Måste läsa den boken också!! läste någon artikel om den för längesedan(hittar tyvärr inte den nu
) men jag var iaf den som behöver mkt bekräftelse efter att inte ha fått det i barndomen och riskerar att bli klängigt och överdrivet känslig och förstör på så sätt relationen... har nu inlett en ny och jag är rädd det ska hända igen.
Nu beställde jag den 
relationer är jätteviktigt för mig så jag hoppas den här boken kan ge mig något. Ja då har jag nog stött på ett par personer i mitt liv som är som du skönt att det inte känns jobbigt för dig, men nog vill du ha en riktigt djup relation eller inte?
Jag blir nog klängig när personen i fråga kanske inte hör av sig lika frekvent. Behöver så mycket bekräftelse och hur mkt han tycker om mig och hur fin han tycker jag är.. Kan få lite ångest bara det gått några timmar som han inte svarat eller om jag inte tycker han använder samma gulliga ord som förut. Då blir jag besviken och kanske lite kall... har lyckats hyffsat bra att inte visa detta för min nuvarande. Men jag känner redan nu en oro att han ska tappa intresset för det gör så jäkla ont. Tycker jättemkt om honom och han säger att han gör det med mig också men jag vet ju hur det brukar sluta. Känns hopplöst så sätt.
Härligt! Tror du kommer få en aha-upplevelse! :) Haha stackare där, det blir verkligen krock när två personer med våra beteendemönster möts!! Jag vill absolut ha en riktigt djup relation, faktum är att jag har längtat efter detta i så många år (jag är nu 26) men har ännu inte haft ett seriöst förhållande och känner att jag har missat mycket (jag får alltid höra att jag inte behöver ha bråttom för jag är ju så ung och jag kommer visst träffa den rätta mannen, men jag skulle gärna ha velat uppleva mer kärlek i livet innan dess! Nu är jag snart i ”bilda-familj-stadiet” och jag vill ha en underbar tid ensam med min man utan att känna stressen över att skaffa barn direkt). Som du kommer att läsa om i boken så har vi dock olika sätt att få närhet på och i min situation är det att dra mig undan. Jag vet, det låter helknäppt, men när du läser kommer du förstå. Vissa barn gråter hejdlöst när de är små för att få förälderns tröst/närhet medan andra, som jag, drog oss undan för att få samma uppmärksamhet/närhet/tröst. Tydligen fortsätter man med detta beteende även senare i livet.
Det låter jobbigt det du upplever! Kan du inte prata med din nuvarande och förklara hur du känner? Och inte på så vis kräva av honom att han måste ge dig mer uppmärksamhet utan mer beskriva hur du funkar som person..? Kanske får han en större förståelse för varför du gör som du gör och han får en chans att handskas med situationen på ett bättre sätt. Jag har själv gjort så det sista att jag har förklarat för min dejt i fråga lite hur jag är funtad (att jag har svårt med närhet osv och vill ta det lugnt). Fast ärligt talat så har jag gjort det lite för att inte chocka personen när jag väl gör tvärtom och springer för mitt liv, och även för att jag lättare ska kunna tacka nej till personen – kanske för att ha en lättare anledning att gå. (”Jo, du vet ju att jag har sagt att jag har svårt för känslor och närhet.. Nu funkar det inte längre. Ciao!” Jag känner mig grymt hjärtlös, det gör jag verkligen! Men samtidigt har jag varnat honom och då tycker jag ändå inte att jag har fört honom bakom ljuset. Jag menar nu inte att du ska prata med din nuvarande och på så sätt få en ursäkt för att fortsätta med ditt beteende utan jag menar att kommunikation är a och o i ett förhållande. Det är väldigt jobbigt när en massa frågetecken uppstår och ingen vet vad den andre menar.
har förvisso redan barn så jag känner inte den stressen.
Skönt du säger så Frankk för jag gjorde precis så igår... var tvungen att ringa upp och säga att det kändes som att något var fel. Mådde iof inte bättre efter samtalet, blev inte så mkt klokare.
TS: nej boken har inte kommit än( antagligen pga det varit helgdag) men känner att jag behöver den desperat nu! för jag vet inte om det är mitt bekräftelsebehov som gör att jag mår dåligt nu eller killen är fråga. Vi har iof bara träffats i 2mån... men får ännu inte höra att jag är hans flickvän vilket känns jobbigt.
Såg du det som ett positiv svar? där ser man hur olika man uppfattar saker han har inga planer för midsommar och inte jag heller, så det är ju lustigt att vi inte bara säger att vi ska fira tillsammans.. jaja jag kunde ju lika gärna frågat. Har faktiskt redan träffat hans mamma och han min bror. Så det verkar han inte rädd för!
Ja du jag önskar jag kunde hjälpa dig.. tycker definitivt det måste vara ett intresse annars är det ingen mening att prata ut med någon, eller förklara mer hur man känner. Vågar inte skriva för mycket för jag känner inte igen mig riktigt i hans beteende. men det är klart du ska fika, så du får svar! men håll huvudet kallt du också tills du vet 
och åh vad det nästan är skrämmande likt mig! lusläser den nu.
och jag är väl sådan som också tror att blir man inte kär med en gång så kommer man aldrig att bli det, men jag är verkligen en känslomänniska som vill komma nära väldigt tidigt. Får försöka acceptera att inte alla fungerar på samma sätt. Trist men sant Så skrämmande lik en av karaktärerna i boken. Stämmer till 100%!
TS: Ja du får uppdatera så fort du kan sedan
Mot min vilja så är jag Lena... har även en släng av Maria i mig:/
Ska verkligen försöka använda mig av verktygen som finns i boken. Kan inte hjälpa att det också känns lite sorgligt, att man ska ha alla dessa relationsproblem pga ens uppväxt. Funderar på hur jag skull vara om jag fått tillräckligt m närhet och uppmärksamhet när jag var liten. Men det är ingen mening att älta förstås... det är bara att jobba på nu för förändring istället.