Hur fungerar umgängesrätt? Kan han göra såhär?

Nej, han kan inte bestämma var du ska vara när du har din dotter. han har ingen rätt att ge direktiv för hur umgänget ska gå till eller dra in umgänget om det inte passar honom. Den som har barnet bestämmer själv vad den ska göra och var den ska vara på sin umgängestid.

Dock undrar jag varför du frivilligt lät pappan ha hela vårdnaden?

Sen råder jag dig att boka ett samarbetssamtal på familjerätten för att skriva ett umgängesavtal. Så som ni haft det hittills utan fasta umgängestider är oftast inte så bra då det lätt kan bli "hattigt" för barnet. 

Ert barn har rätt att träffa er båda, det jag tycker är konstigt att han inte är mer för att du ska ha barnet hos dig, i din bostad, för det om något är en normal vardag, jag kämpade att mitt ex skulle skaffa egen bostad att ha vårt barn i, vilket socialen tyckte var också barnets bästa.
Få en tid till samarbetssamtal så ni får ett fastlagt schema på umgänge.

Hur motiverar han att barnet inte skall vara själv med dig? Har du tex någon psykisk diagnos?

Hur kommer det sig att hela vårdnaden skrevs på honom?

Jag har mått dåligt under en del av mitt liv.
Men det har aldrig påverkat min dotter, vilket pappan också vet.

Det var förra sommaren som jag började må sämre (flera saker small samtidigt för mig och jag hamnade i en depression), då ville pappan gå till tingsrätten men jag sa att jag kan skriva på papper om att han får hela vårdnaden just för att jag vill att min dotter får en stabil vardag. Just för att jag inte visste hur jag skulle må dag till dag. Och jag fick även förklarat för mig att jag kommer att förlora i tingsrätten pga hur jag mådde då.
Jag ville slippa allt bråk och stress som skulle lett till att jag hade gått in i väggen. Så därför skrev jag under vårdnadspapprena.
Jävligt dumt gjort nu när jag ser tillbaka på det.

För idag mår jag bättre än vad jag har gjort på länge.
Jag har haft kontakt med öppen psykiatrin och dom säger också att jag inte är någon fara för andra eller mig själv. Plus att jag egentligen inte behöver ha kontakt med dom längre, men vilket jag tycker bara är bra om jag har för då styrker det ännu mer att jag inte är någon fara för mig eller andra.

Det som jag "har lidit av" är ångest och depressioner.
Har inte haft depressioner sen i höstas. Ångest har jag inte längre.
Detta är pga att jag slutade med medicinera.

Min mamma och jag har en väldigt nära relation. Och hon säger detsamma. Största delen var medicinernas fel att jag mådde så kasst under några år.
Hon ser inte heller några problem med att jag ska kunna ha min dotter i min egna lägenhet. Och ifall att om det skulle hända någon så är vi hos min mamma på 2 minuter, om vi går. Bor riktigt nära henne.

Han vill ju att jag ska ha våra dotter mer.

Men min mamma bor i en lägenhet, med två sovrum. Och min lillasyster bor också där. Hon är 18+
Blir trångt...

Har du pratat med honom om hans oro? Vad är det som gör att han ännu inte riktigt vågar lita på dig? Vet han hur mycket bättre du mår idag? Skulle det hjälpa att ha honom med vid ett samtal med öppenpsyk?
Det går att häva ett beslut om ensam vårdnad.
Jag tycker att ni skall gå till familjerätten för att diskutera umgänge och vårdnad om det inte på andra sätt går att samarbeta.

Kan inte du din mamma och din dotter vara tillsammans i din lägenhet nästa gång du ska så att pappan ser att allt går bra. Jag kan förstå om han är orolig att något ska hända dottern så jag hade gått sakta fram på alla plan.

Ja vi har pratat mycket om det och han vet hur läget ser ut idag. Han har inte sagt att han inte litar på mig. Men ibland när han har varit full så skickar han konstiga sms. Där har det stått att han inte litar på mig och att jag inte får träffa min dotter. Men sen när vi har pratat när han har varit nykter har det inte varit några problem.
Jag svarar inte på hans sms eller samtal när jag vet att han har druckit.
Kan tillägga att han har haft alkoholproblem under den tiden vi var tillsammans. Och att han misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Dom psykiska misshandlingarna har sina spår i mig än idag.

Vi väntar tid till familjerätten, på min begäran, men det kan ta ett par månader till  för att det är semestertider nu.
Han har sagt att jag får ha min dotter hur mycket jag vill, men nu släpper han denna bomben.
Jag vet inte vad jag ska göra, eller vad jag får göra.

Skaffade denna lägenheten för att vi har nära till min mamma och att min dotter får ett eget rum.
Jag har kämpat så jävla mycket med mig själv det senaste året för min dotters skull, men nu börjar allt kännas som meningslöst.
Jag älskar min dotter och vill ha henne jämt hos mig. Men jag vet att det inte går eftersom jag vill att hon ska vara med sin pappa också.

Jag och min dotter är inte konstant med min mamma när jag har henne.
Vi åker ut på stan. Åker till stranden. Tar bilturer till kusten osv.
Det har han inga invändningar emot.
Han vill nog att vi ska "övervak" när vi sover känns det som.

Jag förstår hans rädsla, mitt ex är också orolig hur jag klarar av vårt barn när jag har en sämre bakgrund, han har fått lära sig att lita på mig.
Jag tycker socialen är kanon på stöd och råd, de kommer kunna hjälpa er.
Jag tycker det är fint att du skrev över barnet till honom när du mådde dåligt, det visar att du bryr dig något så enormt, bara tråkigt han är så rädd och osäker o vill inte riktigt ge dig en chans.
Har ni problem att umgås alla 3? Tänkte om han får se hur ni har det hos dig i bostaden, tex sover över så kanske han blir lugn?
Trappa upp det kanske? Var lyhörd på barnet och inte vad han säger!