Ts, först måste han vara en närvarande förälder ett bra tag, med regelbundet umgänge etc. Sen kan han ansöka om att få vårdnad. Om du vägrar kan han ta det till Familjerätten och det blir upp till dem att avgöra om han ska få vårdnad eller ej. Han kommer garanterat inte få igenom det utan att först ha visat att han är en närvarande och bra pappa.
Ts, det är förmodligen lättare för ditt ex att få halva vårdnaden, än att få halva boendet. Steg 1 är dock regelbundet umgänge med din dotter och går han inte med på det, tror jag inte att tingsrätten ger honom vårdnad. Självklart spelar det roll att han har varit frånvarande i sju år och inte brytt sig! Vad vissa än hävdar. Det är dock inte samma sak som att han är diskvalificerad från vårdnaden för all framtid. Familjerätten och tingsrätten verkar tyvärr inte alltid ha, men SKA ha, barnens bästa i fokus. Din dotters bästa är att - om möjligt - ha kontakt med sin pappa. Men inte på vilka villkor som helst.
Var pappan engagerad från början? Eller har han aldrig varit engagerad i dottern? Har han gett någon som helst förklaring till sitt beteende? Har du KRÄVT förklaring, försökt sälla honom mot väggen?
Du behöver inte svara om du inte vill, men det är skillnad på en pappa som är engagerad i början och sedan plötsligt drar, och en pappa som aldrig har varit engagerad. En avlägsen släkting till mig har en 2-åring som han aldrig har träffat, men han ville aldrig ens ha barn. (Hade dock oskyddat sex med kvinnan flera gångar och var dessutom otrogen mot sin fru, så han får skylla sig själv). Han betalar plikttroget underhåll, men det är allt. Mamman har ensam vårdnad. Jag kan inte förstå - och kommer aldrig att kunna förstå - hur man inte kan vilja ha kontakt med sitt eget barn! Men jag kan ändå "förstå" min släkting bättre än ditt ex, om han var med från början?