Hehe, visst ser det hemskt ut!? Men det ska inte vara nån större fara, den äldsta katten visar bara att det är hon som bestämmer för hon var där först o det är hennes revir. Du skulle ha sett när min kisse träffade en annan liten för första ggn, han slet tussar från honom (såg det ut som) och tröck ner han i backen. Men missebebisen mådde inte dåligt eller hade inte ett enda rivsår.
Tänk på att det kan se mer hemskt ut än vad det är! 
Tjockepoffa, min mor har en honkatt som fick 3 söner, hon behöll en å de går verkligen inte ihop. Samma med min väns mammakatt o hennes bebis där, de går inte heller ihop. Det är ju inte "meningen" att mammakatten ska leva ihop med sina barn om man säger "ute i naturen". + att min mors lilla bebiskisse är en hane så han försöker sig på morsan. *s*
Det bästa förslaget vi har fått o som vi hört att det ska bli bättre är att kastrera/sterilisera katterna. Utav det försvinner de flesta "aggressions hormonerna" och de bi mer lugna o vänliga. Både mot andra katter o männsikor. =)
Catja3, innan den större helt accepterade den lilla kan man väl säga att det tog upp till 2 veckor, men även efter det, ibland, kunde han ta tag lillen i nacken o trycka ner i backen, för att påminna honom kanske antar jag. =p
Tjockepoffa, ja då är det ju jobbigare. Har de "svängrum" eller har ni en liten lägenhet? Mellan mor o son hemma hos min mor är det fortf inte bra heller fast det gått 1,6 år. Men de går bara inte ihop, bara lilla killen "ger fan" i mamman så är det lugnt. =p
Annars, om man kan klara av det, så får man sära på katterna. ge bort eller sälja minstingen. Tråkigt men sant, eller så får man leva med att de bråkar o spruta lite vatten på dem när de gör det.
De lär sig, tro mig! 
Tjockepoffa, HAHA låter precis som min mors mammakatt Tissan, bara hennes son ligger nånstans där hon gillar att ligga så fnyser hon, frustar, hostar o morrar. 
Tycker endå det är rätt komiskt!