16 månaders sent utvecklad

Hej! du är inte ensam. svarar lite senare.

Är det någonting som jag har lärt mig under tiden som förstagångsförälder, så är det man man inte ska jämföra sitt barn med andras! Det är väldigt lätt hänt, och jag har hamnat i den fällan många gånger själv. Men det för inget kontruktivt med sig.

Min pojke har också varit hyfsat sen med det mesta. Motoriken har dock utvecklats snabbare än talet. Det som dock kännetecknar min kille, är att han liksom kan suga lite på karamellen innan han visar sina färdigheter. Han började gå när han var 14 månader, och hade innan dess knappt gjort någon ansats att ta setg själv. Han sprang sedan vilt efter ett par veckor. Vid 18-månaders kontrollen pratade vi om att hans förståelse var sen, han kunde inte peka ut en kroppsdel eller verkade inte förstå vad saker hette. En vecka senare så kunde han plötsligt peka ut tio kroppsdelar, och sprang runt och pekade ut nästan alla möbler i hemmet när vi bad honom. Snabba språng i utvecklingen!

Det som du beskriver kring din son tycker jag personligen inte låter oroväckande. Har du pratat med bvc om din oro?

Mitt tips är att du ska ta det lugnt och acceptera att din son tar allt i sin egen takt:) Prata mycket med honom, peka ut saker och förklara vad allt heter. Läsa är också bra att göra tillsammans.         

Hej igen. Min son är nu 21 mån och går längst möbler, kryper överallt och klättrar men kan inte gå själv. Går väldigt vinglingt när han håller i våra händer. Kan inte hålla balansen för fem öre.

Han klappar händerna, gör allt till imse vimse spindel, pekar på näsan och håret om vi ber honom.

Pratar inte än. Samma som hos din son.

Han kan inte äta själv. Jo liiite. Men det går inte snabbt. Han har ingen större nyfikenhet när det kommer till mat. Jo. Småsten och allt man inte skall äta!!

Han har varit under utredning hos neurolog sedan 6 månaders ålder, för misstänkt mitokondriell sjukdom. Har dock inte funnit nåt där än, men han har gjort MR av hjärnan och han har lite mindre vit hjärnsubstans än normalt, vilket förklarar att han är sen med bl.a. Grov och finmotorik. Läkaren säger att han kommer att kunna göra allt, men att det kommer att ta lite längre tid bara.

Han går på habilitering hos sjukgymnast och logoped. Skall få inlägg i vanliga skor nästa vecka för att stabilisera vristerna.

Kan tillägga att läkarna har alltid sagt att han kunde lika gärna varit "sen som alla kan vara", men när vi gjorde mr:n så fick dom ev svar. Mycket hänger dock i luften fortfarande och han går ständigt framåt i sin utveckling.

Lycka till med din pojk!

ja jag har märkt att hans utveckling kommer stötvis. Mycket hände mellan 13-14 månader men sen har det varit lugnt så hoppas att det kommer igen nu snart. Själv gick jag inte förrän 18 månader och min mor i sin tur gick inte förrän 20 månader så får väl hoppas att det ligger i släkten, inget större fel på oss i alla fall :)
sen har han ett medfött hjärtfel som han medicineras för. Medicinen kan orsaka trötthet och orkeslöshet men enligt läkaren ska inte det påverka honom. Men det är så jag känner det. Han är mindre aktiv än andra barn i hans ålder, vilket i och för sig har blivit bättre med tiden men tror att tröttheten hämnat honom tidigare och att hela utvecklingen blivit försenad av detta. 

Kakmonster: blir lite nyfiken, är det ok om jag frågar varför de kollade upp ditt barn redan vid 6 månader. I min sons fall så höjde de inte på ögonen på BVC förrän vid ettårskontrollen då han inte gjorde en ansats till att vilja resa sig. Vad innebär mitokondriell sjukdom?
 

