orolig

Tack för ditt svar!

Hur gammal r din dotter och hur gammal var hon när diagnosen sattes?

Jag tycker nog inte att han visar att han vill komma till oss. Ibland sprattlar han till när han ser mig, ofta vill han då amma.

Vi har inte fått några tips för att stimulera ögonkontakt. Jag brukar själv försöka hålla hans blick genom att räkna till fyra innan jag exempelvis skakar med en skallra. Ibland går det då att hålla hans intresse. Om du har några tips för att stimulera ögonkontakten tar jag tacksamt emot dem! 

Han har aldrig varit blyg eller reserverad mot främmande. 

Han jollrar ibland (mamama), svårt att svara på om det är i adekvat utsträckning. Det är alrig riktat mot oss. 

Han vänder sig efter en del ljud, inte alla. Det kan vara svårt att få hans uppmärksamhet, men vissa ljud vänder han sig snabbt mot. Tex om vi säger "mjau" som han tycker är roligt. Fast han kan lika gärna reagera med att le utan att titta på oss. Jsg är övertygad om att hans hörsel är bra, Sover till exempel inte nu eftersom grannen renoverar,  

Nej, jag hittar inget som skulle kunna förklara det. Tycker egentigen att hans sätt stämmer med hur han har varit sen första stund. Är väl bara att man förväntar sig mer nu nr han är äldre. 

Tack igen för ditt svar! 

Tack! Jag ska kika på bloggen. 

Om jag ska vara helt ärlig så har jag nog svårt att se att det inte skulle röra sig om autism. Ändå vet jag att man inte kan diagnostisera så tidigt och alla säger ju att man inte kan veta än. Jag har bara så svårt att hitta någon annan förkaring. Finns det någon som känner igen sig?

Unik: Ja, ska gärna läsa vad du skriver om träning!

Blubbblubb: Jag missförstod dig. Jag trodde att din dotter hade autism.  Det låter kokt att belöna ögonkontakt. Kan dock tycka att et är svårt att veta hur. Det närmaste jag har kommit är väl det att jag försöker håla hans kontakt för att sedan slå med skallran. Funkar ibland. Brukar gömma mig bakom en kartong och kika fram på honom. Det tycker han är roligt och kan det hnda att han "Letar" efter mig. Har du några tips på hur man kan göra?

Det är väl just det ointresset som oroar mig mest nu. BVC skickade en remiss till Bup. Psykologen hade då reagerat på vad jag hade berättat och märkte själv att han inte sökte oss. På Bup verkade de lite mindre oroliga. Han var på gott humör och log stort mot dem. De pratade också med stora gester. Vi bestmde att vi ska dit nr han r ett år om vi inte fått igång ett ökat samspel. Några irekta tips gav de oss inte,. Tar gärna emot det här

Finns det någon annan som känner igen sitt barn i detta eller någon som har haft liknande funderingar när barnet var under året?

Unik: Jättespännande att läsa hur ni har tränat med dottern! Fick en hel del tankar och det känns som att vi inte heller har varit het fel ute i hur vi tänker själva kring att locka fram ögonkontakt. Biten kring det sensormotoriska tycker jag dock är svår att applicera. Vår son har ju aldrig riktat gillat den där närheten som du beskriver. 

Broglo: Jag trodde jag hade skrivit att vi fick en remiss till BNT men ser nu att jag hade missat det. Psykologen skrev en remiss redan i april och vi var dr för cirka en månad sedan, alltså när han var drygt sju och en hav månad. Jag funderar lite kring vad dina erfarenheter är om vilken hjälp man kan får där när barnen är så små.  Vi pratade en del kring våra funderingar men det hela slutade med att vi bestämde att psykologen skulle skicka en ny remiss nr sonen är ett år om inte vi upplever ökat samspel. 

Hej och tack för svar!

Jo, han är både ljudkänslig och lättdistraherad. Han reagerar på plötsliga och starka ljud (barnskrik och ibland nysningar) , särskilt när han är trött. Han är nyfiken men tappar fokus när något händer runtomkring. Redan tidigt slängde han huvudet fram och tillbaka för att se hela rummet. Saker som händer runt omkring tar ofta hans uppmärksamhet.

