h8him

Äldre 2 Jun 08:09

161 svar

pappa UTAN barn

EllisBell skrev 2013-06-01 23:00:30 följande:

Det låter märkligt att hon har vänt barnen emot dig. Vad hade du och barnen för relation innan skilsmässan? Delade du föräldraledigheten med ditt ex? Vabbade du lika mycket? Hade du och barnen mycket eget umgänge typ aktiviteter osv? Mina barn är i liknande ålder och jag tror inte jag skulle kunna vända dem mot sin pappa oavsett vad jag försökte med. Känner barnen att de inte har någon nära relation/trygghet hos dig är det inte konstigt att de protesterar mot umgänge.

Det är varken ovanligt eller märkligt att en förälder vänder barnen mot den andre. Jag har läst flera domar där en förälder baktalat den andre så mycket att barnen inte längre har velat träffa denna. Det är hemskt.

h8him

Äldre 4 Jun 09:09

#62

Tom Araya skrev 2013-06-04 04:42:48 följande:

Studien tycks inte ta hänsyn till vilka val som görs av båda föräldrarna tillsammans när de levde ihop.
Att en mamma är hemma för VAB mer än pappan kanske inte är enbart pappans val utan ett gemensamt val, vilket då inte är rättvist att ta med i en bedömning över engagemang.

Studien gäller också enbart domstolarna och inte hur FR eller sociala myndigheter jobbar i ärendena, vilket även påverkar utgången av dem.

Det spelar väl ingen roll om det var ett gemensamt val? Det handlar om barnets behov och vem som engagerat sig mest. Om en förälder väljer att strunta i föräldraledighet, VAB och föräldramöten så har denne naturligtvis uppförsbacke tills denne börjar engagera sig och spendera tid med sitt barn.

EllisBell skrev 2013-06-04 07:39:11 följande:

Tom Araya: Det spelar ju ingen roll för barnen på vilka grunder beslutet om att den ena föräldern ska ta ut mest fp och vab fattats. Oavsett om det är ett gemensamt beslut blir det så att barnen blir mest anknutna till den som tillbringat mest tid med dem. I en allvarlig konfliktsituation när vv inte funkar tar man ju även hänsyn till detta. Rimligtvis är dessutom en förälder som prioriterar att vara hemma med sitt barn en tid i normalfallet mer engagerad än den som väljer bort. Och ja, det är bara utslag i domstolar (hr) som studien gäller. Det är där konflikter brukar hamna om föräldrar tvistar. Socialtjänst/fr är bara rådgivande.

Var står det att det är HRdomar som studierna baseras på?

Socialtjänsten är rådgivande för föräldrar men utredande inför domstolen.

Anonym (...) skrev 2013-06-04 08:43:08 följande:

Det är fortfarande absurt. Jag upptäckte på BB att min sambo hade skrivit sig på en annan adress, jag stannade på BB med henne i en vecka, hon följde med hem och efter ytterligare 2 dagar så drog hon.

Sen dess har jag haft minimalt med umgänge, umgänget sker på dagar, tider och platser som hon bestämt. Hon har bestämt att han ska döpas och utsett gudföräldrar, hon har bestämt att hon ska resa bort med barnet i flera veckor senare i sommar.

Jag kämpar som ett djur för vårt barns rätt till en pappa. Det tog över tre månader innan hon ens skrev på faderskapet. Gemensam vårdnad vägrar hon att prata om. Jag blir med jämna mellanrum utsatt för påhopp av henne och hennes familj under det lilla umgänge jag har. Jag biter ihop och tar allt liggande på rygg för vårt barns skull.

Du menar att det är rimligt att det ligger mig i fatet då jag inte funnits där för barnet?

Har du stämt henne för att få gemensam vårdad?

h8him

Äldre 4 Jun 09:46

#68

Tom Araya skrev 2013-06-04 09:38:16 följande:

Om det gemensamma valet (exempelvis av ekonomiska skäl) är att mamman oftast är den som tar ut VAB, på vilket sätt är hon då mer engagerad i barnet och dess behov? Barnets behov vid sjukdom är väl att få vara hemma med en förälder, som kan vara vilken som helst av dem?!

Om barnet har behov av mer pappaumgänge så kan det väl inte räknas som engagemang att som mamma välja att vara hemma istället för pappan!?

Ser man på engagemanget under tider då båda är hemma med barnen?

