Jag funderar på att inseminera mig som ensamstående o söker själsfränder

Jag har nyligen bestämt mig för att försöka få barn genom insemination. Jag har två tonårsdöttrar sedan innan, för nio år sedan förlorade jag min yngsta dotter vid förlossningen och det har tagit lång tid innan jag verkligen känt att jag vill, kan och vågar få fler barn. 
Är 36, blir 37 i september och hade tänkt anlita någon klinik i Danmark, antagligen Storkklink, men fick upp ögonen för privat donation. Har tänkt att ge det ett par försök, händer inget vänder jag mig dit senare i höst.  

Hej!
Jag är en kille på 38 som också skulle vilja ha barn. Men har inte haft så lätt att träffa någon kvinna jag trivts med eller som antingen inte kunnat få fler barn.
Som kille har man ju inte lika stora möjligheter som tjejer har att skaffa barn som ensamstående.
Kram!

Du kan få lite mer info på www.femmis.se. Du kan även gå med i föreningen om du vill.

Hej solblomma,

Är 39 som du och går i samma tankar. Har en son som är 14 månader med en man som jag hade en mycket kort romans med. Ett kärleksbarn. Hade kanske kunnat tänka mig att vänta, men det är tiden, den biologiska klockan som klämtar och skriker så högt. Vill precis som du att han ska få ett syskon. I ditt fall förstår jag det verkligen väl, när din dotter förlorat sin pappa. Man vill ju att de ska ha någon som står dem så där nära som nästan bara familj kan!

Jag tänkte ge mig av så snart ägglossningstestet blir positivt. Hoppas det blir det, har varit hos en riktig olyckskorp till gynekolog, som kraxat om värden och svårigheter. Går det så går det. Åker till Sellmer klinik. Men de verkar bra allihop.

Det är så fint att den här möjligheten finns. Har du tänkt på anonym eller öppen donator? det är starkt och modigt att du tänker på det trots relationen. Det kan ju bära igenom också, har faktiskt ett sådant fall i in bekantskapskrets.

All lycka,

S.

Hej! Jag funderar precis som du att bli med barn på egen hand. Jag har inte träffat rätt person, och vill inte gå miste om min enda chans att ha barn. :) Funderar också på Storkklinik och lyckades faktiskt träffa en gynekolog för inte så länge sedan som hade varit på besök där och sa att de var jätteduktiga och så hjälpsamma. Det fick mig att tänka att det här kanske går. Kanske om ett år, men jag vet inte om jag vill vänta länge haha. Om du verkligen vill göra detta så tycker jag du ska det, solblomma, syskon har man (nästan) bara glädje av ;)

Vad var det för en gynekolog, var finns han/hon i landet? :D

Relationen tog slut och jag träffade en man som var öppen för gemensamt barn. Hade först koll på dagar o ev äl men efter besök hos min gyn visade proverna så dåliga värden att jag helt släppte tanken på graviditet. Då hände det och nu är jag i V8!:) Lycka till alla o dra er inte för att följa ert hjärta!