Vi har nyss skaffat en kattunge som är mycket liten. Nu är det så att vår andra kattunge (5 mån) "dänger ner" den lilla och biter dne i nacken. Varför gör hon så? Markerar hon att hon bestämmer lr är det mer allvar i det hela? Någon som har varit med om samma sak?
Hehe, visst ser det hemskt ut!? Men det ska inte vara nån större fara, den äldsta katten visar bara att det är hon som bestämmer för hon var där först o det är hennes revir. Du skulle ha sett när min kisse träffade en annan liten för första ggn, han slet tussar från honom (såg det ut som) och tröck ner han i backen. Men missebebisen mådde inte dåligt eller hade inte ett enda rivsår.
Tänk på att det kan se mer hemskt ut än vad det är! 
Vi hade jätte problem de första fem dagarna när vi tog hem en ny kattunge!
Jag tror att vår stora katt (3mån) ville markera att det var han som var störts, men nu har vi märkt att de gör så när de leker!
Kanske inte var nån hjälp!
Katterna är nu bästa kompisar ialla fall!
Vår katt fick ungar förra sommaren och vi behöll en kattunge.
Mamman är så himla elak mot den lilla fast att det har gått ett år snart. Hon fräser och morrar och slår till henne med tassen så fort hon kommer i närheten.
Trodde att det skulle bli bättre men det verkar som att hon kommer fortsätta att vara sur.
Någon som har tips på hur man kan göra för att det ska bli bättre?
Den lilla försöker nu undvika att komma i närheten av mamman samtidigt som hon blir väldigt glad när hon kommer hem efter att ha varit ute på strövtåg...
Tjockepoffa, min mor har en honkatt som fick 3 söner, hon behöll en å de går verkligen inte ihop. Samma med min väns mammakatt o hennes bebis där, de går inte heller ihop. Det är ju inte "meningen" att mammakatten ska leva ihop med sina barn om man säger "ute i naturen". + att min mors lilla bebiskisse är en hane så han försöker sig på morsan. *s*
Det bästa förslaget vi har fått o som vi hört att det ska bli bättre är att kastrera/sterilisera katterna. Utav det försvinner de flesta "aggressions hormonerna" och de bi mer lugna o vänliga. Både mot andra katter o männsikor. =)
Tack för alla snabba svar! Man blir ju orolig och nojig
Troxii: hur lång tid tog det innan den nya blev accepterad?
Crazy baby: Gör de så nu när de leker oxå? Vår lilla får aldrig vara i fred. Vart hon än går så hoppar den större på henne och brottar ner henne. Och den lilla fräser och morrar.
Tjockepoffa: Vi har ett kompispar som har gjort precis som er, att mamman blivit sur och gring på sin kattunge som nu är 5 månader. Hon fräser och morrar och visar att kattungen inte ska komma i närheten.
Men de tror i alla fall att det beror på att hon har ont ngnstans och ska ta henne till veterinärern i morgon tror jag.
Hon jobbar på ett smådjurssjukhus och när hon frågade sina kollegor vad de trodde så sa de att det inte var såå bra att mamman betedde sig så och att det kanske vore bäst om ngn av katterna flyttade.
Vilket naturligtvis är jättesvårt. Lycka till iaf.
Troxii!
Båda katterna är kastrerade...
Hmm!!!
Catja3, innan den större helt accepterade den lilla kan man väl säga att det tog upp till 2 veckor, men även efter det, ibland, kunde han ta tag lillen i nacken o trycka ner i backen, för att påminna honom kanske antar jag. =p
Tjockepoffa, ja då är det ju jobbigare. Har de "svängrum" eller har ni en liten lägenhet? Mellan mor o son hemma hos min mor är det fortf inte bra heller fast det gått 1,6 år. Men de går bara inte ihop, bara lilla killen "ger fan" i mamman så är det lugnt. =p
Annars, om man kan klara av det, så får man sära på katterna. ge bort eller sälja minstingen. Tråkigt men sant, eller så får man leva med att de bråkar o spruta lite vatten på dem när de gör det.
De lär sig, tro mig! 
Som tur är så bor vi i villa... Så mamma katt brukar ta sig en paus från den lilla och försvinna några dagar. Det blir jobbigare på vintern när båda vägrar att gå ut.
I natt tog det bara priset. Mamman sitter i vår säng och den lilla ligger i fotöljen (som båda älskar). Hon titta på den lilla och fräser hoppar ner från sängen och försvinner ner på bottenvåningen...
Helt oprovocerat!!!
Tjockepoffa, HAHA låter precis som min mors mammakatt Tissan, bara hennes son ligger nånstans där hon gillar att ligga så fnyser hon, frustar, hostar o morrar. 
Tycker endå det är rätt komiskt!
tänkte på att de ungar ni behållit är i en ålder då de borde flyttat ifrån mamman för längesen... kanske försöker hon sjasa bort dem för att de ska skaffa sej ett eget revir?
till trådstartaren,
efter att rangordningen fastställts (vilket tar olika lång tid för alla katter) så kommer det förmodligen bli en del "återfall", för att det inte ska ifrågasättas vem som bestämmer. men även om det ser vilt ut blir det mycket sällan några skador så det är bara att stå ut ett tag till.
våra höll på i ca en vecka innan de blev glada i varandra, men nu ligger de och hånglar på titt som tätt. (dvs slickar varandra rena, väldigt omständligt)
Igår kväll var de hur goa som helst mot oss och mot varandra :) De sov till och med tillsammans i vår säng innan båda gick till soffan och sov tilssammans på den stora kattens favoritplats Men i morse fick den lilla sig en smäll igen men det är väl som ni säger, för att visa vem som är störst bäst och vackrast