roffe skrev 2013-06-25 21:25:12 följande:
Förr ansågs barn med speciella behov som dumma i huvudet, korkade, det var fult att vara annorlunda. T ex dom som idag skulle få diagnosen ADHD ansågs vara lågintelligenta, korkade i roten.
Jag är glad att dagens människor förstår att en del har lite svårare med vissa saker, men att man är lika mycket värd för det.
Sedan tycker jag det är bra att föräldrar faktiskt är öppna för att barnet kan ha en diagnos istället för att sticka huvudet i sanden och bara undra varför barnet är så ouppfostrat när syskonen minsann sköter sig och liknande.
Att fler barn får diagnoser idag innebär inte att man kastar diagnoser hit och dit, utan att folk faktiskt är mer medvetna, jag menar folk i allmänhet vet mer om psykologi idag än på 50-talet och så.
Sen måste väl inte barn diagnosticeras? Har man inte diagnosen så får man ju helt enkelt gå hem utan den, det är ju inte värre än så. Det krävs rätt mycket för att få en diagnos, men visst, det finns säkert några som får det i onödan för att det blir fel, t ex att barnet bara mognade sent, men då kan man ju bara göra en ny utredning och så tas den gamla diagnosen bort.
Själv har jag egenanmält mig och ska få en add/adhd-utredning. När jag var liten tyckte alla vuxna att jag var så duktig, för jag var såååå lugn och snäll och försiktig, blyg och tyst. Inte ett dugg jobbig. Nej men inombords var det kaos! Inte ens lärarna i skolan anade något (dom borde ju läst lite psykologi tycker man) och mina föräldrar var överlyckliga över ett lugn barn. Lugn på utsidan, storm på insidan. Om någon misstänkt något då, och tagit mig till bup, hade jag förmodligen kommit lnägre mdm itt liv än jag gjort idag pga jag är så dysfunktionell. Det är därför jag sökte hjälp, jag började ana själv att något inte stod riktigt rätt till. =)
Som du säger, alla barn är olika, alla mognar olika fort och alla har sina egna grejer för sig. Alla har inte diagnoser för det. Men jag tycker det är fint att Ts frågar på forum, för att kunna hjälpa och stötta sitt barn i största möjliga mån, det är inget fel i att vara lite orolig ibland =) Dom flesta barn har ju inga diagnoser. =)
Det var inte alls min mening att låta som det på något sätt är fel med att ha en diagnos. Barn som verkligen har en diagnos kan oftast få bättre hjälp och förståelse om det blir utrett.
Det jag reagerade över (och reagerat över förut) var att ts var så orolig över att hon läst något annat inlägg, och därmed misstänkte diagnos. Det blir så lätt i sådana här sammanhang där man bara ger en bråkdels information förstorar upp och tror att ens barn har ett funktionshinder fast det är ett helt normalt barn. För att få en diagnos bör ganska många kriterier vara uppfyllda och vem är egentligen normal? Tror knappast någon kan anses som helt normal egentligen eftersom alla säkert har något kriterium för att få en diagnos eller åtminstone en autismspektrumstörning.
Tråkigt att du upplevt att barn förr ansågs som dumma i huvudet om de hade en diagnos. Men det kan nog stämma när det gäller ADHD o likn.
Jag har t ex en person i min närhet som jag är fullständigt övertygad hade diagnostiserats som asberger idag, men som klarade sig igenom skoltiden bra med den struktur som rådde där för 30-40 år sen och nu lever ett mycket bra liv som vuxen med välbetalt jobb mm. Är inte så säker på att samma möjlighet att getts idag då barn ofta stöts ut och betraktas som annorlunda på ett tidigt stadium. Men som sagt det finns ju både positiva och negativa exempel och bra är utvecklingen gått framåt. Sämre är att den psykiska ohälsan ökat så kraftigt de senaste åren och vad det beror på och om det verkligen är så är väl en fråga för en annan debatt tänker jag.