Han åt allt mindre och blev sjuk i rs (tror vi) så vi åkte in till akuten på Bvc's rådan för att han i princip matvägrade. Dom satte in sondmatning och reagerade på att han var slapp i kroppen, så då blev han kopplad till en neurolog på en gång. Sen hade han sond med ersättning i tre månader. Han vägrade ens testa smakisar eller mat då. Sen sa dom att han troligtvis skulle få knapp på magen för matning, då fick vi nog och drog ut sonden och då började hästjobbet med att lära honom att äta. Och med ett ständigt "hot" om sond från sjukhuset om han inte går upp i vikt tillräckligt. Nu väger han 11 kg. Äter väldigt mycket men det syns knappt på vågen.

Em mitokondriell sjukdom är då mitokondrierna i cellerna i musklerna inte kan ta vara på maten och omvandla till tillräcklig energi, så musklerna blir svaga trots att barnet äter bra. Finns massor av varianter på mitokondriella sjukdomar.

Hej Live84,

Hur har det gått för dig och ditt barn?

Min son är oxå sen på de områden som du beskriver och jag känner mig också ensammast i världen.
Han är superglad liten kille men det är som om han inte riktigt orkar/vill försöka själv med saker.
Jag är tyvärr själv en mkt otålig människa och blir frustrerad vilket innebär en mängd skuldkänslor som jag inte kan dela med någon. Men nu när en del börjar kommentera att han ännu inte kan göra vissa saker så blir jag ledsen och arg.

Har stridit för att komma till specialistvård men de vill vänta till efter 18-månaders kontrollen för vidare undersökning då han precis som ditt barn, gör "utvecklingshopp".
Min kille är inte superintresserad heller av att dela med sig av sina upplevelser eller titta i ögonen varpå jag är orolig för en neurologisk sjukdom oxå. :(

Skulle bli jätteglad om du ville dela med dig.

Jag är samma sits som er. Har en tjej som snart är 16 månader. Hon kan inte sätta sig upp och har precis börjat rumphasa lite, annars har hon inte alla förflyttat sig. Hon tittar på lampan ibland när man ber henne, kan dricka själv ibland, äter själv med händerna. Dålig ögonkontakt enligt läkaren (inget vi själva tänkt på innan), inga ord.

När hon var 1 år grät jag mig till en tid på barn mottagningen, den läkaren skickade direkt henne till neurolog som nu utreder henne. Hon växer lite dåligt också. De har tagit blodprover på ämnesomsättningen som inte visar något så nu har vi paus på utredningen till 18 mån för läkaren vill ge henne en chans. Vid 18 månader kommer läkaren ta ställning till MR, kromosomprov, och habilitering.

Vi har bytt BVC då jag redan vid 8 månader tyckte hon halkade efter utan att de lyssnade på mig.

Problemet med min tjej är att hon är så lugn att hon inte bryr sig om att försöka förflytta sig. Men har nu upptäckt den bästa träningen för motoriken för henne! Köpte cherekringar (googla det), med de kan hon simma själv och då simmar hon efter de andra barnen vilket har fått henne mer sugen på att försöka på land. Sjukgymnasten hade tidigare inte sett de här ringarna och hon blev jätteimponerad av de och så att det är superträning. Så nu badar vi jämt!!

Princeleya, har du ringt direkt till en barnmottagning om din oro?? Tyvärr får man kämpa sig fram i vården... Jag tycker det känns bra att de tagit många prover på min tjej, som neurologen uttrycker sig har vi nu uteslutit sånt som går att behandla. Innan var jag så orolig för att det skulle bli för sent att behandla en eventuell sjukdom.

Hej Marie89, hur har det gått för din lilla tjej och dig?

Vi har fått gå till en sjukgymnast och specialistläkare nu. Sjukgymnasten har min man endast varit hos och han kommer tillbaka och säger att det inte är några problem, vår son kommer snart börja gå.
Nu var jag där igår med vår son och då berättade sjukgymnasten att hon märker att han har svårigheter med kontakten och "sitt driv" men att den blivit betydligt bättre sedan hon såg honom sist. Att vi varit mkt bland andra människor under sommaren kan ha spelat in. Jag blev otroligt ledsen har tyckt att det gått framåt i sommar. Han älskar att busa, älskar tittut...

