Vecka 37 i morrn

Hej!
Väntar mitt tredje barn med bf 7 juli och börjar bli lite sliten och trött... jobbar fortfarande om än "bara" 75% men gör min sista dag imorgon. Sedan ska jag vara hemma med en treåring och en femåring så jag vet inte om det blir så mycket lättare...  Vi har gått över två och en halv resp tre veckor med de tidigare barnen så jag har räknat med att göra det även denna gång, men hoppas ändå någonstans att det kan vara fel den här gången. Intalar mig att det kan göra skillnad att vi väntar en pojke och att det skulle innebära att jag slipper mina elefantgraviditeter. 

Mår annars relativt bra efter en orolig start på graviditeten med misstänkt virus som kunde ge allvarliga hjärnskador på fostret. Jobbigt psykiskt, men det visade sig efter lång väntan på provsvar i v 19 att det var falsklarm, tack och lov! Åkte på mycket efter det också, förkylningar och magsjuka etc. men mår sedan påsk oförskämt bra. Får akupunktur mot foglossning och sover som en kratta, men det känns ju som små ting i jämförelse... 

Hoppas att kunna följa med här, om inte annat för att kanske inse att det närmar sig... troligt är väl att jag kommer att få se er en efter en få era små gullklimpar medan jag fortsätter att sakta rulla fram... 

För mig har förlossningarna varit olika men det som gjorde min andra förlossning otroligt bra var att jag förlitade mig helt på barnmorskorna och deras erfarenhet och kunskap. Jag bad dem vara aktiva och hela tiden se till att allt gick framåt och ville att de skulle vägleda mig med smärtlindring och hur/vad jag skulle göra. De var fantastiska och jag fick den förlossning jag ville ha.

Första gången hade jag en bild av hur jag trodde/ville att det skulle bli och det stämde inte alls överens med verkligheten och alltihop slutade med akut kejsarsnitt. Egentligen är det ju ganska sjukt att man ens försöker att skapa sig en bild av hur något man inte har en aning om hur det kommer bli ska fungera och dessutom ta massa beslut om innan, eller åtminstone tänka igenom vad man har för inställning till... 

Lycka till och hoppas du möts av bra barnmorskor som kan ge dig en fin upplevelse den här gången!

Här är det full rulle i magen... lillkillen lever runt som en tok, vilket säkert bidrar till en del förvärkar.... tycker det är skönt att känna att det händer lite iaf!  

Hur mår ni andra? Jag är så kluven nu, för en del av mig vill bara att allt ska sätta igång (8 dagar kvar till bf men antar att jag får räkna med att gå över ett par veckor som med de tidigare två...) och en annan del av mig vill hinna klart med allt hemma först... Boar som bara den och har massor jag vill hinna!  

Ingen bebis på g här... inte minsta tecken... hur mycket jag än känner efter... 

Har varit och klippt mig idag och det var otroligt skönt att få det gjort. Efter det var jag till bm och allt var så bra så... får akupunktur för foglossning och idag fick jag lite extra nålar för att jag sovit så dåligt och hon tyckte jag kunde behöva sova lite extra under akupunkturen. Däckade totalt... hoppas jag inte snarkade för högt... 
Passade på att fråga om hon inte kunde sätta lite fart på det hela med hjälp av nålarna och då avslöjade hon att några av nålarna hon satte ska man vara lite försiktig med om man inte vill riskera att det drar igång. Tyckte jag lät toppen, men hon hade aldrig varit med om att det hade haft någon effekt... o jag känner ju som sagt var inte ett dugg nu heller, så erfarenheten stämde nog... 

Smuhlan - vad spännande att det verkar hända grejer... tycker också att det låter som slemmisen. Tror den i princip kan komma i vilken form som helst, både som flytning och som ett klonk i toan...

Selina02 - är du så nära bf, eller har du redan passerat, eftersom det pratas om igångsättning? jag har bf på söndag och en stor kille i magen (de räknar med 5 kg om han kommer som hans systrar - 2 v över tiden) men det pratas inte om igångsättning förrän på 42+0... Vill dock helst komma igång själv även om jag längtar, så just nu är jag nöjd med det.  Håller tummarna för att din bm har rätt o att du får träffa ditt lilla knyte den här veckan!