Han har svårt att komma till ro, har alltid somnat lättare i vagnen men jag har inte upplevt att han direkt tycker om det. Däremot tycker han om allt han ser från vagnen. Inte direkt så att han tycker om att vi stryker honom. Däremot är det okej att vi ligger nära när han ska somna. Han får ligga på sidan och vi ligger bakom om honom och håller honom (annars börjar han rulla) och då brukar han dra oss i håret. Så den närheten har han nog inget emot. Har du något mer tips på hur vi kan utveckla?

Jag upplevde annars att de på BNT tnker att han kommer igång. De pratade om att det nog komemr att hända mycket i sommar (och det gör det ju förstås 'ändå men..ja, jag vet inte)

 

Tack, jag ska kolla upp böckerna. Har själv funderat en del kring tecken men det är svårt eftersom vi inte vet hur vi ska göra. Kan överhuvudtaget tycka att det är svårt att veta hur vi ska underlätta kontakten. När vi busar r han mest "med". 

Hej och tack så mycket för svaret! Känns så skönt att det finns de som engagerar sig. 

Jag har läst om böckerna nu och ska försöka få tag på dem. Hittade mycket info om den första boken. 

Det kändes också skönt att läsa det du skrev om att vänta in eftersom det r något som vi redan försöker. Kankse inte exakt lika tydligt men jag brukar vänta på att han ska titta på mig. Funkar ibland, ibland inte alls. Ska se om vi kan utveckla det. Vi brukar springa fram och göra roliga ljud varvid han skarttar och sen avvakta för att han förhoppningsvis ska vilja ha mer. Tycker i alla fall att det ser t som att han ibland tittar förtröstansfullt. 

Är jättetacksam för alla tips.Har ni fler tankar så lyssnar jag gärna! 

 

Tack för tipset! Har laddat hem appen  och kollat lite på vanliga ord. Jättebra att det finns! Hittills har vi bara kunnat teckna mat och lampa så det känns ju roligt att kunna utöka det. 

Idag har det varit en tung dag. Känner att det är så svårt med kontakten och att vår son inte är särskilt intresserad av oss alls, bara nr vi jagar  honom. Han söker oss inte alls för  tröst eller för att dela glädje. Får knslanav att vi inte betyder något för honom även om jag naturligtvis förstår att det inte är så enkelt. Ni som har upplevt eller känner till liknande, hur kan man tnka kring framtiden? Såklart ingen kan svara på hur det blir men jag vill så grna höra erfarenheter av att kontakten blir bättre.

ros2012: vad är et som oroar dig med din son? Jag förstod inte utifrån ditt tidigare inlägg att du också oroar dig för din son, tänkte att du använde tecken eftersom det allmänt anses bra för språkutvecklingen. Det är svårt de  dagar tankarna kommer över en. Jag försöker också att inte tänka så mycket på framtiden men vissa dagar är det svårt. De sista dagarna har det varit särskilt svårt att få kontakt med honom.  Upplver också att han inte reagerar så mycket på mig och min man även om han blir glad när vi jagar honom eller gör miner. Men han söker oss inte för tröst vilket jag reagerade på tidigt, 

Jag har nog uttryckt mig lite otydligt. Självklart skriker vår son (även om det de första månaderna var i mycket litengrad, vi tyckte att han i stort sett bara skrek när han var hungrig), men vi upplever inte att han tröstas av oss eller vill till oss när han är ledsen. Oftast går ledsamheten över när han ser något roligt att titta/pilla på.

Är det bara på nra håll som din son inte ger ögonkontakt? Söker han er i övrigt? 

Spontant tycker jag inte att det åter så illa även om jag naturligtvis inte kan svara på det. Men ute blir det ju så otroligt mycket intryck. Hur nära menar du med nära håll? Om ni är oroliga för synen är det nog bra att ta upp det på BVC också. Vi har varit på Syncentralen med vår son då testade hur bra han såg eftersom han har skelat

Har i dagsläget svårt att se att det skulle röra sog om något annat än autism. Tycker att han skiljer sig så från andra barn när det gäller kontakt och sampel.

Funderar en del på framtiden. Är det så att barn där man tidigt ser avvikelser blir de med den svåraste problematiken? Har läst att Aspergers sällan upptäcks tidigt.  

Tack för ditt svar! Jag tror också att det kan upptäckas tidigt, reagerade tidigt på att han var lite annorlunda. Ska igen få kontakt med BNT efter att ha prata med vår BVC-psykolog. 
Reagerade du även tidigt när det gällde dina andra barn? Och finns det fler som har reagerat tidigt alternativt funderar nu?  

Vad var det du såg hos dem? Påminner det om det som jag har skrivit om vår son?