Missbildning

ingen som varit med om det?

hm

lite plumpt sätt att fråga på kanske....eller?

Kanske ska du försöka med denna fråga i känsliga rummet? Kolla där, där kan du nog hitta någon som tyvärr har erfarenhet av detta.

Hmm.. det där lät inte så trevligt. Att vara nyfiken på andras olycka är kanske inte så tilltalande..

Är orolig för sånt med måste jag erkänna. Såg en dokumentär på tv igår eller i förrgår om en liten tjej som var så missbildad att hon knappt hade ett ansikte. Och visst blir man lite schizo när man tänker på att den möjligheten finns. Även om den är väldigt liten...

Men jag försöker tänka så att det är alltid en chansning med barn. Och skulle jag ha den ultimata oturen att få ett groteskt missbildat barn så kommer jag älska det ändå och göra allt i min makt för att h*n ska få ett så bra liv som möjligt. Det är så bara. Visst önskar jag mig ett friskt barn. Det gör väl alla. Jag kan bara vänta och se vad naturen skapar i mig.

jag e inte blyg för att svara på de. min son föddes med så kallad analatresi vilket betyder att hans analhål ej va öppet, sen hade han kluven pung, å hypospadi vilket innebär att urinröret sitter under snoppen istället för i. detta e inget farligt å dom började operera när han va 1 dag gammal så han fick en öppning till analen. sen väntar de 3 operationer detta året å han e nu 2 år. har mått bra hela tiden.. de har ju vatt väldigt noga med tvättnig med tanke på att urinröret e precis brevis analen så de e lätt för infektioner.
detta säger läkaren att de beror på att hans biologiska pappa (som inte finns med i bilden då han stack under graviditetewn) hade ätit anabola. detta är då inget ärftligt asså.,

Under "föräldrar" och funktionshinder finns det nog många som fått barn med missbildningar, men var försiktig med dina frågor för det är ju ett väldigt känsligt ämne.

C

Undrar mest bara vad exakt du är nyfiken pa? Och varför?

Känslig eler inte känslig...

Det gör ingenting det är upp till er som vill berätta.

Visst kan man gå till känslig rummet men det brukar inte känns bra att vara där när man undrar över en liten sak som TS undrar över.

Hej!
Jag har själv en liten missbildning, som ingen skulle märka om de inte visste. Jag kan inte böja på min högra tumme, leden i mitten finns liksom inte. Sedan fick jag av en slump veta att min högra njure bara är hälften så stor som normalt, men det ger inga symtom. Så missbildningar kan vara väldigt små eller väldigt stora. Det där med tummen såg dom ju på BB, då trodde dom inte att jag skulle kunna skriva så snyggt, men det var alls inga problem...skrev nog snyggast av alla när jag började ettan.

Många "missbildningar" kan man ju dessutom rätta till om de upptäcks i tid. En väninnas barn föddes med om det var lever eller lungor eller njurar utanför kroppen. Nå det lät onekligen allvarligt. Men eftersom det upptäcktes redan vid ultraljudet kunde personalen vara i beredskap efter förlossningen och hur de nu gick till väga är allt som det ska nu och barnet är som vilken annan unge....

Jag tycker inte heller att det var en otrevlig fråga. Tvärtom så är det nog fler än man tror som har större eller mindre missbildningar, och som mor i maj skriver kan man ju ofta rätta till saker. Ordet missbildning låter så dramatiskt men varje barn är unikt.

Jag var grovt skelögd när jag föddes. Opererades när jag var 2 år och ser hyfsat normal ut nu. Det skäms jag inte ett dugg över och vet ni vad... Det gjorde inte mina föräldrar heller. Den enda anledningen till att de bestämde sig för att jag skulle opereras var för att jag missade dörrhålen och sprang in i dörrposten istället.

Så det är sant. Många så kallade missbildningar kan korrigeras och repareras.

Jag har ett barn i magen som kommer att födas med gastroschisis (buken har inte slutit sig & tarmarna ligger utanpå). Detta kommer att opereras omedelbart efter förlossningen.
Finns att läsa i mitt krypin. Jag tar inte illa upp inför en sådan fråga, för att jag förutsätter att det inte är för att man vill frossa i andras olycka, utan att det handlar om just intresse. Men kan tänka mig att det finns många som tar illa upp. Många missbildningar (föredrar att kalla det defekter) hänger ju också ihop med risker för barnet & kanske orkar man inte med frågor innan man själv hunnit smälta allt. För min del har det gått en tid sen jag fått beskedet & det känns bra att vara förberedd, men samtidigt finns oron där för att det inte ska gå vägen...
Och oavsett vilken defekt barnet har eller föds med så är det unikt....