Ja, för det handlar inte om att tillgodose familjens ekonomiska behov utan ett litet barns behov av en närvarande förälder!

Varför låter pappan mamman ta hela, eller större delen av föräldraledigheten, VAB osv?

Hur många är hemma samtidigt?

h8him

Äldre 4 Jun 10:07

#70

Tom Araya skrev 2013-06-04 09:52:57 följande:

I barnens behov ingår försörjning.
Är det engagerat föräldraskap att vara delaktig i beslut kring vårdnaden som innebär att den ena föräldern är mindre närvarande?

Som jag precis nämnde så är det vanligt av ekonomiska skäl men det kan även finnas andra, som eget företagande mm.
Varför deltar man i ett sådant beslut om man är "engagerad" som förälder?

Det är väl ytterst vanligt att föräldrar spenderar en hel del av sin fritid hemma med sina barn, åtminstone när de är små.

Visst men ingenting säger att barnen inte kan bli försörjda för att pappa är föräldraledig och mamma arbetar. Man ska kanske inte dra på sig högre levnadsstandard än att man klarar av att försörja sig, och barnen, om man själv eller barnen blir sjuka eller för att kunna vara föräldraledig.

Jag vet mammor som är egna företagare och som ändå kunnat vara föräldralediga, åtminstone på halvtid. På något sätt verkar det gå, bara man vill. När det gäller manliga företagare verkar viljan saknas. Kanske beroende på att man inte vill sänka sin standard eller har planerat illa innan man valde att få barn tillsammans?

Många företagare arbetar väldigt många timmar per vecka så den grupp du hänvisar till, har nog inte många timmar per vecka med sitt barn.

Pappor arbetar ofta heltid, lägg till lunch och restid så är du uppe i kanske 10-11 timmar per dygn borta från hemmet, för en helt vanlig arbetare/tjänsteman. Första året brukar ett barn sova 14-16 timmar per dygn, sen minskar det till 14 och 12 timmar de följande åren. Det blir inte så himla mycket tid tillsammans, hur du än vänder på det, om pappan aldrig är föräldraledig eller tar VAB.

h8him

Äldre 4 Jun 10:50

#73

Tom Araya skrev 2013-06-04 10:30:24 följande:

Skälen har ingen betydelse och könet på den som är hemma har inte heller nödvändigtvis någon större betydelse i graden av engagemang om båda är lika delaktiga i beslutet över vem som ska vara hemma.

Det beror väl också på vilken bransch. Det är lättare att vara hemma om jobbtider går att flexa på eller om man jobbar mycket hemifrån.
En VVS-montör har nog svårt med den flexibiliteten.

Jag nämnde ingenting om egna företagare i detta sammanhang, så jag avsåg vanliga anställda med max 40 arbetstimmar per vecka + 5-10 timmar per vecka i restid till och från arbete.

Tiden med barnet och den praktiska omvårdnaden har betydelse, kan du inte förstå det?

Man väljer att inte vara hemma och då väljer man även ofta bort möjligheten att kunna få boendet eller växelvis boende för ett barn.

Okej, så du hoppar mellan antaganden? Hur som helst missar du en timmes rast per dag som är rätt vanligt också.

h8him

Äldre 4 Jun 10:57

#75

Anonym (...) skrev 2013-06-04 08:43:08 följande:

Det är fortfarande absurt. Jag upptäckte på BB att min sambo hade skrivit sig på en annan adress, jag stannade på BB med henne i en vecka, hon följde med hem och efter ytterligare 2 dagar så drog hon.

Sen dess har jag haft minimalt med umgänge, umgänget sker på dagar, tider och platser som hon bestämt. Hon har bestämt att han ska döpas och utsett gudföräldrar, hon har bestämt att hon ska resa bort med barnet i flera veckor senare i sommar.

Jag kämpar som ett djur för vårt barns rätt till en pappa. Det tog över tre månader innan hon ens skrev på faderskapet. Gemensam vårdnad vägrar hon att prata om. Jag blir med jämna mellanrum utsatt för påhopp av henne och hennes familj under det lilla umgänge jag har. Jag biter ihop och tar allt liggande på rygg för vårt barns skull.

Du menar att det är rimligt att det ligger mig i fatet då jag inte funnits där för barnet?