Vår son har även börjat förskolan och både specialistläkaren samt sjukgymnasten tipsade om att vi skulle låta honom vara där så mkt som möjligt. Jag arbetar skift så att jag kan ha honom hemma, men de avrådde mig till det nu fram till nästa besök hos specialistläkaren den 7 september. Just för att se om de andra barnen kan hjälpa honom att få det där drivet, som du beskriver Marie89, som vi har svårt att göra kanske här hemma.

Dock har vi märkt här hemma att det blivit mkt bättre med drivet sedan han börjat krypa. Kanske lite som simningen för din dotter Marie89? Han tar sig fram på ett annat sätt och det kan bli sådan fart på honom ibland. Däremot gör han inga försök till att gå,stå själv eller sätta sig ner när han väl står upp. Han söker även blickar men kan snabbt titta bort, vill inte heller dela med sig av sina upplevelser så mkt, vinkar mkt sällan, säger nästan aldrig pappa eller mamma, pekar oxå mkt sällan. Han har precis lärt sig att klappa händerna men gör det inte om man ber honom.
De har uppmuntrat oss att berömma honom ordentligt för det han gör. Använda korta ord, typ "Äta?", inte "ska vi gå och äta, är du hungrig?". Gå och hämta skorna för att visa honom att vi ska gå ut. När man ska bada, hämta en badanka osv.

Vet inte hur du känner Maire89, men jag tycker det är svårt att hantera känslomässigt. Vill ju att han ska få hjälp så snart som möjligt men samtidigt så är det som om jag försöker påpeka alla fel. Min man ser inte att han skulle ha några svårigheter...

Våra barn verkar vara jättelika!

Det har hänt mycket i sommar vilket är så underbart! Hon har lärt sig krypa och gå själv med sin gåvagn, dock har hon inte lärt sig att sätta sig upp från liggandes. En gång har hon också ställt sig upp emot en möbel.
Drivet har precis som du tycker blivit bättre när hon lärt sig krypa. Dock är det ju svårt att bedömma om kontakten blir bättre, men många runt omkring tycker det (är ju lättare för de som inte ser henne jämt). Hon pratjollrar mer, och det känns som hon gör det mer till personer än bara till leksaker nu. Nästa besök hos neurologen blir i oktober, hon ville ge henne en chans att utvecklas, då kommer man ta ställning till om man ska göra MR och börja gå hos hab.
Hon ska också få börja vara med på en barngrupp sjukgymnastiken har i bassängen.

Våran sjukgymnast säger lika som eran, motoriken kommer men det andra är svårare att veta med.

Våran tjej delar inte heller upplevelser, har aldrig pekat eller vinkat, kan nu titta på lampan när man frågar var den är. Säger inga ord. Men hon älskar också att man busar med henne, och andra barn och djur är absolut det bästa hon vet. 

Intressant det de har sagt om förskolan, vi har varit mycket på öppna förskolan hela tiden, och tänkte just ta upp med bvc och neurologen om de tycker hon ska börja på förskola, vi ska få ett syskon i mars, och jag kommer inte att jobba imellan. 

Just nu mår jag ganska bra när man ser att de faktiskt går framåt, i våras mådde jag skit för det mesta och var jätteorolig. Jag har också börjat välja vilka jag umgås med, inte optimalt att umgås med de som har yngre barn och skryter om hur mycket de kan.
Fick höra från en som har ett barn som har en utvecklingsstörning som nu är vuxen, hon sa det att det största misstag hon gjorde var att oroa sig för mycket när hon var liten, istället för att njuta av sitt barn.
Jag försöker tänka så, att ta problemen som de kommer. Fast min tjej inte är som andra så är hon nöjd med sitt liv och mår bra det är ju det viktigaste.Men inte alltid lätt att tänka så.

