• blubbblubb

    orolig

    Du är orolig och man ska ha respekt för oroliga föräldrar.
    Det du skriver är oroande, men det är också svårt att tolka texter av andra när man inte sett barnet i fråga.
    Naturligtvis är det svårt att inte tänka på autism även om det är för tidigt.   

    (Vi märkte de första signalerna på min dotters språkförsening redan innan 6-månaders ålder med avsaknad av joller. Det kan också betyda allt mellan himmel och jord. Men det var alldeles för tidigt att undersöka något fast man själv satt och googlade och funderade på autism då hon inte heller var speciellt bra på ögonkontakt. Sjukvården inser att de flesta barns utveckling tar sig, själv är man mest intresserad av sitt eget barn och bryr sig föga om " de flesta".)
     
    Jag fick ett antal funderingar.
    - Kommer han (visar han att han vill ) någonsin till er, isåfall när? 
    - Har ni fått några tips på hur man stimulerar ögonkontakt, hur reagear han på det?
    - Har han någonsin varit blyg, reserverad mot främmande människor?
    - Jollrar han (babababa) i adekvat utsträckning?
    - Vänder han sig efter ljud (hör han bra)
    - Jag antar att det inte hänt något som kan förklara beteendet (adoption, förlossningsdepression, sjukhusvistelse eller liknande)  
       

       

            
     
             

       
           

          

  • blubbblubb
    summa21 skrev 2013-06-14 11:14:52 följande:
    Tack för ditt svar!

    Hur gammal r din dotter och hur gammal var hon när diagnosen sattes?

    Jag tycker nog inte att han visar att han vill komma till oss. Ibland sprattlar han till när han ser mig, ofta vill han då amma.

    Vi har inte fått några tips för att stimulera ögonkontakt. Jag brukar själv försöka hålla hans blick genom att räkna till fyra innan jag exempelvis skakar med en skallra. Ibland går det då att hålla hans intresse. Om du har några tips för att stimulera ögonkontakten tar jag tacksamt emot dem! 

    Han har aldrig varit blyg eller reserverad mot främmande. 

    Han jollrar ibland (mamama), svårt att svara på om det är i adekvat utsträckning. Det är alrig riktat mot oss. 

    Han vänder sig efter en del ljud, inte alla. Det kan vara svårt att få hans uppmärksamhet, men vissa ljud vänder han sig snabbt mot. Tex om vi säger "mjau" som han tycker är roligt. Fast han kan lika gärna reagera med att le utan att titta på oss. Jsg är övertygad om att hans hörsel är bra, Sover till exempel inte nu eftersom grannen renoverar,  

    Nej, jag hittar inget som skulle kunna förklara det. Tycker egentigen att hans sätt stämmer med hur han har varit sen första stund. Är väl bara att man förväntar sig mer nu nr han är äldre. 

    Tack igen för ditt svar! 
    Hej.

    Min dotter kom till logoped första gången efter 18-månaderskontrollen och sedan dess har vi gått minst en gång i halvåret för uppföljning. Idag är hon en 5-åring som har normal förståelse med eftersatt förmåga att producera eget språk. Hon tala gärna men dålig grammatik, dålig uttal och saknar oftast förmåga att kunna återberätta händelser (inse vad man ska säga).  Så sent, men trots allt långt bättre än vad vi stundom trodde. 
    Hon fungerar bra socialt och har alltid gjort.
     
    Vad jag minns så handlade tipsen om ögonkontakt om att man ska belöna att de tittar i ögonen. Att rulla bollen efter att de tittat i ögonen, att tala efter de tittat i ögonen, osv.  Fungerar det när ni busar så fortsätt med det. Jag tror det är väldigt vanligt att intressera sig för lite udda ljud. Många av små barns första ljud handlar är djurhärmande och jag har en liten kille hemma som älskar att säga blä och räcka ut tungan på slutet.

    Det låter ju inte riktigt bra att han verkar så ointresserade av er och av andra. Hur går dina tankar?  Du skriver att BUP förstår din oro med att det inte går att säga något.  Har du varit i kontakt med barnläkare, säger de något mer?  

       
      

        

        
                 
Svar på tråden orolig