Hej jag kommer antagligen få operera bort gallblåsan och undrar om någon som gjort de kan dela med sig av sin erfarenhet om tiden efter op. Så som smärta, hur ni mådde, när kunde ni leva som vanligt (springa omkring och busa med barn osv)
Jag opererade bort min gallblåsa för några år sedan efter att ha haft jättemycket problem i några månader (var på akuten var och varannan dag, kunde knappt äta och dricka etc). Fick stenarna med mig hem i en plastburk - enligt läkaren var de många och rätt stora, även om det fanns en del små också 
Operationen genomfördes med titthålskigurgi, har ett ärr vid naveln, ett ungefär 3dm ovanför, samt två på höger sida.
Jag var inlagd på sjukhuset två dagar innan operationen (var en akut operation, men den sköts fram då det kom annat i vägen som var mer akut). Under dessa två dagar fick jag inte äta eller dricka någonting (fick lite dispens på eftermiddagen då de insåg att det inte skulle bli någon operation?). Jag var extremt smärtlindrad under dessa dagar då jag hade väldigt ont.
Samma dag som operationen blev allt väldigt hastigt, fick besked på morgonen att det i bästa fall skulle bli operation fram emot eftermiddagen, annars under morgondagen (morgondagen hade jag fått höra de andra dagarna också så jag ifrågasatte detta), sen efter typ 1-2 timmar kom de in och sa att jag skulle till operation nu? Jag var precis på väg in för att försöka duscha?
Jag gick byta om och rullades ner till operation, fick ligga där ett tag innan jag blev hämtad, fick ny droppnål och så förklarade de lite hur det skulle gå till (jag hade innan jag blev inlagd gjort en ultraljudsundersökning för att se hur det såg ut, en sten hade fastnat vilket förklarade varför medicinerna bara hjälpte tillfälligt, det fanns dock ingen synlig inflammation eller så).
Blev inrullad i operationssalen där alla som skulle vara med hälsade på mig, igen så berättade de hur ingreppet skulle gå till och undrade om jag hade några frågor. De berättade lite om vad var och en hade till uppgift under operationen (vem som skulle ha hand om narkosen, hur det fungerade och så, vem som skulle sköta själva operationen) vilka verktyg som skulle användas, hur det skulle gå till, vad som skulle hända om titthålskigurgin inte fungerade och så, de frågade hur jag ställde mig till att få fyra små ärr på magen, berättade om utrustningen i salen i stort - de pratade om massor, säker 15-20 minuter-)
Jag däremot mådde grymt illa och jag tror att jag kräktes en gång där. Jag tror att de pratade så mycket med mig eftersom jag mådde så fruktansvärt illa och att de inte ville döva mig när jag var nära att kräkas. Efter att jag kräkte så gick det nämligen fort tills jag blev sövd.
När de väckte mig efter narkosen så ville de att jag skulle svara på några frågor (vilken dag det var - som om jag hade någon som helst koll på det, så det blev snarare vilken dag kommer efter tisdag typ, vad jag heter, mitt personnummer, hur många fingrar de höll upp och så). Kommer dock ihåg att det första jag sa när de väckte mig (innan de sagt något annat) var att fråga vad klockan var, fick inget svar först så jag frågade flera gånger (halvt i panik) innan jag gick svar och kunde slappna av. Vet att jag också bad dem att ringa mina oroliga föräldrar, men det vägrade de att höra - gick jag göra själv när jag vaknat till. Jag vet att jag upplevde det dom väldigt stressande att veta att mina föräldrar oroligt väntade på att höra att allt hade gått bra, samtidigt dom jag inte hade förmågan att själv ringa där och då (påverkad av narkosen) och att jag inte fick någon hjälp med det.
Inte förrän en drygt timme senare var jag så pass klar och vaken att jag kunde ringa själv?
Kommer också ihåg att när jag började vakna så började jag få väldigt ont och bad om smärtlindring, vilket jag inte kunde få förrän jag var tillbaka på avdelningen? För att komma tillbaka dit var jag tvungen att gå på toaletten och kissa, vilket var lättare sagt än gjort.
Väl på avdelningen igen så var de sura gör att jag blivit tillbakaskickad för snabbt och att jag inte fått någon smärtlindring, vilket de tog ut lite på mig?
Dagen efter så hade jag extremt ont, kunde knappt röra mig. Då kom de med två panodil till mig och skulle tvinga mig att börja gå samt sitta i en obekväm besöksstol (ligga i sängen Göran bara när man är sjuk och det var jag inte längre). Då bröt jag fullständigt och blev grymt otrevlig (efter att ha försökt förklara att jag dels behövde starkare smärtlindring; har tramadol hemma på grund av en annan sak) och att jag inte på några villkor kunde sitta i den stolen (dels för operationssåren och fels för min andra sjukdom). Gjorde klart för dem att antingen fick jag någon annan smärtlindring och blev tillåten att ligga i sängen, när jag inte försökte att gå (vilket jag inte tänkte göra förrän smärtlindringen hade börjar göra sitt) eller så tänkte jag åka hem där jag då hade tillgång till bättre medicin och även en säng.
