Inlägg från: Anonym (Mr M.) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mr M.)

    Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!

    Detta stämmer in väldigt mycket på mig och min fru. Jag har flera gånger försökt få henne att förstå hur dåligt jag faktiskt mår av att inte ha sex med henne. Både psykiskt och fysiskt faktiskt. Att vi har ett ganska rörigt förflutet ihop med otrohet från hennes sida gör ju bara allt mycket värre. Hennes reaktion när jag försöker prata om det är oftast att bli sur, tycka att jag tjatar osv. Och det slutar alltid med att hon drar upp något helt annat som inte har med saken att göra. Alltid en ursäkt, liksom. Har försökt nu i 3 år att få igång vårt sexliv men det börjar kännas riktigt lönlöst. Den där känslan av att man själv snart ger upp är faktiskt lite skrämmande. Precis som TS säger blir det inte direkt lättare när det är barn med i bilden.

  • Anonym (Mr M.)

    Tyvärr känns det precis så. Fegt och att det är ett enkelt sätt att lägga över skulden på den andra parten. Men jag inser ju själv att jag kanske till större delen enbart stannar för barnens skull. Man vill ju finnas där för dom dygnet runt.


    Anonym (Jodå) skrev 2013-06-04 20:44:29 följande:
    Mja, det känner jag också igen. Fegt tycker jag, att inte prata klart om det man tagit upp utan ska byta ämne hela tiden för att "skuldbelägga" den som vill prata.

    Hade jag haft barn hade jag iaf haft en ursäkt att stanna, nu har jag det inte. Tycker verkligen synd om er som stannar för era barns skull! All heder till er.

  • Anonym (Mr M.)

    Ursäkta om mina inlägg ser lite knepiga ut. Jag har inte sådär jättestor erfarenhet av att skriva på forumet här.

  • Anonym (Mr M.)

    Det känns ju lite som att man stannar för att barnen ska få det bra medans man själv lever ett halvt liv.... Jag är ju väldigt sexuell som person men endast med nån jag har känslor för.

    Min fru har väl aldrig haft lika mycket sexdriv som jag har haft och det är helt ok. Vi har haft ett bra sexliv ändå. Men som det är nu känns det ju hopplöst.

    Hon verkar ha gett upp helt med vårt sexliv.

  • Anonym (Mr M.)
    Anonym (Jodå) skrev 2013-06-04 21:26:00 följande:
    Jag tycker mig inte heller vara överdrivet sexuell av mig. Men jag vet inte, det är ju en definitionsfråga. Skulle lätt tycka det var okej med sex någon gång i veckan, och att man underhåller relationen och faktiskt visar varandra lite ömhet och närhet emellanåt.



    Det är precis det jag saknar med. Ömhet, närhet och allt det intima man SKA ha med nån man älskar. Att man bryr sig om hur relationen mår. Att man inte bara finner sig i att nåt är dåligt. Att man lyssnar på varandra och tar tag i problemen fastän man själv kanske är orsaken. Ge och ta liksom.
  • Anonym (Mr M.)
    So much for dreaming skrev 2013-06-04 21:52:38 följande:
    Jag blir inte så lätt svartsjuk och än så länge har det inte direkt dykt upp några situationer som skulle kunna locka fram denna sida hos mig heller. Men visst, i övrigt flyter det över på så mycket annat. Man är liksom småsur och frustrerad ofta, vilket hon märker, också börjar den onda cirkeln.

    Om jag helt låter henne vara så antar jag att hon till slut försökt ta reda på om något är fel på något sätt, men jag är rädd för att det skulle dröja längre än vad jag finner bekvämt. Tyvärr. 

    Kanske får säga att "helt dött" är det inte, det blir ju ofta puss och kram när jag åker till jobbet eller när hon kommer hem från sitt jobb. Men det är liksom mer än dessa "schemalagda rutin-beröringar" man vill ha. Jag vill att hon åtrår mig, att hon bejakar oss båda och verkligen vill utveckla vårt emotionella och sexuella liv, och att hon också visar det. Jag står ju här precis intill henne med armarna beredda att omfamna henne medan jag lyhört försöker utröna om det finns ett aldrig så litet spår av affektion eller åtrå i allt hon säger och gör.



