ha barnen? Du får gärna skicka inlägg men gör det någonannanstans. Det är lätt att tycka och tro att samhället har rätt. Men engagemang funkar nog om man är kvinna, men om man är en man och mer engagerad än mamman under äktenskapet så är det inte ett skit värt sen. För då har det aldrig engagerats något i barnen. Lögner och fantasiliv är som det är. Tack för mig HEJ!!!

Vad känner du för din mamma att hon gjorde det? Förlät du henne eller finns det en tagg av bitterhet mot henne? 

Nyfiken på vilken mekanism som ligger bakom. Trodde ni helhjärtat på er mammas ord eller hade ni tvivel. Eller trodde ni på henne för att göra henne nöjd?

Kan du inte göra en orosanmälan till socialtjänsten om att hon misshandlar barnen psykiskt genom att svartmåla dig som pappa? Har mamman förresten enskild vårdnad?

Det är fortfarande absurt. Jag upptäckte på BB att min sambo hade skrivit sig på en annan adress, jag stannade på BB med henne i en vecka, hon följde med hem och efter ytterligare 2 dagar så drog hon.

Sen dess har jag haft minimalt med umgänge, umgänget sker på dagar, tider och platser som hon bestämt. Hon har bestämt att han ska döpas och utsett gudföräldrar, hon har bestämt att hon ska resa bort med barnet i flera veckor senare i sommar.

Jag kämpar som ett djur för vårt barns rätt till en pappa. Det tog över tre månader innan hon ens skrev på faderskapet. Gemensam vårdnad vägrar hon att prata om. Jag blir med jämna mellanrum utsatt för påhopp av henne och hennes familj under det lilla umgänge jag har. Jag biter ihop och tar allt liggande på rygg för vårt barns skull.

Du menar att det är rimligt att det ligger mig i fatet då jag inte funnits där för barnet? 

Förlåt men du verkar helt tappad. Tycker du på allvar att man som pappa ska må så dåligt under ett år och utsättas för det som mammor kan och faktiskt utsätter pappor för. Det är bara att inse att den situationen jag har nu är inte en situation som jag klarar av att befinna mig i under ett år.

Vad är det som gör att du tycker att mammor kan bete sig hur de vill mot pappor med deras barn som vapen? Vore det inte rimligt om man försökte jämställa föräldraskapet? Det finns trots allt människor som adopterar och då ammas det inte, det finns kvinnor som inte kan eller vill amma och de barnen växer också upp till vanliga människor. Så varför betraktas man som en andra klassens förälder om man är pappa? Varför ska man vara glad för de smulor som mamman tillåter att man får?

Sen får man ett, du gör rätt, kämpa på om ett år kanske det blir bättre. Det är löjeväckande hur dåligt systemet fungerar i dessa fall.

Jag förstår det som att ni båda måste må dåligt i och med att ni nyligen separerat med en i princip nyförlöst bebis. Men jag skulle vilja påstå att det ändå är lite jobbigare för mamman. Det är hon som gravid gravid och genomgått en förlossning. Det är hon som ammar och i princip sitter fast ibar et. Och allt detta under massiva hormonsvängningar. Och eventuella förlossningsskador on top of all. Ditt ex bor ockdå hemma hos sina föräldrar vilket jag tolkar med att hon förmodligen blivit bostadslös i samband med er separation. Inget som gör det lätt för en nyförlöst ensamstående mamma. Förutom att hon förmodligen har det en smula jobbigare än du är hon också barnets primära vårdgivare och större krav på sig att fungera för främst barnets utan att gå ner sig. Bara det låter stressande. Om hon inte alltid varit knäpp och behandlat dig som skit borde du fundera på att vara lite mer förlåtande och behandla henne med silkeshandskar ett tag framåt. Om inte för din egen eller hennes skull. Men för barnets skull. Barnets välmående hänger ju trots allt med hur mamman mår. Så hur du behandlar mamman har direkta konsekvenser för ditt barn.

Rättssamhälle? Sicket skämt.
Ringde Soc idag om att mina barn far illa hos mamman pga allt skitkastande på mig inför dom, problem som yttrar sig i skolan.
Fick till svar att dom inget kan göra mer än att erbjuda samarbetssamtal. Rådde mig att ringa Tingsrätten och begära verkställighet. Så det är väl det jag får göra vilket kommer och ta några månader innan det blir förhandling och det gynnar ju inte barnen precis, då har mamman eller "Det" mer tid på sig att vända barnen ännu mer.
Detta är en sån skandal för många pappor i samhället. Rätt har man, men ingen som vare sig bryr sig eller inte.
För jävligt!!

Familjerätten har inget annat lagligt verktyg att erbjuda föräldrarna samarbetssamtal. De har inte tillgång till några tvingande åtgärder! Det är en myt att familjerätten kan ingripa med tvång då barn far illa!!