Jag förlorade min lilla Sallie i vecka 21. Hennes fina hjärta sviktade till följd av ett grymt teratom.
Jag är så ledsen över barnet, lilla Sallie.
Det hade blivit så fint, hon hade haft det så roligt om hon fått vara med. Hon hade skrattat så oerhört mycket. Jag hade skrattat, vi hade skrattat tillsammans. Åt blommor, skalbaggar, ekorrar, fåglar. Hon hade skrattat åt katten, särskilt åt katten, som är så snabb i sina galet höga hopp.
Det känns mycket ensamt. Det känns som att det bara var jag som kände henne. Så var det. Mina vänner är också ledsna. Men jag önskar att det fanns någon annan som sörjde henne som jag sörjer henne.
Jag är iallafall glad över att min mamma också fick se henne, detta vackra vackra barn. Och Sallies pappa.
* * *
Här är en dikt av W.H.Auden. Kanske den dikt i världslitteraturen som starkast beskriver sorgens totalitet:
"Stop all the clocks"
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crêpe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
* * *
Ett teratom är ett slags godartad tumör, som bildas genom att ett antal stamceller bestämmer sig för att gå utanför barnets DNA. I övrigt är barnet friskt. Oftast, som på min Sallie, växer det ut vid svanskotan, och man opererar bort det efter födseln. I Stockholm är det några barn per år som utvecklar teratom. Teratomen kan bli jättestora, och är oftast inte farliga. Om det inte finns för många blodkärl i dem. Så var det för Sallie. Teratomet växte så fort. Hennes lilla fina hjärta orkade till slut inte med att pumpa runt de stora mängder blod som krävdes. Hon blev så trött. Jag märkte hur hennes rörelser, som hade varit så tidiga och så livliga och humoristiska, avtog. Det stod klart att hon inte skulle kunna klara sig.
* * *
Så minns jag dig bäst, Sallie:
När du för första gången gav dig till känna, genom att knacka i magväggen.
När du kittlade mig i sidan så jag vek mig av skratt.
När du vinkade åt oss under ultraljudet.
När du visade din ryggrads fina teckning.
Ditt ansikte. Din breda mun. Din knubbnäsa. Din hand. Dina kindkotor. Ögonbryn.
Teratomet, Sallie, krymper för varje dag i mitt minne.
Jag har pressat växter till dig, och samlat stenar och pärlemor. Alla de minsta snäckorna har jag samlat. Körsbärsblommorna som redan blommade rosa längs vägen i Katalonien är dina. Du är som de blommorna, Sallie, de minsta blommorna, som kommer långt före alla andra, tidigt på morgonen, långt innan sommaren
* * *
Du är för evigt min mest älskade, Sallie. Du flyger under de höga träden nu. Stjärnglittret virvlar omkring dig. Du tillrar som en kolibri, min lilla nyckelpiga. Min vita fjäril, min vårblomma Sallie.
* * *
Kära änglaföräldrar. Det är inte klokt. Sallie, som skulle vara full av liv. Så liten.
/Salliemamman
Jag är så ledsen över barnet, lilla Sallie.
Det hade blivit så fint, hon hade haft det så roligt om hon fått vara med. Hon hade skrattat så oerhört mycket. Jag hade skrattat, vi hade skrattat tillsammans. Åt blommor, skalbaggar, ekorrar, fåglar. Hon hade skrattat åt katten, särskilt åt katten, som är så snabb i sina galet höga hopp.
Det känns mycket ensamt. Det känns som att det bara var jag som kände henne. Så var det. Mina vänner är också ledsna. Men jag önskar att det fanns någon annan som sörjde henne som jag sörjer henne.
Jag är iallafall glad över att min mamma också fick se henne, detta vackra vackra barn. Och Sallies pappa.
* * *
Här är en dikt av W.H.Auden. Kanske den dikt i världslitteraturen som starkast beskriver sorgens totalitet:
"Stop all the clocks"
Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come.
Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crêpe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.
The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.
* * *
Ett teratom är ett slags godartad tumör, som bildas genom att ett antal stamceller bestämmer sig för att gå utanför barnets DNA. I övrigt är barnet friskt. Oftast, som på min Sallie, växer det ut vid svanskotan, och man opererar bort det efter födseln. I Stockholm är det några barn per år som utvecklar teratom. Teratomen kan bli jättestora, och är oftast inte farliga. Om det inte finns för många blodkärl i dem. Så var det för Sallie. Teratomet växte så fort. Hennes lilla fina hjärta orkade till slut inte med att pumpa runt de stora mängder blod som krävdes. Hon blev så trött. Jag märkte hur hennes rörelser, som hade varit så tidiga och så livliga och humoristiska, avtog. Det stod klart att hon inte skulle kunna klara sig.
* * *
Så minns jag dig bäst, Sallie:
När du för första gången gav dig till känna, genom att knacka i magväggen.
När du kittlade mig i sidan så jag vek mig av skratt.
När du vinkade åt oss under ultraljudet.
När du visade din ryggrads fina teckning.
Ditt ansikte. Din breda mun. Din knubbnäsa. Din hand. Dina kindkotor. Ögonbryn.
Teratomet, Sallie, krymper för varje dag i mitt minne.
Jag har pressat växter till dig, och samlat stenar och pärlemor. Alla de minsta snäckorna har jag samlat. Körsbärsblommorna som redan blommade rosa längs vägen i Katalonien är dina. Du är som de blommorna, Sallie, de minsta blommorna, som kommer långt före alla andra, tidigt på morgonen, långt innan sommaren
* * *
Du är för evigt min mest älskade, Sallie. Du flyger under de höga träden nu. Stjärnglittret virvlar omkring dig. Du tillrar som en kolibri, min lilla nyckelpiga. Min vita fjäril, min vårblomma Sallie.
* * *
Kära änglaföräldrar. Det är inte klokt. Sallie, som skulle vara full av liv. Så liten.
/Salliemamman
Den här medlemmen har inte fyllt i sin profil.