Vad har du gjort praktiskt för att få ett vettigt umgängesschema och gemensam vårdnad?

h8him

Äldre 4 Jun 11:30

#85

Anonym (...) skrev 2013-06-04 11:16:17 följande:

Det är en lång historia. Försöker göra den någorlunda kort.

Jag har hittills inte kunnat göra någonting då hon inte skrivit på faderskap. FR anser inte att det är deras uppgift att tvinga någon så jag har inte kunnat göra annat än att vänta och vänta. Nu ska faderskapet enligt utsago vara bekräftat sen ett par dagar tillbaka.

Jag har försökt prata om gemensam vårdnad men det vill hon inte utan skjuter upp den diskussionen på obestämd framtid. Samma med umgänge jag ska ha så lite som möjligt utan att det visar på att hon inte samarbetar. Tid och plats bestämmer hon, gärna så obekvämt som möjligt för min del.

Det är egentligen först nu när faderskapet är bekräftat som jag kan göra något och då är det samarbetssamtal som gäller. Jag tror inte det kommer leda till något annat än att hon kan förhala sitt beslut några veckor till.

Det blir besvärligt från början så klart. Men, nu när faderskapet är fastställt kan du försöka få till ett juridiskt bindande umgängesschema med hjälp av familjerätten.

h8him

Äldre 4 Jun 12:30

#92

Anonym (...) skrev 2013-06-04 12:09:05 följande:

Jag håller inte med. Grava samarbetsproblem väljer man att ha oavsett vem som väljer det. Den som väljer att ha samarbetsproblem ska ju inte tjäna på det och få den andra föräldern att stå tillbaka. Jag har inga problem att samarbeta, jag vill vara en del av vårt barns uppväxt. Jag behandlar henne med hänsyn och respekt.

Till att börja med kan vi likställa föräldrarna i sitt föräldraskap. Som det är nu har mamman någon slags förtur till barnen och pappan förväntas stå tillbaka om mamman inte samarbetar.

Det bästa av situationen är givetvis att försöka delta i en så stor del av barnets liv som jag kan. Att den andra föräldern tycker precis tvärtom bör ju inte ligga mig i fatet vilket det idag gör.

I ditt fall handlar det alltså om en liten bebis på några månader? Är det rätt?

h8him

Äldre 4 Jun 13:23

#98

Anonym (...) skrev 2013-06-04 12:52:12 följande:

Nej jag skulle inte rycka undan barnet från dess mamma. Ja, hon skulle självklart vara välkommen. Jag lägger helt enkelt konflikterna åt sidan även då precis som jag gör nu.

Jag funderar inte på att lägga ner umgänget, det är bara i mina svartaste stunder som tanken flyger genom mitt huvud. Jag söker med ljus och lykta efter lösningar och framkomliga vägar.

Hur gammalt är barnet?

h8him

Äldre 4 Jun 13:33

#101

Anonym (...) skrev 2013-06-04 13:28:16 följande:

Det framgår implicit av mina tidigare inlägg. Mellan 3 och 6 månader.

Du antydde det ja. Då är det väl rätt självklart att mamman trots allt har behövt läka, komma igång med ev. amning och få återhämta sig efter förlossningen i alla fall, innan ett regelbundet umgänge kommer igång? Men visst borde hon ha medverkat i att fastställa faderskapet snabbt och hon borde absolut vara villig till att planera ett schema som utgår från barnets bästa tycker jag.

Du menar väl inte med alla dina inlägg att nyfödda borde fråntas sina mammor redan för början för att papporna ska kunna ta hand om barnen den första tiden?

h8him

Äldre 4 Jun 13:57

#103

Anonym (...) skrev 2013-06-04 13:40:59 följande:

Nej det menar jag absolut inte.

Jag har endast svarat på presumtiva frågor och har inte antytt att det är min önskan. Min önskan är att lösa det på ett sätt som passar båda. Jag inser att det inte kan passa båda till 100% då det nog är omöjligt i alla separationer. Dock så bör man både mamma som pappa göra sitt bästa för att hjälpa och underlätta för den andra föräldern. Men lika lite som jag skulle vilja ta barnet ifrån sin mamma borde mamman vilja ta barnet från sin pappa.

Nu pratar jag om fall där båda är lämpliga föräldrar, vilket vi båda får anses vara.

