Ångrar cub test jättemycket och vill bli lugn igen.

USch ja - de där Kubtesterna kan verkligen få en att må skit. Jag fick också dåligt resultat (1:98) i min förra graviditet. Vi valde att gå vidare och göra fvp. Men vi pratade väldigt mycket om hur vi skulle göra. Ett alternativ vi hade var att be dem om ett utökat ultraljud i v 18. Med lite mera inriktning på den tveksamhet som kuben lämnade. Som jag förstår det så kan man se lite mera då och göra en bättre bedömning om barnet verkar friskt eller inte. Prata med din barnmorska om det. Hon kan hjälpa dig vidare. Lycka till! Och tänk på att det finns flera kvinnor som har fått så dåligt resultat som 1:2 - och ändå fått ett friskt barn =)

De meddelade hög risk säger du, men sa att din ålder var det som drog ner resultatet. Det är ju ändå bra, det var inte nackspalten eller blodprovet som drog ner resultaten, och alla vet ju att ju äldre man är så löper man större risk. Men detta är ju bara en ungefärlig risk, och det behöver absolut inte vara något fel alls! 

När jag gjorde kubtestet så visste jag att, jag är beredd att gå vidare med fvp ifall det behövs, och en abort ifall bebisen har DS.

Jag tycker inte du ska lägga några mer tankar, för du säger ju att du inte vill göra fvp eller abort, så varför ska du slösa energi på detta? Njut istället! Det var bara en riskkalkylering, ungefär som hur många som dör varje dag i trafiken, inte är jag rädd och håller mig inomhus för det

Det är alltså bara ungefärligt, inget fakta och inga exakta risker. 

Tusen tack för era svar! Det hjälper lite att uttala oron och få lite nya tankar! Solrosen: gick det bra för dej i förra graviditeten? Vad ser man i ett utökat ultraljud? Gjorde du det?
 Zayco!  Jag har också tänkt på det med åldern att det kanske var ett "bättre" tecken än om det var något annat. Läkaren som utredde mina ägg osv i februari sa att min äggkvalitet osv. var som en 37 årings. Det är väl DET jag får försöka tänka. Varje gång oron kommer tbx ska jag tänka på det ni sagt....Innerst inne tror jag också att ingen är garderad. Vi kan bara önska att det går bra...!

För mig och min sambo var det viktigt att få ett ordentligt svar. Jag kände att jag inte orkade gå en hel graviditet och vara orolig för hur det stod till med barnet. Vi pratade massor och vi hade till sist bestämt oss för att avbryta om det visade sig vara kromosomfel. Så därför landade vi i att det var rätt för oss att göra fvp. Så nej - vi gjorde aldrig det uttökade ultraljudet. Under de veckorna vi väntade på att få göra provet så läste jag allt jag kom över. Och då läste jag även om flera kvinnor som hade gjort utökat ultraljud med inriktning på DS. Så därför vet jag att man kan göra det. Tyvärr gick det inte bra för oss. Barnet hade downs syndrome. Vi avbröt graviditeten och sorgen är fortfarande stor. Ett sådant beslut är enormt svårt att fatta, innehåller så många kval o tankar. Jag hade så gärna velat skriva till dig att det gick bra. Men som sagt - tänk så här: Det är så många kvinnor som får dåliga resultat på kuben, men många av dem går det riktigt bra för! Kan berätta för dig att vi är det enda paret i denna kommunen som fått diagnosen T21 detta året. Det säger någonting om hur liten risk det är. Så många gravida kvinnor, och så är det bara ett fall av denna typen kromosomfel på ett halvår. Det är rätt bra odds ändå =) Eftersom du och din man är säkra med att ni varken vill avbryta en graviditet eller göra fvp - så tycker jag att du ska känna dig trygg med ett extra ultraljud. Dina siffror är kanske hög risk enligt sjukvården. Men jag tycker inte de är SÅ tokiga. Av 147 barn är det endast ett som är sjukt. Men om du känner att du/ni verkligen vill veta så fundera på om ni ska göra fvp. Det kan ju också fungera som en förberedelse - även om man inte väljer att avbryta. Risken för missfall finns, men enligt vad jag fått berättat för mig när jag gjorde de sist så ligger risksiffran på 0,5% ca. Ytterst liten. Ja, det är många tankar - låt dem mala lite så landar du/ni säkert precis där det känns rätt för er. (ursäkta ihoptryckt text, skriver från mobil och då försvinner tydligen mellanrummen....)

Beklagar! Vi fick också ett "dåligt" resultat, inte för DS utan för trisomi 13 och 18. Det är så allvarliga avvikelser så jag absolut ville ha vidare diagnostik och hade valt abort om inte resultatet där varit OK, som det sedan som tur visade sig att det var. Men det var en hemsk väntan på resultat, förstår precis hur jobbigt du måste ha det. Skulle nog, beroende på vad det dåliga resultatet avsåg, ändå rekommendera fvp eller mkp då man sedan kan vara väldigt mycket tryggare om man får bra resultat (hade varit ännu värre att gå ända till förlossningen med farhågor om så allvarliga kromosomavvikelser).

Hej. Vi fick siffrorna 1:90 och valde att inte gå vidare med fp, helt enkelt för att de sade att risken för att få missfall är lika stor som att barnet har DS. Alltså 0,5-1,5%. Jag hoppas kunna få ett barn till och kommer att genomföra KUB-test, men om siffrorna blir på samma nivå så får det väl vara så. För min del finns värre saker att vara rädd för än Downs Syndrom, men jag lägger igen värdering i hur andra tänker. Jag tänkte mer i banorna "ja, innan tekniken fanns kunde man ju inte veta något alls". Däremot ska jag inte förringa min oro under graviditeten och när sonen föddes frågade jag läkaren hur läget var, och han nästan skrattade åt att jag oroade mig. Jag har vänner som valt bort KUB och beundrade deras, ja, vad ska vi kalla det i dagens moderna samhälle? Mod? Man kan inte säga åt någon annan hur de ska göra för varje känsla är unik. Däremot tänker jag ibland på att om vi hade gjort fvp och det hade blivit missfall pga av det så hade jag förlorat en frisk pojke. Så för min del, men endast min, kommer jag vid en eventuell graviditet att inte fastna i oron igen. Nu har jag fyllt fyrtio och jag är medveten om siffrorna, men jag är då tacksam över att få vara mamma överhuvudtaget.

Lycka till med allt och hoppas att du kan känna dig lugnare!

Kram!

Perfekt eller inte när du har lilla pyret i din famn kommer han/hon vara perfekt! =)

Det är nog sant. Kärleken till ett barn övervinner allt. Men det kan bli förfärligt sorgligt om barnet har trisomi 13 eller 18, då de små barnen är så gravt missbildade och tenderar att leva ett kort liv fullt av lidande och kamp om de alls överlever så långt som till förlossningen. Vi hade bestämt oss för att avbryta graviditeten om inte den vidare forsterdiagnostiken efter KUB-testet (som gav dåligt resultat  just för dessa två kromosomavvikelser) hade visat att allt stod rätt till. Jag är väldigt imponerad av dem som trots vetskap föder fram sådana barn. De måste vara enormt starka, mycket starkare än jag.

Ett litet glädjeinlägg, vi fick 1:2 för Trisomi 13+18 och 1:7 för Downs...
Gjorde mkp som visade att allt var bra och nu har vi en helt frisk son på snart 4 månader. Det är bara en sannolikhetssiffra, tänk inget annat!
Den betyder inte så mycket.. ! För oss var det åldern och nackspalt som drog ned.

Sånt blir man faktiskt riktigt glad av att läsa! Underbart! =)