Vi som lever med en partner som aldrig tar initiativ till sex - Här stöttar och peppar vi varandra!
Att leva utan sex är att dö sakta. Jag och min fru har aldrig kunnat ha fullbordat samlag och det har gjort mig otroligt bitter vid vissa tidpunkter. Att skiljas har jag aldrig velat, även om många tycker att det vore enklast. Hon är den bästa kvinnan som finns även om det så klart finns dåliga och jobbiga dagar även utanför sängen.
Det största problemet är väl att när jag blir besviken så blir hon ledsen och börjar känna sig dålig för att hon inte kan tillfredsställa mig. Det gör att hon inte är alls sugen på att ens kramas och pussas eller något som kan kännas intimt. Det gör att jag är ännu mer besviken och arg att det aldrig blir något. Jag förstår situationen men då kommer vi till mina känslor...
Jag kan tycka att det är hennes problem med att det gör ont osv. Hon måste ta initiativet till att hitta lösningen. Jag har verkligen försökt under de åren vi har varit gifta, men det är otroligt svårt. Hon tycker att jag ska vara mer delaktig i lösningen. Jag frågar hur jag kan hjälpa, men hon har inga svar. Jag försöker mitt bästa, men det fungerar aldrig. Vi smeker varandra till orgasm och det är ju trevligt, men jag vill ju ha "riktigt samlag".
Under de senaste månaderna har vi lyckats komma längre än de första 8 åren. På något sätt har hon börjat slappna av och börjat vänja sig vid tanken att vi måste få till det väldigt snart innan jag inte klarar det längre. Det gör mig glad, men ibland känner jag ändå att det borde ha kommit mycket tidigare. Jag vill inte förstöra den positiva känslan som nu infunnit sig, så vi försöker och jobbar vidare.
Jag har ett otroligt sug efter sex och vill ha sex minst en gång om dagen. När det var riktig kris för ca ett år sedan så pratade vi igenom allt ordentligt och berättade för varandra vad vi behövde för att kunna fortsätta. Vi vill verkligen få det att fungera. Jag vet att hon verkligen vill få det att fungera och det älskar jag hos henne. När jag ser att hon, trots att jag inte alltid är den bästa mannen i världen, vill vara med mig och stöttar mig, blir jag rörd och vill ta hand om henne.
Här är några av de saker vi sa att vi behövde... Hon ville att jag tog initiativet och ledningen i familjen och inte alltid sa "för mig spelar det ingen roll", utan planerade saker och gjorde saker för oss och henne. Jag trodde väl att hon blev glad av att hon fick sin vilja varje gång, men även de gånger hon protesterar mot mina förslag så vill hon att jag insisterar och genomför sakerna på ett trevligt och vänligt sätt. Sådana saker var viktiga för henne. Hon ville även att jag tog initiativet till sex oftare. Jag ville att hon skulle tänka mer på sex och försöka fundera på vad hon vill och vad som gör henne upphetsad och att hon berättar det för mig så att jag vet. Det gör mig upphetsad att veta att jag tillfredsställer henne. Jag berättade även att jag har ett stort behov av sex och att jag önskade att hon var mer "villig". Jag använde väl inte det ordet, men ni förstår säkert vad jag menar. Jag har väl alltid varit dålig på att be om sex, men lovade att bli bättre på det.
Resultatet... Vi har det mycket bättre även om fullbordat samlag fortfarande inte har fungerat. Vi har dock gjort stora framsteg på den fronten, som jag skrev ovan. Jag ber om sex och hon ställer upp 80% av gångerna om hon inte har mens eller är supertrött. Det gör att jag uppskattar henne ännu mer. Jag känner att hon bryr sig om mitt välbefinnande mer än förut eftersom sex är så viktigt för att jag ska må bra. Hon är mycket gladare och när vi väl haft smeksex så gillar hon det.
Nästa steg är att få igång fullbordat och att även få till ett mer intressant sexliv. Det känns väl en aning mekaniskt vissa gånger. Med mer intressant menar jag kanske längre sessioner där det inte bara handlar om att få utlösning utan att njuta och verkligen "kittla" varandra under en längre tid. Då blir även orgasmen mycket skönare för båda. För att det ska fungera måste jag se till att inte sitta framför datorn eller TV:n och slösa bort hela kvällen. Det är lätt hänt och sen är hon för trött och även jag känner att det är lite stressat för att nästa dag inte ska vara totalt förstörd eftersom vi är trötta. Jag måste även sluta att jaga underhållning och roliga saker att göra under helgerna och bara sätta av tid för varandra. Vi har haft en halvdag i veckan då vi inte planerar något med någon annan och bara får prata positiva saker och inte ta upp problem eller saker som vi måste eller vill göra utan bara prata glada saker som inte för med sig massa måsten. Det har varit väldigt bra och avslappnande. Vi har ätit ute, gått på bio och mycket mer. Vi har inte haft sex varje gång, men de gånger det blivit av har det känts mycket mer lugnt och avslappnat och mysigt på alla sätt. Nu har vi väl halkat tillbaka till gamla rutiner igen, men jag vill försöka ändra på planerna igen så att vi får tillbaka vår "pardag".
Att prata om sex och problem är alltid en bra grej, men bär det kommer till kritan så är det så otroligt svårt. Det är ändå viktigt att försöka göra det innan det är för sent och man blir bitter och trött. Hjälp den andra att förstå vad du behöver för att fungera, men ännu viktigare är att se till att du verkligen förstår vad din partner vill ha och se till att ta hand om den biten först innan du börjar "kräva" saker. Jag tycker ändå att man kan kräva att få sex i ett förhållande. Det är, som någon skrev, en av de största skillnaderna mellan vänskap och ett intimt förhållande.
Jag hoppas att detta kan hjälpa någon därute.