Tack för svar. Självklart borde en föräldrar hjälpas åt. Men saker händer. Förlossningar kan orsaka diverse hormonstormar och det kan ta tid innan allt faller på plats. Jag tror att du vinner mycket på att erbjuda hjälp men samtidigt ställa krav på mer regelbundet umgänge så att barnet får mer tid med dig.

h8him

Äldre 4 Jun 14:28

#105

Celestialday skrev 2013-06-04 14:24:16 följande:

Socialförvaltningen tillsammans med andra myndigheter är infiltrerade av militanta feminister som njuter av att jävlas med män.

Man kan undra vad detta manshat beror på? Att styrelsen i landets alla företag inte till minst 50% består av kvinnor?

I företagens styrelser dominerar männen enormt. Du blandar äpplen med päron.

h8him

Äldre 4 Jun 14:40

#107

Tom Araya skrev 2013-06-04 14:34:21 följande:

Var det någon som påstod annat?

Jag läste för snabbt och läste fel.

Men jag undrar vart allt detta kvinnohat kommer ifrån? Kanske från vissa mäns åsikter att kvinnor ska vara fogliga och lyda mannen?

h8him

Äldre 4 Jun 14:51

#111

Anonym (...) skrev 2013-06-04 14:46:14 följande:

Ja men det jag inte förstår är hur det kan leda till en absolut bestämmanderätt för mamman. jag har inga problem med att backa lite, ge henne utrymme om hon behöver det etc. Problemet är att gör man det och mamman gör det av illvilja så står man snart utan barn då man inte "brytt sig". Hur många gånger har jag inte hört, "varför ska vi ha gemensam vårdnad när du beter dig så där" när det enda jag har gjort är att be om mer umgänge eller få ett besked kring hur hon tänker kring vårdnad.

Hon påtalar gärna hur sjuk hon är och hur påfrestande allt är varpå jag erbjuder mig att ta barnet med mig på en promenad under umgänget så hon kan få lite tid att ta hand om sig själv, sova, äta, duscha, se en tv-serie eller vad hon nu känner för. Men då vägrar hon.

Det är en väldigt tunn lina att balansera på och det är inte en situation man hamnar i varje dag.

Så länge du inte formellt är pappa så har du ingen rätt alls att träffa barnet ens. Det du hade kunnat göra var att gifta dig med henne innan ni bestämde för att få barn tillsammans. Då hade du haft gemensam vårdnad direkt.

Jag tycker att många mammor som är ensamstående vid barnets födsel är lindrigt förvirrade. Själva anser de sig vara 100 procentiga föräldrar, medan pappan ska bevisa sin föräldraförmåga innan han ens får ta sitt barn på en promenad med vagnen. Jag skyller det på hormoner, för någon vettig orsak kan det inte finnas.

Jag förstår att det är tufft men vad händer om du erbjuder att ta hand om barnet hemma hos henne, så hon får vila i ett annat rum eller liknande? Nekar hon då med?

h8him

Äldre 4 Jun 15:16

#117

Anonym (...) skrev 2013-06-04 14:59:44 följande:

Ja vilket givetvis är absurt i sig att det är skillnad på gift och sambo. Man är precis lika mycket far till barnet för det och varför vårdnaden inte delas enligt samma principer övergår mitt förstånd. Har ställt den frågan både till FR och jurister och ingen vet eller kan förklara. Jag förstår givetvis att innan faderskapet är fastställt så har jag inga rättigheter alls. Det tråkiga i det är att man låter kvinnan dra ut på det i över tre månader, samhället borde måna om att det fastställs skyndsamt istället låter man det ta den tiden som mamman känner för.

Jag tar hand om barnet hemma hos henne, i den mån det finns något att ta hand om under den fjuttiga timme jag får ha umgänge. Hon brukar se till att han är nymatad och nybytt så jag bär mest runt på honom i bland hennes släktingar.

Ja, nog är det konstigt men samtidigt är det väl mycket som är konstigt kring familjelagarna? Människor lever inte som man gjorde förr, men lagarna är kvar sen "gamla tiden".

Både mannen och kvinnan har 3 månader på sig att skriva under faderskapet. Så där är det "rättvist" mellan kvinnor och män, trots den relativt långa tiden.

Bor hon med sina släktingar?

h8him

Äldre 4 Jun 15:29

#120

Anonym (...) skrev 2013-06-04 15:24:39 följande:

Hon bor hos sina föräldrar. Vid ett tillfälle har hennes kusin vart där också.

