Hur skulle ni gjort?

Vi vill inte ge våran son godis alls, han äter väldigt sällan godis o kakor och dricker bara mjölk eller vatten. Han visste garanterat inte ens att det var godis han hade i handen utan tyckte bara det var roligt för att klubban såg ut som en boll som han sa. Jag höjde inte rösten åt honom ens utan pratade hela tiden lugnt med honom och försökte distrahera med annat och var inte våldsam mot honom heller (skulle aldrig kunna vara hårdhänt mot mitt barn). Därför tycker jag det var så konstigt art hon la sig i alls. Ja menar hon gjorde ju bara saken värre. Jag har lärt mig att man aldrig ska ge med sig utan det man sagt gäller. Ger man barnet ert lillfinger tar dom hela handen och det blir bara värre med åren. Men detta är mitt enda barn och varje ålder är en ny utmaning så jag kan ha fel också...

Min son fick sån där anfall när han var tre år. Han fick ingen godis för det. När vi hade betalat så kom det en tant fram och ville ge honom choklad som tröst eller något, förklarade att hon sett våran dispyt i affären. Jag sade NEEEJ, HAN HAR MISSKÖTT SIG NÅGOT KOPIÖST MYCKET I AFFÄREN! HAN SKA INTE BLI BELÖNAD FÖR DET! OM HAN SKULLE HA UPPFÖRT SIG BRA I AFFÄREN SÅ SKULLE DET HA VARIT OKEJ, MEN NU IIINTE!
Då började han gråta igen, hon såg förbannad ut och jag tog min son och gick.
Han har inte tjata och skrikit efter saker då något mer i affären, aldrig igen faktiskt. Han märkte att han fick mer om han uppförde sig bra.

Inte lätt att hantera trots och sånt, blir inte direkt lättare när andra ska komma och tycka att man är elak när man fostrar sina barn istället för att låta dem utvecklas till små monster.