Hej,
Jag bor förvisso i Göteborg, men har bestämt mig efter ett par års funderingar att bli äggdonator och kontaktat Sahlgrenska här i stan, jag har fått tid till sommaren.
Jag skaffade faktiskt ett familjelivkonto precis nu för att se hur diskussionerna kring äggdonation ser ut och vad barnlösa par säger. För egentligen känner jag att jag hellre än att donera ägg anonymt skulle vilja se hur processen går till och vad det blir av barnet.
Jag skulle vilja hitta ett par som inte har något emot att det finns en donator någonstans i andra änden landet som faktiskt bryr sig om och älskar den lilla människan som tre (ja faktiskt) personer varit med och skapat. Ett par som kan förstå att barnet finns på de premisserna och inga andra, och att man inte smusslar utan är tydlig med fakta. Det handlar om ett förhållningssätt, tänker jag.
För ett par år sen såg jag ett program på SVT, jag tror att det hette "Min dotter från Kina", där kvinnor i Sverige hade ensamadopterat. Programmet följde tre mammor - tre mammor med väldigt olika inställning. De fick frågan vad de tänkte om barnets biologiska föräldrar, och svarade väldigt olika. En mamma var defensiv, fick något kallt i blicken och talade i termer om att "de älskade inte henne, de lämnade bort henne, hon har inga biologiska föräldrar. Varför skulle det vara viktigt, varför skulle hon vilja träffa dem?". En annan mamma låg lite mitt emellan henne och den tredje mamman - som var helt fantastisk. Hon hade en varm och öppen inställning. Hon satte barnet framför sitt eget ego, var bejakande och ärlig. "Jag är övertygad om" sa hon, "att det är tre personer i världen som tänker på det här barnet varje dag. Det är jag, och hennes biologiska föräldrar." Det var väldigt starkt.
Det fanns en ärlighet i den tredje mammans förhållningssätt, som jag tror gör att den flickan är en tryggt och älskat barn idag.
Det är mycket det programmet - eller den mamman, som fick in mig på tankarna att donera ägg. Det kändes som att det går att göra på ett positivt sätt!
Jag har all förståelse för att man vill få ett ägg och be done with it. Men jag kan inte se förbi min egen roll i processen. Vad tänker du?
