Normalt att 5-åring pratar så dåligt att man knappt förstår?

Min 5-åring har en lättare språkstörning. Vi har gått hos logopeden och hon har utvecklats massor. Hon har lite svårt med varandra efterföljande konsonanter som SK, ST, SM med flera.

Ska pojken börja 6-års till hösten så är det kanske läge att kolla upp hans tal.

En släkting till mig hade samma problem, och tydligen förekommer det att vissa barn, mer pojkar än flickor kan vara sena i språket. jag fick förklarat för mig att det är ungefär som dyselexi.

Rimligtvis borde det ha uppmärksammats utav BVC om de går där regelbundet vilket de flesta gör. Min äldsta har en uttalsförsening, vilket innebar att han började prata sent, var svår att förstå och saknade många ljud länge. Vi har gått hos logoped. Idag är det framför allt s-ljudet han har kvar besvär med. Det är inte vasst utan pyser luft på sidorna. 

Språket är komplext och alltför många här på FL inte minst likställer tal med språk. Min stora har enbart uttalssvårigheter. Han har däremot mycket god kognitiv förmåga och är tidig vad gäller språkutvecklingen för övrigt. Men det låter onekligen som de behöver logopedkontakt.

En 5-åring skall prata i stort sätt grammatiskt korrekt med ett uttal som är lätt att förstå men där vissa uttalsfel t.ex sj-ljud är accetabelt.  De flesta 5-åringar kan också räkna till 10 ock då inte bara ramsa utan kunna räkna föremål.

Så, barnet borde få logopedkontakt om han inte redan har det. När det gäller räkning så kan det bero på att barnet inte kan konsentrera sig under lek, att räkneramsan är fellinlärd etc, Är det grundläggande räkneförståelse inte på plats (öka en gång för varje kloss han räknar, inser att slutresultatet är det sista täknetalet, etc) är det mer oroande.  

Sen fungerar jag på att du skriver att de är på samma nivå. Min 5-åring (som har logopedkontakt) är språkligt sen och svår att förstå. Rent grammatiskt och uttalsmässigt kan nog en 2-åring ligga på samma nivå. Däremot märker man på ordförråd, ämnesområde, slutsatser etc att det inte är en 2-åring som talar.    

       

    

   

  

Jag är ju helt bakom. Logoped ska det vara, inte audiolog!

Nej det är inte normalt utan barnet bör få kontakt med en logoped för hjälp med träning. Men familjen kanske redan har en sån kontakt utan att du vet om det TS? Om barnet går på förskola så har de säkerligen reagerat redan och pratat med föräldrarna. Man gör ju språktest via BVC också på 4-årskontrollen och då får man logopedremiss om det avviker mycket med språket.

Min dotters kusin (som snart är 5 år) pratar också väldigt dåligt. Där är flera bokstäver som hon inte kan säga till exempel N, L, K osv.. vet att de kollat hennes hörsel och den var bra. Blir väl logopeden nästa

Normalt och normalt, en del barn har språkproblem. Jag hade det själv när jag var liten. Kunde inte säga R, gick oss en logoped men jag tror inte att det gjorde varken till eller ifrån. Allt jag minns att jag gjorde var att pussa på en spegel.  Sånt där brukar gå över med åldern. När man är 5 år är man inte speciellt stor.

Det är bra att utreda vad språkproblemet består i. Att inte kunna säga R när man är 5 år är inte onormalt. Det är ett av de senare ljuden barn lär sig (även om vissa så klart gör det tidigt). Min äldsta som har en uttalsförsening sa R väldigt fint tidigt, men saknade däremot alla de bakre ljuden tills han var nästan 5. Då har dessa ljud vanligtvis kommit sedan ett bra tag. För honom hjälpte träning jättemycket. Hittade som sagt de bakre ljuden och det var bra för oss att få veta att vår tysta 3-åring (första logopedkontakten) enbart hade en uttalsförsening och att det inte handlade om språket för övrigt. Viktigt att få hjälp tidigt med rätt sak. Tysta barn kan t.ex ha jättemycket hjälp av TAKK-tecken.

har barn som snart fyller fem år som inte pratar rent.
Går hos logoped men är inte särskilt orolig, det brukar reda upp sig. Storebror var också sen i talet och nu pratar han flytande och alla förstår :)
har en öronhistoria som nog orsakat detta med talet.

En barndomsväns lillasyster talade jätteotydligt tills hon var ganska så "gammal". Åtminstone tills efter hon börjat skolan. Jag minns dock inte ifall det bara var uttalet eller om det även var orden hon hade svårt för. Men vissa är sena när det gäller annat och andra när det gäller språket. När det gäller räkning och så så kanske inte intresset finns hos honom och därför har han inte lärt sig. Eller så har han något "fel" på sig, men vad gör det?

Jag har en son som är 3,5 och har expressiv språkstörning

Men jävla app!

Nej det är inte normalt. Om pojken går på dagis, så har nog förskolelärarna eller barnskötarna reagerat på detta, så han kan få hjälp av en logoped.

Hans talproduktion är påverkad. I övrigt är han som vilken annan 3,5-åring. Han kan t ex inte räkna till tio i betydelsen använda räkneord upp till tio, men har åldersadekvat mängduppfattning och kan addera och subtrahera mindre tal.

För en utomstående kan han nog låta som en 2,5-åring, men han har element i sitt talspråk som en generell 2,5-åring saknar och som är i fas med hans ålder.

Han låter ju klart försenad av någon anledning, det är utom ramarna för normalvariationen, men det är alltså möjligt att ha en försening eller störning i vissa eller alla delar av språket utan att något annat i barnets utveckling är påverkat.

PS: vad är normalt? Jag anser inte min son vara onormal. Däremot har han en tillfällig, eller varaktig, funktionsnedsättning och behöver extra stöd i sin utveckling.

Alltså jag blir så ledsen och frågande över att nästan alla skriver "normalt". Vad är "normalt"? Isåfall är ingen 100% normal. Du är kanske normal i talet men om du ligger efter övriga i tex gympa så är du alltså inte normal där? Jag förstår att man jämför med en nivå som "de flesta" klarar men ALLA är olika på ALLA OLIKA områden. Vad kallas det då? Att alla är onormala eftersom alla inom ett eller annat område "bryter utanför normalen"? Nej, det kallas att man är UNIK. Den som är helt och fullständigt 100 % normal, KLIV FRAM tack! Så snälla, kan vi använda ett annat ord för normal? Hänvisar för övrigt till Torkel Klingberg som är hjärnforskare vid Karolinska. Han lyfter många intressanta ämnen kring just detta. Respekt till alla barn där ute som får kämpa för sin framtid och utveckling! Och som ständigt får möta vissa vuxna, som har barn som inte behöver kämpa nå speciellt för att lyckas med de vardagliga momenten, som utstrålar en slags "normal-aura". Så trött på ordet "normal"!