Slutade med att jag fick genom min vilja men det krävdes två undersköterskor, en sjuksköterska samt jourläkaren som "diskuterade" med mig. Det var motvilligt de gick med på starkare smärtlindring (min mor hade kommit och då hade hon med mina tramadol, sjukhuspersonalen tyckte då att det var bättre att jag fick medicinen av dem så att de hade koll på vad jag stoppade i mig och när).
När jag skrevs ut fick jag ett recept på Ketogan (betydligt starkare än mina tramadol, eller vanliga panodil), skulle ta en tablett var sjätte timme?
Jag hade jätteont i ungefär en vecka, tog Ketogan på morgonen (var värst ont när jag hade sovit på natten) och någon gång på eftermiddagen (då räckte det dock oftast med tramadolen) och ibland på natten.
När jag skulle duscha så passade jag på att göra det ungefär 5,5 timme efter att jag tagit morgondosen Ketogan, eftersom det gjorde något så djävulskt ont att duscha och fixa ordning sig efter det. Testade att ta medicinen och duscha så snabbt efteråt som möjligt (jag var tvungen att ligga lite eftersom jag blev väldigt yr av medicinen) men det var värdelöst gör mig. Jag kände att jag var påverkad men smärtan skar genom och var intensiv, försvann inte när jag var färdig och jag var tvungen att vänta i flera timmar på en ny dos. När jag duschade så långt efteråt så gjorde det fortfarande ont, men jag kunde ta en ny dos i princip direkt.
Jag fick dessutom ha en stol i duschen för jag kunde inte stå upprätt men än en väldigt liten stund, att sitta framåtböjd fungerade bättre.
Jag hade dessutom tur att ha en säng med höj- och sänkbar huvud- samt fotända, vilket gjorde att jag rätt lätt kunde ta mig i och ur sängen. Om jag hade behövt ligga i en vanlig däng vette tusan hur jag skulle ta mig upp eller ner?
Nu hade jag, tack och lov, inga barn när jag var nyopererad men jag hade aldrig klarat att ta hand om ett barn då.
Efter ungefär 14 dagar var jag på benen igen, även om det tog ytterligare lite tid innan jag var helt som vanligt.
Kanske även bör tillägga att jag fick en liten inflammation i ett av såren, vilket tog ungefär 6 veckor (och åtskilliga besök hos distrikssköterska) innan det var bra.
Normalt ska man bli sjukskriven i 7-14 dagar sa läkaren dom skrev ut mig, men eftersom jag var student då och detta skedde på sommarlovet (när jag inte jobbade) så behövde jag ingen sjukskrivning så jag fick/tig ingen.
Det som de missade att meddela mig var att man under rätt lång tid efter operationen kan ha fortsatt känning av gallstensanfall - det kan vara rätt bra att veta.
Lycka till med din kommande operation!
Tack så jätte mycket för ditt svar!! Då lär de bli att satsa på att operera sig efter sommaren om jag kan påverka tid själv, Inge kul med 2 små barn nyopererad mitt i sommaren :/ usch har ingen lust alls att opereras men mindre lust att ha ont, men att få känningar efteråt känns ännu mer surt man tycker ju att när man opererar sig så ska allt vara bra! Bläää för den här skiten rent ut sagt! Ungefär jur stora är ärren? Ärr på magen känns ju som ett av de ställen man verkligen inte vill ha ärr på!
Jag opererades med titthål för 15 år sedan. Jag var ganska sänkt i precis en vecka efteråt, blev opererad på onsdagen och kunde på måndagen gå på föreläsning på universitetet (jag pluggade då) men orkade inget mer än så, efter ganska exakt en vecka kände jag mig i princip fullt pigg igen. Fyra små, små ärr på magen, inget man tänker på. Har inte haft några stora besvär efter alls, kan få små känningar i galltrakten ibland men det är inget stor grej.
Så jag rekommenderar varmt en operation!
Hur har de gått? Blev de operation? Ja gjorde min op i måndags.. Är sjukskriven fram till på onsdag nästa vecka men tänker sjukskriva mig tors o fre oxå. Är förskollärare o även om kirurgen sa att ja inte behöver va rädd att såren går upp pga lyft så ska ja tänka på smärtan. Igår åt ja bara en Ipren, dagen innan en Ipren o en panodil. Före de maxdos av båda plus oxynorm (morfin). Ja mår förhållandevis bra efter op. Varit trött o stel. Har ont till o från liggläge så att säga men i övrigt rör ja mig ganska obehindrat. Däremot är ja lite rädd för att råka göra "för mkt" för ja e rädd att de ska göra ont. Problem efter op va att kisseriet inte kom igång som de skulle direkt utan ja fick sätta tappkateter på mig själv i två dagar. O fortfarande är de bara diarréer som kommer ut när ja behöver bajsa. Hoppas de ger me sig snart så hela systemet funkar som de ska.