Inlägg från: Anonym (neeej) |Visa alla inlägg
  • Anonym (neeej)

    Att kyssa en tjej

    Anonym (villmenvågarinte) skrev 2013-09-11 17:35:36 följande:
    Vi har pratat, verkligen pratat, och jag har berättat precis hur jag känner. Tyvärr känner inte hon samma. Eller, hon  har tänkt tanken, men avvisat den. Hon älskar vår relation och jag är den enda människan hon har, och någonsin har haft, en sådan relation med, men hon säger att hon helt enkelt inte är kär i mig. En del av mig ser tillbaka på de senaste månaderna och tänker "inte en chans, hon ÄR kär i mig, det är ju så jävla uppenbart". Den delen vill ge det lite mer tid, känna hur det känns, se om hon kanske eventuellt ändrar sig. Hon kanske bara måste smälta det lite, känna efter lite, våga satsa. Den delen vill ge det några veckor, försöka umgås som vanligt (vilket hon vill) och se om hon tar sitt förnuft till fånga. Även om hon var tydlig så lät hon även väldigt vacklande. 

    En annan del av mig vet att hon var väldigt tydlig när hon förklarade att hon har funderat på om hon är kär i mig men kommit fram till att hon inte är det.  Den delen vill bara bryta totalt med henne och aldrig mer se henne. 

    Så, nu fick ni slutet på historien. Ge mig en kram! 
    åh, fina fina du..!!! Du är otrolig och fantastisk på alla sätt.
    Som jag hade längtat efter att det skulle bli ni, hoppats och väntat.

    Bryt inte med henne. Hon är en jättefin vän och den närhet ni har kommer inte att ändras..
    Kanske, kanske har du rätt i din känsla trots allt. Kanske behöver hon tid och kommer att våga.

    Jag önskar så att det var jag som var hon, har en såå stark lust att kyssa dig trots att jag inte är gay. Du verkar så härlig och mysig bara.

    Stoor, stoor kram och en mjuk och fin puss!! Hjärta        
  • Anonym (neeej)

    Är du kvar TS? nåt nytt? Ni som debatterar om lust och läggning mm.. Kan inte ni göra det nånannanstans? Snälla. Om TS vill berätta mer vore det jättesynd om ni sabbat tråden med detta meningslösa käbbel. Starta en egen tråd om det är intressant. tråden handlar om något mycket personligt, inte statistik och normer.

  • Anonym (neeej)
    Anonym (villmenvågarinte) skrev 2013-10-04 15:48:35 följande:
    Ojdå, här har det hänt lite sedan jag var inne sist! Ni verkar visst lite oense huruvida man kan ändra sig eller inte. Jag vet inte hur det ligger till med den saken men det är klart att jag hoppas att man kan ändra sig. Jag lever lite på det just nu. Vi träffades ju inte på ett tag efter vårt samtal och det kändes bra för mig även om det var jobbigt. Dock fortsatte hon att smsa en del och skriva på facebook, bara om småsaker. Jag tyckte att det kändes som en bra nivå att lägga sig på så under ett tag (har så dåligt tidsperspektiv, vill skriva "några veckor", men så länge kan det ju inte varit...) pratade vi bara på det sättet och träffades alltså inte alls. 
     
    Förra helgen stötte vi på varandra på en förfest med gemensamma vänner. I början var det ganska obekvämt mellan oss, vi var båda stela och tysta och försökte nog mest undvika varandra så mycket som möjligt men framåt kvällen var det som att vi drogs till varandra och det slutade med att vi struntade i de andra och gick och käkade själva och tog en promenad hem till mig där hon sov över. Sedan dess har vi träffats flera gånger och jag skulle säga att hon beter sig precis likadant mot mig som innan vi pratade... Vi har inte pratat något mer om det så jag vet inte om detta är hennes sätt att känna sig fram om hon kanske ändå vill vara med mig eller vad hon håller på med egentligen. Jag försöker att hålla henne lite på avstånd samtidigt som det är svårt då hon är ganska "på" just nu och det ju finns en del av mig som inte vill något hellre än att vara med henne... 

