Hur hjälper jag bäst min snart 7 åriga dotter att lära sig cykla?

1. Ta det lugnt. Hon lär sig när tiden är rätt för henne, bara hon får en chans att öva lite då och då. Det går hemskt fort när de väl har fattat, tiden fram dit är svår för många (det var den för mina barn också, och när jag fick det rådet blev jag lite lugnare och skyllde inte allt på mig själv i form av "jag borde ha tränat oftare", "jag borde haft bättre tålamod" etc. Lägg bort känslor av skuld och oro, motoriken för cykling kommer ikapp barnet när barnet är moget för det, och det sker någonstans där ni är i ålder.

2. Låt inte utbrotten och möjligheten att skylla på dig ta överhanden. Försök vara någonstans där det är säkert för trafik för båda, och om hon börjar skylla på andra saker eller säga att hon inte vill - så ge tiden till lillbrorsan och låt honom träna på den cykel han har (eller på hennes cykel om ni inte har två). När hon har lust får hon köra igen (ge henne då 'förtur', ifall brorsan också vill, för hon är ju först, och ta striden med honom att han får vänta ett tag, så känner hon att det är ett tillfälle att få vara den som får sitt behov prioriterat, bara hon själv visar viljan.) Storasyskon har ju sällan förmånen att få se någon annan öva, vilket småsyskonen har, och det är ju detta som gör att småsyskonen oftast lär sig snabbare. Om lillebror får råden så hör hon dem också, och kan ta emot dem utan att ta det personligt hela tiden.

Det som blev utlösande för vår äldste att verkligen våga cykla utan stödhjul var att lillasyster, 3 år yngre, var så nära att klara allt själv, så storebror förstod att det ju faktiskt inte kunde vara särskilt farligt. Han bara bestämde sig och satte sig på på allvar, jag fick springa bakom några korta varv på en parkering när han hade bestämt att han skulle klara det, och sedan gjorde han det helt själv. Han tycker fortfarande att det var han som lärde sig cykla själv, och han älskar att cykla idag.

Tror att det är jättebra att göra som Lilla Fjun säger, 10-15 minuter om dagen, inte för länge. Och om lillebror får hänga med så kanske han lär sig först - det får hon ta, i så fall. (Och jag kan nästan sätta min högra arm på att han inte hinner lära sig före!). Mina barn var lika arga som du beskriver och tyckte att det var jag som lärde ut fel (det kanske jag gjorde ibland, man är inte expert på allt, säger jag enkelt - de får gärna hämta råd och kunskap från fler på vägen). 

Jag har funderat över att när man försöker låta det äldsta barnet lära sig först, så tror jag att det äldre barnet tolkar det som att "det här är lite farligt", vi vågar inte låta den lilla prova. Man har ju hela tiden fått höra som storasyskon att man ska akta den som är liten osv. Jag märkte på mitt barn att det kunde skapa en känsla av att "men du som är stor kan jag ju offra, du kan ju få testa ...". 

Iaf, känner igen mig. Frustrationen! Men jag tror att det löser sig snart. Ta pauser, byt gärna vuxen ibland, och tänk att ni har hela sommaren på er!