    Det du skriver, plus din avatar, det känns som att det skulle kunnna vara jag :)
  • Anonym (Mr M.)
    Anonym (Jodå) skrev 2013-06-04 22:30:40 följande:
    Sen finns det ju faktiskt ganska många som är synkade i sin sexualitet, även om de säkert är i något minoritet.Absolut, och det är ju det här jag inte förstår. I börjat av vårt förhållande fick iaf jag göra lite avkall för vissa saker och definitivt anpassa mig något för att vi skulle passa ihop. Det handlar inte om att bli kvävd eller så, utan bara två stenar som slipar sig mot varandra. Men var tog det vägen? Jag fick inget sådant tillbaka.

    Så jag håller helt med. Jag saknar den där dynamiken och kommunikationen. Hon får så mycket av mig men jag får egentligen inget tillbaka förutom att jag faktiskt fortfarande älskar henne.

    Hur länge har ni varit tillsammans?



    Vi har varit tillsammans i 12 år. Vi har två underbara barn ihop. Igår kväll pratade jag med henne igen. Denna gången kändes det faktiskt som att hon lyssnade och såg på saken från mitt håll. Hon är dock väldigt defensiv fortfarande och det kan jag väl förstå samtidigt. Det är klart att man har svårt att acceptera ens egna brister men min fru har extremt svårt att se sina egna brister. Hon lägger över allting på mig när hon känner sig pressad. Men som sagt, jag tror att hon faktiskt insåg hur stort problemet är nu. Hoppas bara att hon själv tar tag i det nu också. Att det inte bara rinner ut i sanden igen. Det känns som att jag har lagt alldeles för mycket energi på detta. Man börjar känna sig less på allt faktiskt.
  • Anonym (Mr M.)

    Idag har jag gjort allt för att bli lite mer romantisk, som min fru gärna vill påpeka att jag ska bli. Jag har fixat i princip allting här hemma idag. Disk, tvätt, städning. Fixat maten. Tagit barnen hela dagen. Allt. Plus att jag har lämnat frun på jobbet för att hon skulle slippa en dryg bussfärd dit. Och överraskat med en stor bukett blommor när jag hämtat henne på kvällen. Ordnat så vi skulle se film och mysa på kvällen. Man tycker ju att hon borde fatta vinken; att jag ville ha en myskväll.

    Men det första hon gör när vi kommit hem är att byta om och gå ut en långrunda med en vännina. I typ 2 timmar. Och så undrar hon varför man blir på dåligt humör?

  • Anonym (Mr M.)
    Anonym (Heej) skrev 2013-06-06 00:05:32 följande:
    Låt mig bli din älskarinna



    Ok. Kör på det.
  • Anonym (Mr M.)
    Anonym (Ccc) skrev 2013-06-06 09:08:47 följande:
    Jag är en sån tjej som aldrig tar initiativ. Men jag önskar att jag kunde, eller vågade. Men jag är så osäker på mig själv och hur jag framstår om jag "bara hoppar på honom". Känner mig ful och påflugen även om jag vet innerst inne att det inte är så...

    Hur bryter man den onda cirkeln? Hur vågar jag ta mer initiativ? Vad har ni för tips att ge, ni som är på "andra sidan" av problemet...?



    Det är bara att vara spontan. Känner du för att göra nåt för din kille, gör det bara. Vill du att han ska göra nåt för dig, hinta om det. Han kommer att gilla det.
  • Anonym (Mr M.)

    Skicka ett sms till din kille. Börja redan på dagen med sexiga sms. Bygg upp laddningen under dagen. Då kommer ni båda att vara med på noterna. Du måste låta dig själv vara sexig med. Det kommer din kille att märka med och tänder han inte till då så är han nog redan död ;)

  • Anonym (Mr M.)

    Jag förstår ju att det måste kännas kasst om ens partner väljer porr över en själv. Annrs förstår jag inte heller varför det skulle vara så farligt att man tittar på porr. Naturligtvis är det inget man ska smyga med men samtidigt ska man ju inte behöva smyga med nåt sånt heller.

  • Anonym (Mr M.)
    Anonym (Heej) skrev 2013-06-06 22:09:05 följande:
    Menar du allvar??:)



    Alltså jag känner inte dig. Ingen aning vem du är. Hur du är som människa öht. Likadant för dig ju. Så....nja ta det med en nypa salt ;)
Svar på tråden Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!