Det är ju jättespännande, måste ju bara vara något på g!   

Själv känner jag inte mycket, hade lite snälla förvärkar igår (lär mig aldrig skillnaden på förvärkar o sammandragningar, tycker det är samma sak, men då kanske jag inte haft det ena? Det gör iaf inte ont, utan magen blir bara stenhård...:o)) Är otroligt rastlös o hittar på nya projekt hela tiden, vilket inte känns så smart egentligen... har lite paus nu från att måla om sovrummet när jag borde lägga mig och sova en stund ist, men har inte ro... Nåja, förr eller senare tar väl orken slut och då kanske lillkillen kommer?!  Två dagar till bf, så jag håller tummarna!

Nån mer än jag som stöter i magen överallt också? Det är inte klokt vad otymplig man kan vara... puttar barnen med den när jag ska hjälpa dem och får ont varenda gång jag ska sätta mig vid matbordet och felbedömer avståndet mellan bordsskivan och stolen... Har också lyckats att flera gånger sista veckorna tuta med magen i bilen... skrämde halvt ihjäl en farbror på icas parkering häromdagen...   

Då förstår jag... stackars dig, det låter jättetufft! Skönt med lyhörd bm! Håller tummarna för att det redan är på g nu då iaf! Lycka till!
 

Ligger i sängen med sammandragningar nu... vaknar av dem men vet ej om det är på riktigt då de inte gör speciellt ont... visar sig väl! :) Spännande iaf eftersom jag inte känt nånting alls förut, lite närmre bebis på det här viset...

Hej! Hade sammandragningar inatt, ganska regelbundet med 7 min mellan, ca 1 min långa, men sen stannade det av när jag gick upp vid 7... Slemmisen har gått först imorse o sen blodblandat nu o efter lunch har jag fått tillbaka sammandragningarna, lite mer kraftfulla också... får se var det tar vägen! :) nu testar jag ett varmt bad för att kolla om det är på riktigt eller bara förvärkar...

Selina02, vad häftigt, såg inte ditt inlägg inatt... typiskt hade varit trevligt med sällskap! :) fick hinnsvepning förra graviditeten o efter andra gången kom det igång.

Igår kväll 21.40 föddes vår Malte, 4640 g o 55 cm... det gick jättefort, var öppen 6 cm när vi kom in vid 19 o sen drog det på. Hann inte få nån annan smärtlindring än lustgas o tyckte det var fruktansvärt, men nu är allt såklart som bortblåst... :) njuter av varenda sekund! Lycka till ni andra! Selina02 - är du kvar hemma eller är det bebis på g? :)

Precis sådär började dagen igår för mig, men slemklump alltså... hoppas det fortsätter med värkar för dig nu!

Grattis! :)

Hej o grattis alla ni som äntligen fått era bebisar, var ett tag sen jag var in o läste, så det har ju hänt en del... Håller verkligen tummarna för dig Elas, vet hur jobbigt det är att bara gå o vänta, gjorde det med mina två första då jag gick över två och tre veckor... Den här gången gick det däremot jättefort, o en dag före bf dessutom, var ju inte alls beredd... Sprack invändigt så mycket det går i princip o har haft det väldigt tufft med det efteråt då jag inte kunnat gå på toaletten o absolut inte får bli hård i magen... går på dunderdos lactulos, men det är ändå kämpigt. Fick bröstinflammation på det med hög feber o frossa efter några dagar hemma o mådde skitdåligt, men börjar nu få ordning på det mesta igen. Är riktigt trött på att hålla mig hemma i sommarvädret o ska försöka börja våga mig ut trots bröst o magen... Inte riktigt den start jag önskat oss, men positivt är att Malte mår kanonbra! Var på BVC för viktkoll i måndags då han gick ner lite mycket på bb innan mjölken rann till o då visade vågen att han gått upp ett helt kilo på en vecka... BVC-sköterskan höll på att trilla baklänges, hon skrattade gott o sa att det måste vara något slags rekord... o så undrade hon vad jag har i tuttarna...