Ja, låter som de är lika! Visst är det roligt att se att drivet finns! Om hon är intresserad av andra barn så kanske det är bra att börja förskola? hjälpa till med drivkraften? :)  Jag har ibland känt mig som en cheerleader här hemma :D Skönt att några kottar kan hjälpa till och avlasta ;)
Min son har iof, sedan han började förskolan, slutat att säga ord som han tidigare kunde, lampa, katt, vovvov osv. Han har även slutat att äta och dricka själv vilket han gjorde förut. Han är så arg sista veckan här hemma och tänker att han är frustrerad. Han är jätteglad när jag ser honom i förskolan, å pysslar och vill ibland stanna kvar. Tänker att det kan vara så att det blir lite för mkt för honom och att han kanske utvecklas inom andra områden just nu.
Men jag vet ju att han kan. Sjukgymnasten pratade om att det eventuellt kan behövas någon extra resurs som hjälper honom med drivet på förskolan. Men vi får se.

Tyckte din vän hade ett mkt bra tips kring att inte oroa sig så mkt. Det är lättare att ta det till sig när det är någon som har erfarenhet.

Vet inte hur mkt på jag ska vara på läkarna. Du pratar om MR, vad är det?
De har inte gjort några fler läkarundersökningar då sjukgymnast och läkare inte ser att det skulle vara några problem med muskler, reflexer eller liknande.

Har arbetat inom socialtjänsten med ungdomar som har neuropsykiatriska diagnoser och  stora beteendeproblem. Det som är gemensamt för föräldrarna till dessa barn är att de inte vågar se att deras barn har några problem och det gör att barnen inte får den hjälp de behöver tidigt. Leder i sin tur att ungdomarna har låga självkänslor och självförtroenden eftersom de haft för höga förväntningar på sig.
Detta driver mig till att se till att min son får rätt hjälp tidigt då det går att "lära in" rätt socialt beteende vid mkt tidig ålder. OM det nu skulle vara så att han har sociala svårigheter :)

MR är röntgen på hjärnan. Men hon sa i våras att man vill vänta med att göra den bedömningen nu i höst för att hon ska bli något äldre då det krävs att man söver de. Hon sa som så att det skulle inte visa på något som går att behandla, men visar ju t.ex. hjärnskador.

På måndag ska vi göra ett EEG, man mäter hjärnans aktivitet, för att utesluta epilepsi. Detta är för att hon "fastnar" med blicken ibland, och då vill de kolla bara för säkerhet skull. Det är skönt att det utesluter det för epilepsi kan ju ge hjärnskador om de är obehandlad.

Annars känner jag att HAB känns lite viktigt, man vill få all hjälp man kan få för att lära sig hur man kan lära henne på bästa sätt. Annars känns diagnos just nu onödigt.

Men vi har nog bestämt oss att hon inte ska börja på förskolan utan jag ska gå på öppna förskolan med henne så mycket som möjligt. Sjukgymnasten och en förskolelärare jag har förtroende för, tyckte det var minst lika bra. Men ska fråga vad neurologen tycker också.

Min tjej har blivit extremt mammig det sista, vet inte om hon känner av att jag mår dåligt av graviditeten. Ska helst klänga på mig non stop. 
Annars har jag aldrig upplevt henne arg eller frustrerad, är nästan ett problem för hon bryr sig inte om att hon inte kan. Hon är allmänt jätteförsiktig av sig. Har glömt sig ett par ggr nu och traskat iväg med gåvagnen med bara en hand. Så hon kommer nog gå innan hon är 2 iallafall

Vad kul att det går framåt för ditt barn! :) Är så roligt när det händer!
Hur gick det med EEG:t? 
Du har väldig bra koll på det medicinska. Tar med mig detta med MR och EEG då vi ska på koll på måndag.

Håller verkligen med om att det känns viktigt att komma igång med rehabiliteringen. Det motoriska kommer ju tids nog men just det sociala.

Eftersom vi ska till specialist på måndag har jag kollat olika forum kring vad som behövs för diagnos. Men börjar mer och mer tänka att jag måste överlåta detta till de som kan. Jag kan inte gå omkring hemma och tänka enbart på de svårigheter som han har om jag kan påskynda hans utveckling om jag gjort ngt fel... Det är dessutom mitt första barn så har inte så mkt att jämföra med.
Vill vara hans mamma i första hand så får de som kan ställa diagnos (eller ingen diagnos...:) Diagnosticeringen måste de ju göra utanför enbart förälderns upplevelser. Vet du något kring det?

