Någon som stämmer in på karaktären "Mats" i boken "Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation"?

Tänk att vi är så lika du och jag på vissa grejer! Känns skönt när någon förstår hur man menar Ja jag hoppas det kommer lossna. Igår kväll gjorde det dock inte det, men det var några härliga timmar ändå! Jag åkte dit vid kl 22 för han hade haft match och vi kollade på en film och snackade väldigt mycket. Och han öppnade verkligen upp sig för mig om saker som han inte sagt till andra och sådär vilket kändes jättebra såklart. Han har tidigare träffat tjejer som har tryckt ned honom psykiskt och och utnyttjat honom och därför är han lite avvaktande sa han. Han ville liksom förklara varför han var det. Men jag har ju tyckt att det varit tvärtom eftersom jag är van vid att killen inte ens bryr sig, vilket jag sa till honom. Och han sa att han tyckte det var så lätt att prata med mig och att jag verkade vara så himla snäll. Fick känslan av att han inte direkt var van det och tyckte lite synd om honom. Dessutom ville han att jag skulle hänga med hem till hans föräldrar ikväll där det skulle vara kortspelskväll men TYVÄRR har jag lovat bort mig till att gå ut med mina vänner vlket jag nu ångrar bittert! Men men.. det kanske är bra att det itne blir för tight direkt heller. Vi har ju setts både torsdag och fredag nu.. 

Oj han kommer tillbaka så sent alltså! Tur det är sommar och att tiden på nåt sätt går fortare då då Och klart att det är positivt att han hör av sig! Det visar helt klart att han har ett intresse för dig. Att han inte kan komma hem bara för en kort sväng och träffa dig då?! Så långt bort kan han väl inte vara???

Hallå där! Nu var det - återigen - ett bra tag sedan jag skrev här. Jag gjorde som ni rådde mig till och avvaktade och försökte slappna av. Och nu, nästan tre månader senare, så är jag som i himlen! Jag tror att jag sakta men säkert vande mig vid att bo med någon, så mitt extrema kontrollbehov (som tog uttryck i att jag städade - konstant!! - och i allmänhet tyckte att allt min sambo gjorde var fel) har avtagit och jag kan nu mer lita på att allt löser sig och att det inte är så himla viktigt att allt är perfekt. Det har hjälpt mig jättemycket och nu kan jag istället njuta av att äntligen inte vara ensam längre. Och jag är SÅÅÅ kär!!! Det bara bubblar i hela mig! Jag kan inte tänka mig att leva utan min älskade sambo och riktigt längtar efter att gifta mig, skaffa hus, skaffa barn och leva livet med honom Vi åkte till Göteborg över luciahelgen där vi också firade att det var 6 månader sedan vi träffades första gången. På lördagkvällen vid en helt fantastisk middag med utsikt över Göteborg så gav jag honom ett kort där jag hade skrivit vad jag kände för honom (jag är ju inte alltid så bra på att uttrycka mina känslor i tal) och han blev så rörd att han började gråta!! Och då började jag också gråta. Det var en väldigt fin stund :) 

Men hur går det för er andra? Och "En till mats" - hur går det med flyttplanerna??????? 

Hur går det för dig? Åh, jag känner så väl igen mig i dig! Dejtade också en hel del via nätet men antingen så var de inget att ha, eller så var det svin som man av någon outgrundlig anledning suktade en hel massa efter. Och jag ställde samma fråga - VAR är han med stort H någonstans? Jag trodde verkligen aldrig att han skulle dyka upp! Men, som jag tidigare nämnt, så ändrade jag inställning och bestämde mig för att gå på dejt med någon som inte föll inom ramarna för vad jag tidigare letat efter. Jag kände då igen en kille lite till utseendet och även fast hans bilder var både omogna och ganska fruktansvärda så hade jag för mig att han egentligen var ganska söt. Det räckte för mig. I övrigt var han helt ointressant. Men se nu, nu sitter jag här i vår gemensamma lägenhet och är lyckligare än jag någonsin varit! Så det finns hopp för dig med :)

Förlåt för att du inte fick något pepptalk när du behövde det!! (Det har varit en sån himla späckad höst att jag inte varit på datorn nästan alls..) Hur gick det? Hoppas att han visar dig mer intresse och uppmärksamhet nu??? :)

Ja det verkar som att vår tråd inte är lika väl behövd nu längre, men gissa om den har hjälpt mig att komma dit jag är idag! Så tack tjejer! ;) 
Ang brevet så fick jag ett likadant tillbaka nu över jul. Jag trodde inte att min sambo kunde skriva så fina saker han skrev faktiskt. Och när vi var ifrån varandra nästan tre dagar pga att vi inte firade jul tillsammans så betydde det extra mycket. När vi nu har utbytt sådana fina och "viktiga" tankar och känslor med varann känns det fantastiskt - och även fast det inte är förlovning så har vi ändå på något vis lovat varann att det kommer vara jag och han genom hela livet. Visst, det har säkert sagts av många förr och ett år senare är de separerade (ja ja, jag är cynisk), men det är såklart ändå en jättehärlig känsla och vill just nu bara njuta av det. 

Nämen, du flyttade tillbaka till din hemstad igen alltså! Och va roligt att det går så bra för er!! :) Hur går det med Mats? Usch, hoppas han försvinner! Jag tror att om man har haft ett sådant beteende som att vara en Mats så är det ju så "invant" att det inte bara kan försvinna hux flux - eller åtminstone inte för alla. Är du svartsjuk på han och hans ex? Och va märkligt med ditt lilla breakdown! Vad kom det sig? Eller så kanske det inte var märkligt. Att "murarna revs", var det att du kände att nu är det ni och du liksom slappnade av i det, att du känner samma sak som han och vice versa?

Ja det är jättehärligt att fantisera! Jag blir också sån där att jag vill ha allt nu nu NU. Just nu är det barn. Och vi är helt överens om att det är för tidigt, men samtidigt så längtar vi båda två. Sen så blir jag ju 28 nästa år och vi har en ordnad ekonomi och bra förutsättningar för att skaffa barn så det vore ju ingen panik om det faktiskt kom en liten snart :) Vi har samma drömmar, samma mål, samma syn på tex barnuppfostran (iaf de få saker som vi pratat om) så det känns jättebra. Hur är det med dig och din pojkvän? 

Förresten, kommer du ihåg aset som jag dejtade i 5 månader som var helt konstig? Och som berättade att han hade barn först när jag träffade honom första gången? Han var ju ute vldigt mkt på happy pancake det sista när vi träffades plus att han slutade höra av sig så jag skrev ju ett sms och tackade för mig och han svarade int ens på det. Jag såg honom i somras på Liseberg och hade bara lust att tryna killen eftersom bara hans existens fick mig att må dålig över mig själv (det var absolut inte att jag saknade honom utan jag kände bara att jag inte dög). Han hörde av sig på julafton!! Vet inte om han blev sentimental eller nåt. Så jag svarade och var rejält otrevlig mot honom och lät honom veta att han var ett svin mer eller mindre, fast i andra ordalag. Han svarade en gång till, jag svarade lika beskt tillbaka och sen blev han tyst. Kändes så jäkla skönt att få spisa av honom sådär!! (Japp, jag njöt.)