    Hon sa även massa saker i stil med att hon har saknat mig, att hon inte kan hålla sig ifrån mig och att jag betyder så himla mycket för henne osv.. vet inte riktigt hur jag ska tolka något av det. Vill ju inte bli för hoppfull och sedan bli besviken igen.  
    Du skriver och beskriver dina känslor så bra!! Tycker jättemycket om dig utan att ens veta vem du är. Konstigt men lite mysigt. Tänker på dig då och då, önskar så innerligt att du ska bli lycklig.

    Förstår din oro, rädslan, hoppet men också svårigheten att säga nej.. Du vill ju.
    Efter det som hänt så är det ju jättesvårt att säga men jag skulle inte vilja ge upp hoppet riktigt än. Tror att många som har förmågan att älska någon av samma kön går igenom en process som tar tid. Man har inte tänkt så under sitt liv, kanske lever med många fördomar runt sig och förtränger allt i den vägen.
    Vet inte om det är så med din vän men det skulle stämma in på hennes beteende i så fall. Att hon (som du säger) känner sig för, kanske har gett sig själv tid att vänja sig vid tanken/känslan.

    Men var rädd om dig. Det kan ju lika gärna vara att inget har ändrats. Hur ska man kunna veta nåt sånt..?
    I grunden så behöver du ändå vara beredd på att det som är sagt är det som gäller ända tills hon säger eller gör något annat..

    Om jag var i ett liknande läge (försöker sätta mig in i situationen, inte helt lätt) så hade jag försökt att hamna i en situation nån gång där ni vågade prata igen om vad som hänt, vad hon har tänkt under tiden ni inte träffades.. Om hon kan förstå "mina" känslor, att det känns så nära, mysigt.. att det finns en slags attraktion.

    Om hon hade gett med sig ett par millimeter så hade jag "utmanat" henne. Lite lekfullt sagt nåt i stil med: "Vi kan väl testa..? En liten puss bara.. inget mer." Känner du inget så vet vi båda och då lovar jag att släppa alla andra tankar. Då kanske jag kan tänka om och nöja mig med att vara bästisar..."

    typ nåt sånt.

    Men förstår verkligen att det inte är lätt.
    Hoppas hoppas hoppas såå att det blir ni. kram Solig               
  • Anonym (neeej)

    Låter jättejobbigt och jag lider med dig.

    Tyvärr kommer man ju till en punkt där man måste acceptera och kanske släppa taget även om det känns fel att göra det. Så som du beskriver det verkar det tära på dig ordentligt, kanske behöver du kapa relationen helt med henne för din egen skull. För att inte må dåligt i längden..

    Så skulle man ju garanterat göra och rekommendera om det hade handlat om en kille man var olyckligt kär i. Att vara nära men inte mer bryter bara ner självkänslan i längden.

    Hur jobbigt det än är så kanske du skulle överväga detta, bryta med henne helt i en månad eller två. Inga mail, mess, samtal eller träffar. Total tystnad.. Kanske längre om så behövs.

    I ditt läge skulle jag kunna tänka mig att säga något i stil med:

    "Jag fixar inte detta längre, att känna så stark längtan, vara nära och hoppas men inte få mer av dig. Även om du är min närmaste vän och den jag helst av allt vill vara med så måste vi bryta. Jag orkar inte. Om du inte kan eller vill bejaka något mer än vänskapskänslor så kan vi inte träffas mer. Hoppas du förstår. Skulle du komma på andra tankar och kanske vilja träffa mig igen, mer och på ett annat plan, så vill jag att du hör av dig. Annars vill jag att du lämnar mig ifred så jag kan komma över dig och gå vidare."

Svar på tråden Att kyssa en tjej