• Anonym (Ts)

    Hur berätta på bäst sätt att jag är gravid? Kompis har svårt att få barn

    Jag skulle verkligen vilja ha er hjälp. Postar i "svårt att få barn" då det är sådana personers perspektiv jag behöver. Jag har en kompis som inte blir gravid. De har försökt flera år och ska nu påbörja IVF. Vi har pratat mycket och jag är väl insatt i hennes hemska sits. Vi har inte pratat mkt om min ev barnlängtan/planer men när vi gjort det så har jag sagt "ja vi kanske vill men inte än". För ett tag sedan kom maken och jag på att det vore bra med ett barn fött tidigt på året så vi provade i maj.. Och ja, det tog sig, bf 1/2. Vi är överlyckliga men det gnager mig med tanke på min fina vän. Jag har ju sett här på fl att flera blir ledsna och bittra på folk omkring som blir gravida. Jag kan verkligen VERKLIGEN förstå sådana känslor. Jag kan bara föreställa mig hur fruktansvärt det måste vara att längta. Nu undrar jag vad jag ska göra. En del sv mig vill bara sticka huvudet i sanden och inte säga nåt alls men det är givetvis inget alternativ. Vi hörs ca varannan vecka och ses kanske en ggr/månad. Jag skulle känna mig som en svikare om hon fick reda på det på omvägar. Samtidigt vet jag inte vad jag ska säga. ;-( Ska jag säga nåt och låtsas som inget, eller ska jag säga "förstår att detta inte är så kul att höra" eller vad? Funderar på att maila.. Så hon får reagera "ifred" utan att jag sitter där. Men samtidigt känns det fegt. Tar gärna emot era tankar om hur jag på bästa sätt hanterar detta.. ;-(

  • Svar på tråden Hur berätta på bäst sätt att jag är gravid? Kompis har svårt att få barn
  • Anonym (Ts)
    Anonym (...) skrev 2013-06-14 16:00:39 följande:
    För det första, du ska inte ha dåligt samvete för att du är gravid, det hjälper inte henne. Jag tycker faktiskt att du ska berätta så fort som möjligt, så att hon får tid att vänja sig innan det är allmänt känt.

    Tack det är en bra poäng. Jag vet att det är omöjligt att veta, men frågan är om det bäst m brev eller irl... Jag förbereder mig på att hon inte vill träffa mig mer (som läget är nu), vi är inte nära vänner, så skulle ju ha full förståelse om hon inte vill ses... Å så svårt. Jag skulle velat dela med mig. Det kunde fått ta ett halvår för oss om jag kunde skänka henne ett halvårs ägglossning. ;-(
  • Anonym (Ts)

    Tack snälla ni för kloka ord. Mycket klokt att jag inte ska lägga över mitt obehag på henne utan vara klar över att det är JAG som känner obehag. Usch jag förstår precis obehaget över den påtvingade hänsynen i svägerskafallet. (Har ej sett tråden). Där vill jag absolut inte hamna. Vi har bestämt nu att jag ska berätta direkt efter vi har sagt till familjen, en månad innan vi berättar för andra. Vi ska bara vänta in ett tidigt vul först.

  • Anonym (Ts)
    Anonym (G) skrev 2013-06-14 17:44:37 följande:
    Det låter bra tycker jag. Enligt min mening blir inget bättre av att man drar ut på att berätta. Vi har kämpat länge (4,5 år) och ännu inte lyckats, och naturligtvis blir det ju då så att det kommer en hel del graviditetsbesked från vänner i samma ålder. Jag kan inte påstå att jag hoppar högt av lycka varje gång (missförstå mig rätt nu, jag är naturligtvis jätteglad för mina vänner som blir gravida relativt snabbt och är inte missunsam på något sätt, men ju längre tiden går, desto mer känns det för varje gång).  Det hittills jobbigaste var nog vännen som av någon anledning inte vågade säga något till mig förrän hon var i vecka 23 och inledde samtalet (i grupp med flera andra vänner) med att "Ja, som flera av er redan vet så ska vi få en bebis i maj". Där satt jag som ett fån och insåg att jag var den enda som fick det som en nyhet just då, till skillnad från de som redan hade barn eller inte börjat planera än. Hon förklarade det hela med att hon inte visste hur hon skulle säga det till mig. Herregud liksom, jag blir väl inte mer gravid för det? Där och då förklarade jag för resten av dem att om de blev gravida före mig så är det bara att berätta, gärna så tidigt som de är bekväma med och helst inte i en stor grupp. Ta det på telefon om vi bor långt ifrån varandra, eller över en fika. Jag kanske inte skriker av förtjusning just då, men det betyder som sagt inte att jag inte blir glad för dem, det kanske bara tar lite extra tid för mig att visa det. Hoppas det blev begripligt och ursäkta min wall of text... . 

    Helt begripligt Tack för att du delar med dig. Jag blir mer och mer säker på vårt beslut att berätta direkt efter vul. Och jag ska göra det irl när vi är själva. Vi känner varann så pass att jag vet att hon inte missunnar oss barn eller dömer mig på något vis, det jobbiga är ju att.. Ja strö salt i såren.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (fråga) skrev 2013-06-14 19:52:59 följande:
    Låter bra Jag hittade tråden om du vill ta en titt: www.familjeliv.se/Forum-4-51/m70162436.html

    Tack, har läst nu. Verkligt trist beteende av den svägerskan, verkligen. Jag hade också känt mig förolämpad/irriterad.
Svar på tråden Hur berätta på bäst sätt att jag är gravid? Kompis har svårt att få barn