Där sitter jag omringad av hennes familj. Vid några tillfällen har jag också blivit verbalt attackerad under umgänget. Inte med skällsord utan avkrävd en massa svar här och nu utan tid att tänka och ansatt från flera håll med barnet i famnen.

Då tycker jag att du ska prata med familjerätten om möjlighet att få ha umgänge någon annanstans, utan hennes familj närvarande.

h8him

Äldre 4 Jun 15:38

#122

Anonym (...) skrev 2013-06-04 15:34:07 följande:

Nu har jag inte uttryckt önskan på det sättet men jag har gråtit och beskrivit situationen då den är så oerhört mentalt påfrestande. Men jag ska tydligen leva med det för jag måste förstå mamman och hur svårt det är för henne med en separation efter förlossningen och att vara utan sitt barn.

Det är skrattretande hela situationen. Det känns verkligen som att springa in i en vägg i 180 km/h och bredvid står hon hånflinande med uppbackning från allt och alla.

Visst är det jobbigt med en separation just kring förlossningen, och allt vad som hör till den. Samtidigt så är det kanske barnets bästa att få träffa dig i lugn och ro, utan bråkiga släktingar i samma rum.

h8him

Äldre 4 Jun 15:55

#124

Anonym (...) skrev 2013-06-04 15:48:45 följande:

Det är klart att det är jobbigt för mamman men det är ju inte lätt för pappan heller. Det är det som är frustrerande alla förstår mamman men ingen förstår mig, jag ska gilla läget och tacksamt ta emot smulorna. Gör jag inte det utan försöker få till ett vettigt umgänge med bättre villkor så pressar jag henne och är dum, jag borde minsann förstå hennes situation bättre. Om man i teorin bara skulle strunta i det för att man känner att man inte har stöd någonstans och allt bara leder till konflikter så är man en hemsk man och pappa och det är typiskt pappor att bara skita i sina barn. Så då står man där och får nöja sig med smulorna och gilla läget som helt beror på vad mamman har bestämt gäller för idag.

Det är verkligen absurda situationer som uppstår som jag faktiskt inte tror att folk som inte har varit där kan förstå.

Fast ert barn är så litet än. Det måste du tänka på. Jag tror att situationen kan förvärras av att hennes familj blandar sig i. Hade hon bott själv hade hon kanske lättare kunnat kommunicera med dig.

Jag förstår att det är besvärligt men samtidigt får man aldrig ge upp sina barn.

h8him

Äldre 4 Jun 16:07

#126

Anonym (...) skrev 2013-06-04 16:01:13 följande:

Nej och det säger jag inte att jag ska göra heller. Jag bara beskriver den absurda situationen som uppstår, man har ingenstans att ta vägen man kan bara foga sig allt annat leder till att man är dum. Utöver det så finns det ytterst lite stöd att få, jag kan prata med min familj, mina vänner och här på FL. Men även det oroar mig om hon skulle se att jag skriver här och förstå att det är jag. Jag kan inte säga vad som helst till mina vänner heller för det kan upplevas som att jag talar illa om henne osv. Det kanske ligger mig i fatet.

Det hade inte varit lättare att kommunicera med henne själv. Det har jag redan provat, det leder till ilska när hon inte får sin vilja igenom till 100%. När hennes familj lägger sig i, främst mamman, så blir det inte bråk utan mer anklagelser och påståenden som jag ska bemöta.

men jaja, det känns som att den här tråden har blivit lite av min personliga gnälltråd så jag ska nog dra mig ur den för stunden iaf.

Du verkar ha en jobbig situation och jag hoppas att det löser sig snart!

h8him

Äldre 5 Jun 07:01

#131

Anonym (been there) skrev 2013-06-05 00:36:08 följande:

Det finns ingen (lagfastställd) tidsgräns för hur lång tid man har på sig att underteckna faderskapsbekräftelsen. Det som står i lagen är att soc/familjerätten har ett år på sig att _utreda_ faderskapet!

Socialtjänsten brukar acceptera att vänta max 3 månader från barnet har fötts utan att starta en utredning. Enligt Socialstyrelsen ska en faderskapsutredning utföras skyndsamt och vara klar inom ett år efter att barnet har fötts, om inte särskilda förhinder finns.

pappa UTAN barn

INNEHÅLL