Problem med mitt jobb som kontaktperson. Vad ska jag göra?
Hej! Jag har ett problem som jag kanske vet lösningen på själv men vill veta vad ni tycker.
Jag blev tillfrågad om jag ville jobba som kontaktperson i grannkommunen och jag tackade ja. Fick en kille med DS , kan kalla han "M", som jag ska träffa 2-3 gånger i månaden. Allt lät bra när jag pratade med hon som jobbade i kommunen som hade hand om det och allt verkade enkelt, men nu känns det inte lika bra längre.
Föräldrarna till "M" är jättetrevliga men jag har telefonskräck och hatar att ringa, men tänkte att det här kunde bli en övning. Väntar alltid till sista minuten att ringa dom dels för att jag inte tycker om att ringa och dels för att jag inte har någon som helst aning vad vi ska hitta på. "M" kan även vara lite "på" och ibland känns det lite olustigt att vara med honom. "M" slutar även skolan vid 15 och ska sen hem och äta något mellanmål. Vi kan tidigast träffas vid 17-tiden och det enda vi kan hitta på då är att äta pizza eller bowla. Känner att det blir tråkigt i längden men allt stänger vid 17 så finns inte många alternativ.
Ett annat problem är att eftersom det är i grannkommunen och jag har inget körkort så får jag åka tåg eller buss dit. Jag har inget jobb just nu så jag har egentligen inte dom pengarna att lägga ut på att åka dit, samt betala våra aktiviteter.
För det är ännu ett problem. Hon som jobbade på kommunen bad mig inte skriva under några papper när jag var där.
Hon skrev i ett mejl för 1½ månad sen att hon skulle skicka några papper hem till mig men jag har inte fått några och vet inte riktigt vad det är för papper hon ska skicka. Har försökt ringa till henne men hon är alltid borta. Jag har skickat flera mejl till henne om att jag inte har fått papperna och bett henne skicka nya, men det kommer inga!
Jag har inte heller fått betalt för våra träffar, men hur ska jag få det när hon inte vet hur ofta vi träffas och inte har mitt kontonr eller något?
Börjar tröttna och mår inte bra av det här. Dels tänker jag konstant på hur jag måste ringa föräldrarna och kan ligga vaken på nätterna och tänka på det. Sen ser jag hur pengarna på kontot försvinner och jag behöver varenda krona just nu.
Är även gravid och ska få bebisen i oktober så jag måste även berätta det för föräldrarna och säga att jag inte kan träffa "M" på ett år minst, vilket känns dumt då jag bara haft det här i några månader.
Känner för att ge upp det här, men tänker hela tiden på hur besvikna föräldrarna kanske blir på mig eftersom det är meningen att dom här träffarna ska hålla på ett tag. Men det här för jobbigt och känns för oseriöst från kommunens sida!
Långt inlägg men ni kanske har tips på hur jag ska göra. Skulle ni fortsätta eller ge upp?