EEG: t tar veckor innan vi får svar på. Men själva undersökningen gick bra inget jobbigt för barnet.

MR är lite värre då de måste söva och det är ju alltid en risk, så visar inte EEG: t något så kommer vi själva tycka att vi ska avvakta ytterligare en halvår med MR, för hon utvecklas så mycket nu.

Jag jobbar inom vården dock kan jag inget om funktionsnedsättningar men kan en del om undersökningar som man även gör av andra orsaker.

Vi känner ingen stress över att försöka hitta någon diagnos, vi vill Lomma till han som jag hoppas vi kan få utan diagnos.

Har läst att det är han som sätter diagnos på t.ex. autism. Annars tror jag att även om MR skulle visa på hjärnskada så kan man inte säga enbart utifrån det hur mycket den kommer att påverka.

Niu känns det som varan lilla tjej utvecklas i normal takt fast hon ligger drygt ett halvår efter. Ibland funderar jag på om hon kan fått en liten hjärnskada vid t.ex. förlossningen som läkt ut. Jag har sett på många patienter att hjärnan kan läka betydligt mer än vad man tror, men det tar otroligt lång tid. Hjärnan kan också skapa nya nervtrådar förbi skadan.

Är det neurolog ni ska till på måndag? Är eran kille svag i musklerna också? För våran tjej är normalstark det är tekniken och balansen som saknas. För är han det så kommer de nog resonera annorlunda än vad de gör med våran tjej.

Jag mår bättre själv nu. Har kunnat börja släppa oron. Har träffat många barn på jobbet som är så sjuka och lider något fruktansvärt. Så har mer och mer kunnat börja tänka att vad gör det om hon har en liten utvecklingastörning? Då får man ta problemen som de kommer och lära sig hur man hanterar den. Men huvudsaken är att hon är frisk och mår bra! Och framförallt så är hon alltid varan underbara och charmiga tjej, det skulle ju inte ändras med en diagnos. Vi lever i rätt land med, där man får massa hjälp.

Hur gammal är eran pojk? Varan tjej är född mars -14.

Men du sök inte massa på google, våran tjej följer enligt två sidor jag hittat alla punkter för att det är autism. Men träffade en som jobbat med autistiska barn och hon så att det är det inte för hon är inget lik de barnen. Man får verkligen fel bild av internet.

Vill du så kan vi bli vänner på facebook och ha en konversation där. Roligt att prata med dig som är i samma situation.

Hur gick besöket i Måndags?

Jag har inte läst allt men vissa barn är väldigt sena. Min mans kusin gick inte förrän han var närmare 2 (hans mamma var skitorolig) och ett kusinbarn till min man gick inte stadigt förrän han var 1,5. Fram tills han var 1 så satt han bara, kunde inte ta sig upp igen om han välte. 

Min son var väldigt sen med talet, men där visade det sig bero på vatten bakom trumhinnan, när han fick rör så exploderade talutvecklingen.

Så det kan vara helt normalt, men kolla upp det om du är orolig för det kan ju vara något han behöver hjälp med. 

Hej Marie!

Jag är inne här på datorn, och därmed på familjeliv, så sällan. Skulle gärna lägga till dig på facebook, kan jag svara på telefonen istället, lite snabbare :)

Det gick bra tack! Vi fick en remiss till BUP för utredning och den kommer påbörjas redan 30 september fick vi veta häromdagen.
Vi ska även få ett besök hos en neurolog för EEG. Tack för den inputen! Hade inte tagit upp det om du inte hade sagt ngt.

Men läkaren var fantastisk. Hon sade att det är viktigt att förstå vad han förstår och därefter hjälpa utifrån hans förutsättningar. Hon gjorde klart att han hade en massa förmågor och stärkte oss i att vi gör rätt som står på oss men att det nu är ok att lämna över till de som är experter. Det är ok för oss att bara vara vårt barns föräldrar. Efter besöket så är det som en stor sten har lättat från våra axlar! Vi kan inte påverka så mkt just nu.

Hur har det gått för er? Har ni fått ngt svar på EEG:t?