Bonusbarn som ljuger och anmäler oss

Stå på er och ta kontakt med soc och berätta vad mamman gör för att påverka flickan

Oavsett "lögner" så kan du såklart inte stanna med pappan om du hatar hans älskade dotter!!!

"Lisa"... Du är ju helt oempatisk om du inte förstår att en sådan här extrem situation kan få en att tycka illa om barnet. Det är en tragedi för biomamman och barnet men även TS är en människa.

Men herregud, så flicka ska komma undan med lögner och skit??? Och nästa kvinna mannen i fråga vill ha ett förhållande med då, om samma sak händer då?? Ska denna stackars man vara ensam bara för att dottern beter sig illa kanske då med ett ex som ivrig påhejare bakom ryggen.

Om någon orsakar smärta och psykiskt lidande så är det väl ganska klart att man känner sig obekväm i dennes närvaro även om det är ett bonusbarn. Nu verkar det på ts som om barnets mamma är boven i dramat inte barnet men det är jävligt lätt att skylla på "fel" person i all skit. 

Vi har likande bekymmer här i huset..
Barnen är 16 å 19 år.
X16 har diabetes som inte sköts ordentligt,
mamman menar att detta är mitt fel för att jag lagar "fel" mat till X16.

X19 har dessutom använt droger..
I vårt hem där vi har små barn! Som är 4, 2 å 5mån gamla.
Våran X2 stoppar precis allt i munnen, så vem vet när X2 får i sej droger... :(

Även detta är mitt fel säger mamman..
X16 snor massa saker. Rotar i våra garderober.
X19 nor pengar, nästan varenda krona som kommer framför dennes ögon försvinner..
Å dom ljuger bägge två så dom tror sej själva!
Å deras (idiotiska) mamma tror dom fullt ut!!
Har mage att påstå att jag ljuger å förstör hennes barn..                

Egentligen är det väl meningslöst att ens diskutera såna här saker eftersom vi endast kan få information från en sida.

Det kan ju vara skönt att få skriva av sej lite..

Hej. Smekmånaden för er är då över och nu är det vardag och konflikter. Helt klart så finns det ingen vinnare ur den här konflikten. Är ni säkra på att flickan inte lider av psykos/ har paranoia? Har ni kontakt med Bup? I vissa fall är det bättre för barnet om det ena föräldern släpper taget- i alla fall låter barnet vara ifred ett tag. Sen kan barnet välja själv när hon vill återuppta kontakten med sin pappa. Man ska inte slåss in i absurdum. Det finns gränser. Lycka till!

Tusen tack alla för era svar.. Och precis som någon skrev så är det skönt att då skriva av sig och få någon annans tankar när man själv är vilse. Flera har sagt till oss att kanske pappan just ska "släppa taget" ett tag och att flickan kommer att Komma till honom i ett senare skede, men det har liksom blivit en tävling mellan honom och mamman. Angående bup så har flickan äntligen fått Komma dit efter påtryckningar från mig och pappan, det görs en utredning som snart ska vara klar.

Tack igen för er svar, ni värmer mitt hjärta

Vill tillägga att jag precis som någon säger här uppe ofta tänker hur länge dessa lögner får fortsätt.. Tyvärr har hennes föräldrar från start låtit henne göra som hon vill, hon har aldrig blivit tillrättavisad och har aldrig fått en "konsekvens" för något hon gjort.. Hon är 7 år, glömde kanske skriva det.

Jag är övertygad att om vi skulle gå ifrån varandra och pappan hittar en ny kommer hon behandlas på samma vis.