malca skrev 2014-05-04 23:22:28 följande:
Det är roligt med tvåspråkiga barn, man får sig många skratt när de blandar ord helt vilt. Här hemma är pappan engelsk och jag svensk och sonen på 4 år pratar helst engelska med pappa och svenska med mig. Han har inga problem när jag pratar engelska med honom men när pappan pratar svenska suckar han ofta högt och säger: "dad, can you speak properly" (pappan bryter ganska kraftigt när han pratar svenska). Ofta får han för sig att jag bara förstår när han pratar svenska och pappa bara förstår engelska så då måste han alltid dra allt han ska säga två gånger, först på engelska och sen på svenska. Ofta mixar han in svenska ord när han pratar engelska och gör dem mer engelska, tex "ficklamp" eller tvärtom, tex om ngt kittlar brukar han säga att det "ticklar", kan bli lustigt ibland, som när han har kommit upp i sängen på morgonen och sagt "mamma, nu kissar jag på dig" (menar såklart pussar). Han hade en period för ett år sen när han blev jätteblyg att prata engelska med engelska släkten, men det släppte efter ett tag. I kortare perioder har han också varit fast besluten att bara prata engelska, vilket funkar bra här hemma, men kompisarna på förskolan fattar ju inte så mycket då... Den senaste veckan har varit en engelsk period, men nu har han även lagt sig till med nån slags "tuff" accent.
Det låter precis som min dotter! Det tog ett tag innan jag kom på vad hon menade när hon sa "mamma, jag missar mormor" jag trodde hon pratade om Skype först. Att hon missade att svara.. Men hon saknade mormor såklart ;) nu kan hon skilja på svenskan och engelskan och vem som pratar vad. Men det tog ett tag.
