Någon som stämmer in på karaktären "Mats" i boken "Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation"?

Jag vet inte alls. Kan jag ens ta upp det när jag själv har snokat med mitt fejk-konto?

Jag kanske borde låtsas som ingenting och vara som vanligt. Och märker jag att det händer igen så kan jag återaktivera mitt konto och skylla på att jag hört att han fortfarande var online och ville kolla det själv? Eller nåt sånt? Och om han inte loggar in igen så kanske det inte var nåt att hetsa upp sig över? För då tyder det ju på att han inte hittat något intressant där som är värt att logga in för igen? Han kanske är en Mats som du säger, som har svårt för närhet och så. Han kanske är osäker - vilket jag ibland misstänker - trots att han själv aldrig skulle erkänna det? Och att han då måste få bekräftelse på dejtingsidan? Eller nåt sånt? Griper jag efter halmstrån?

Hej!

Försöker du öppna dig och släppa in honom? Det är klart man måste ge det en chans, men om du inte känner att det utvecklas kanske det inte är rätt. Jag stannade för länge i mina förhållanden i hopp om att jag skulle börja känna mer och det gjorde jag aldrig. Men jag har verkligen sett mina gamla förhållanden som träning för att lära mig prata om känslor och vara nära. Nu när jag (förhoppningsvis) träffat rätt har jag knappt haft några Matssympton. Vet dock inte om det hade gått så lätt om jag inte jobbat med mig själv?

Men du kanske ska ge det lite tid, göra tvärtom-metoden (gå emot dina impulser som att tex dra dig undan/inte prata osv). Känner du att inget händer sen är det nog bäst att dumpa... Man kan faktiskt bli kär på riktigt, jag som knappt trodde att jag kunde det :)

Hej S! Välkommen till gänget, vi är ju hårdnackade Matsar som dock också är levande bevis på att det kan funka även för oss!  

Hur träffade du killen? Var det en (eller nu 1,5?) månad sedan ni träffades för första gången eller hur länge har ni känt varann? Det är väl i sig ett varningstecken att du tycker det har gått för fort fram, men det behöver ju inte betyda att du inte skulle känna något ifall det går mer i din takt. Att ni inte har några intellektuella diskussioner däremot, vilket du verkar tycka är viktigt (det gör jag med, eller åtminstone att man kan ha diskussioner om saker ting även fast de inte är särskilt intellektuella haha), är dock kanske ett tecken på att ni egentligen inte har något gemensamt? Eller att ni inte har så mycket att prata om? Detta är bara en gissning av mig baserat på hur det har varit när jag själv tidigare har träffat någon. Men hur känns det nu? Har någonting ändrats?

Lycka till iaf!

Det låter som ett bra beslut ändå. Det säger nog en del att du inte saknade honom så mkt under de två veckorna som du var bortrest. Hur känns det nu? Jag vet inte om du är en av oss som dejtar (dejtade) via nätet? Dejtar du andra nu eller ligger du lågt?